• Publicerat 25 mars, 2011
  • Skrivet av Uffe Bodin
  • 0 Kommentarer

Old School NHL – Vaclav Nedomansky

Jaromir Jagr och Dominik Hasek i all ära. Frågar du en person som är uppvuxen i 1960-talet tjeckoslovakien vem landets största spelare genom tiderna är lär svaret bli Vaclav Nedomansky. I en intervju med Old School Hockey berättar den legendariske forwarden om sin framgångsrika och ofta dramatiska karriär.
– Det var verkligen ”hard feelings” – invasionen hade gett oss en alldeles speciell motivation till det och för att slå Sovjet, berättar han om de politiskt laddade mötena mellan Tjeckoslovakien och Sovjet.

En av Europas största ishockeyforwards under 1960- och 70-talet var eleganten Vaclav Nedomansky. Vid VM 1972 firade han och Tjeckoslovakien stora framgångar då det tjeckiska landslaget vann VM-guld på hemmaplan före argaste rivalen Sovjetunionen med Tre Kronor ledda av Billy Harris på en tredje plats.

Nedomansky lämnade Tjeckoslovakien, eller hoppade av om man så vill, under dramatiska former 1974. Han tillsammans med sin tjeckiske vän Richard Farda skulle samma höst dyka upp i WHA-laget Toronto Toros.

Idag är Vaclav Nedomansky 66 år och här berättar han exklusivt för Old School Hockey om sitt mycket framgångsrika men även dramatiska hockeyliv.
– Jag föddes 1944 i staden Hodonín i det som då var Tjeckoslovakien. Hockeyn var relativt sätt väldigt
populärt i Tjeckoslovakien redan då. Vi vann bland annat VM både 1947 och 1949 vilket gjorde sporten ännu mer populär i landet. Både 1947 och 1949 så spelade bland andra Vladimir Zabrodsky i laget. Han flydde från Tjeckoslovakien 1965 och hade därefter en mycket framgångsrik karriär i Sverige där han tränade Leksand, Rögle och Djurgården.

Hur började du med hockey?
– Vi byggde ett stadion med rink hemma i Hodonín och det var väl först då som jag började spela hockey lite mer organiserat. Min stora idol när jag var liten var faktiskt Sven Tumba. Jag har en väldigt fin och kär bild hemma från VM 1965 på mig och Tumba. Det var min första VM-turnering och hans sista.

Vann skytteligan fyra gånger

Foto:

Även om Vaclav Nedomansky började sin hockeybana i Hodonín så var det i anrika Slovan från Bratislava invid Donau strand i dagens Slovakien som han fick både sitt nationella och internationella genombrott.
– Jag flyttade från Hodonín 1962 till Bratislava då jag alltså var sjutton eller arton år. Anledningen till att jag flyttade dit var i första hand för att gå i skola och utbilda mig inom biologi och fysik. Då började jag även spela hockey för Slovan Bratislava och där spelade jag fram till att jag flydde från Tjeckoslovakien 1974.
– Första matchen i Slovan Bratislava? Ha ha… nej, den minns jag faktiskt inte.

När man tittar igenom gamla laguppställningar från Slovan Bratislava så fastnar jag för gamla stormålvakten Vladimir Dzurilla. Var han redan en stor stjärna i Slovan Bratislava då du kom till klubben?
– Nej nej, Vlado var precis som jag ung och hade inte ännu hunnit bli den stora målvaktsstjärnan i Tjeckoslovakien. Ledsamt nog så dog han 1995 men han var en stor målvakt i vårt land.

Du spelade i Slovan Bratislava fram till och med 1974. Vilken var din största framgång i klubben?
– Jag gjorde tolv säsonger i Slovan Bratislava och vann tjeckiska ligans skytteliga fyra gånger. Jag måste nog säga att just dom åren då jag vann skyttetrofén var mina mest framgångsrika i klubben. Tack vare mitt spel tillsammans med mina vänner i laget så fick jag även vara med i tio VM- turneringar under de här åren vilket också var en stor upplevelse.

Var det aldrig aktuellt för dig att byta klubb inom Tjeckoslovakien?
– Under mitt sista år i Tjeckoslovakien försökte jag själv att få komma och spela för ZKL Brno (Där bland andra storspelare så som Richard Farda och Oldrich Machac redan spelade). Men av någon anledning tilläts jag inte att få flytta dit.

Spelade med Stastny-bröderna
Under sina sista år i Slovan Bratislava så spelade Nedomansky tillsammans med dom blivande stjärnorna i NHL, bröderna Stastny.
– Av bröderna så spelade jag mest med Marian. Jag tror att jag och Peter bara spelade ihop under två
matcher. Peter hade just kommit upp till a-laget från juniorlaget. Men båda var ju redan då fantastiska talanger och båda fick senare väldigt framgångsrika karriärer. Anton är mycket yngre så vi spelade aldrig tillsammans i Tjeckoslovakien men även han blev mycket framgångsrik. (Peter Stastny spelade för Quebec Nordiques, New Jersey Devils och St. Louis blues i NHL – Marian Stastny spelade för Quebec Nordiques och Toronto Maple Leafs i NHL – Anton Stastny spelade för Quebec Nordiques i NHL. Lägg därtill att Peters båda söner Paul och Yan Stastny idag är mycket framgångsrika i Colorado Avalanche respektive CSKA Moskva)

Vaclav Nedomansky genomförde sin första VM-turnering 1965 genom att spela hem ett silver till
Tjeckoslovakien – samma placering som vid turneringarna 1965, 1966 och 1968. Men de första stora matcherna i VM mellan Tjeckoslovakien och Sovjet för Nedomansky kom att spelas under turneringarna i Stockholm 1969 och 1970.

Foto:

I augusti 1968 så hade Warszawapakten med Sovjetunionen som dess stora härförare invaderat gatorna i Prag med stridsvagnar och närmare tvåhundratusen soldater för att slå tillbaka mot landets generalsekreterare Alexander Dubcek som hade infört flera demokratiska reformer i landet.
– Jag minns dom här dagarna i Prag mycket väl. Vi hade inlett försäsongsträningen den sommaren då det rapporterades om skottlossning på gatorna i Prag. Det var hemska dagar och jag såg både döda och svårt skadade människor på gatorna, en fruktansvärd tid.
– Matcherna mot Sovjet både 1969 och 1970 i VM var väldigt speciella. Speciellt då matcherna 1969 då vi vann båda mötena. Det var ju alltid ett nöje att slå Sovjet men just då var det en alldeles extra skön känsla, även om det alltid var tuffa matcher mellan oss. Svenska fansen var ju helt otroliga mot det tjeckiska landslaget och dom skrek verkligen på oss i dom här matcherna. Alla ville se oss vinna efter det som hade hänt i Prag.

Det sägs att det var ganska spänt mellan er och spelarna från Sovjet mellan matcherna just för den
här invasionen något år tidigare. Upplevde du också att det var på så vis?

– Ja, det var verkligen ”hard feelings” vid det här tillfället och invasionen hade gett oss en alldeles speciell motivation till det och för att slå Sovjet.

”Ett långt party som aldrig ville ta slut”
Vid VM i Prag 1972 vann Tjeckoslovakien VM-guld efter att ha bara tappat en poäng under hela turneringen, vilket var mot Sovjet coachade av tidigare storspelaren Vsevolod Bobrov. Stor fältherre för det tjeckiska laget och lagets bästa poängplockare var Vaclav Nedomansky.
– Vi hade spelat OS i Sapporo tidigare den säsongen och kommit på tredje plats. När vi nu skulle spela VM på hemmaplan så ville vi verkligen vinna guld. Vi hade byggt upp det här laget under sju åtta år och hade en bra balans både offensivt och defensivt. Man kan nog säga att vi var ganska kompletta som lag och därför lyckades vi hela vägen den här gången.
– Det här guldet var det första för Tjeckoslovakien på tjugotre år så jag kan lova att vi alla i Tjeckoslovakien firade det här guldet stort. Det var som ett långt party som aldrig ville ta slut ha ha…

Under sommaren 1974 skakas tjeckisk hockey av två mycket överraskande avhopp från öst till väst. Den ena var ZKL Brnos stjärna Richard Farda och den andra var Vaclav Nedomansky.
– Min flykt från Tjeckoslovakien var ganska dramatisk. Jag visste att jag skulle hamna i fängelse om jag skulle misslyckas med min flykt. Vi hade sagt att vi skulle på en semesterresa med bil till Schweiz och då vi väl kom fram dit så möttes vi upp av två managers från två olika lag. Det var en var från Toronto Toros och en från Atlanta Flames.
– Flykten gick ju bra och när jag väl kom till Kanada bestämde jag mig för spel i Toros eftersom dom hade lyckats signa storstjärnor så som Frank Mahovlich från Montreal Canadians och Paul Henderson från Toronto Maple Leafs. Vi hade ett väldigt bra lag där Billy Harris var coach och trots att vi bara var stadens andralag bakom Maple Leafs så hade vi över tiotusen åskådare i snitt på våra matcher.

Tidigare svenske förbundskaptenen Billy Harris avskedades innan Nedomanskys första säsong i WHA var över. Lagkamraten Bobby Leduc tog över tränarsysslan men Toros satsning första året slutade med ett sportsligt fiasko då laget föll mot San Diego Mariners redan i kvartsfinal. Men även ett ekonomiskt bakslag då klubben hade alldeles för höga lönekostnader.

De i Toronto som såg fram emot Nedomanskys entré i WHA blev inte besvikna. Trots att hans spel inte var på topp alla gånger så svarade han för 41 mål och 40 assist vilket gav honom en slutlig fjärde plats i WHA:s rookie liga efter Ulf ”Lill-Pröjsan” Nilsson, Anders Hedberg, båda i Winnipeg Jets, och Mike Rogers från Edmonton Oilers.

WHA – en europeisk koloni
Säsongen 1975/76 kom att bli Nedomanskys poängmässigt bästa under sina år som proffs i USA och Kanada. Han gjorde då 98 poäng och slutade totalt på en elfte plats i WHA:s poängliga. Ett WHA som nu hade blivit en mindre europeisk koloni. Det var inte bara de båda tjeckerna Nedomansky och Farda som spelade i ligan utan även Anders Hedberg, ”Lill-Pröjsan” Nilsson, Thommie Bergman, Lars-Erik Sjöberg, Christer Abris, Thommy Abrahamsson, Leif ”Honken” Holmqvist, Curt Larsson, Willy Lindström, Mats Lindh, Veli-Pekka Ketola, Pekka Rautakallio, Lauri Mononen, Juhani Tamminen och ”Hexi” Riihiranta vilket var i det närmaste sensationellt många och rösterna höjdes för ett stopp för att europeiska spelare inte skulle få flytta till NHL och WHA.

Foto:

Toronto Toros kom sist i sin division den säsongen och för Nedomansky väntade flytt till Birmingham eftersom Toros ekonomi var körd i botten och organisationen var tvingad att säjas till andra ägare i en annan stad.
– Vi flyttade till Birmingham i Alabama men ekonomin var fortfarande väldigt dålig i organisationen och året därefter så såldes jag till Detroit Red Wings i NHL. Jag var över 33 år då och jag minns till och med datumet för min övergång, 15 november 1977.

Redan första säsongen i Detroit tog sig laget till slutspel. Men i kvartsfinalspelet blir Montreal Canadians med en storspelande Ken Dryden i mål för svåra och det blir respass med 4-1 i matcher. Montreal kom sedan att vinna hela Stanley Cup slutspelet efter en minnesvärd finalserie mot Boston Bruins.

Ersatte ”Lill-Pröjsarn”
Just säsongen 1977/78 blev Nedomanskys enda som avslutades med ett Stanley Cup slutspel trots att han stannade i klubben fram till och med 1982 då han köptes av New York Rangers.
– Jag hade många fina år i Detroit och där lärde jag känna både Thommie Bergman liksom ”Don” Labraaten och vi är fortfarande mycket goda vänner. När jag kom till New York Rangers så fick jag spela tillsammans med Anders Hedberg som också är en god vän till mig.
– Jag uppskattade tiden med Rangers väldigt mycket. Men redan i inledningen på säsongen så bad tidigare Rangers managern Emil Francis att jag skulle komma till St. Louis Blues för att spela en kortare tid. Jag blev bara i St. Louis under sex veckor innan jag återvände och avslutade säsongen i Rangers. Anledningen till att jag var där under så kort tid var främst att en annan stor svensk, ”Ulfie” Nilsson (Lill-Pröjsan), blev alvarligt skadad. Så då tog Rangers tillbaka mig för att jag skulle ta hans plats.

Säsongen 1983/83 blev Vaclav Nedomanskys sista som spelare. Men han har aldrig släppt hockeyn.
– Efter min sista säsong så har jag jobbat i olika städer som coach, scout, rådgivare etc. Numera så är jag involverad i slovakiska landslaget och har så varit sedan 1996. Jag har faktiskt ganska stora förväntningar på det slovakiska laget vid VM 2011. För första gången så har vårt landslag en kanadensisk coach. Han heter Glen Hanlon och var en mycket framgångsrik målvakt i NHL. Vi båda spelade ihop under mitt år i New York Rangers.
– Slovakien har gått fram väldigt fort som hockeynation och nu har man bytt ut många spelare i laget och i stället valt att satsa på ett ungt lag med sikte på OS 2014 i Sochi i Ryssland avslutar Vaclav Nedomansky.

Text: Uffe Bodin