Old School Hockey – Anders Huss

I dag hedrar Brynäs IF en av sina legendarer när Timrå besöker Gävle. Då kommer nämligen Anders Huss nummer 26 att hissas upp i taket av Läkerol Arena. För hockeysverige.se berättar han om sin framgångsrika karriär.
– Jag har haft förmånen att spela med många spelare som gjort att jag haft en väldigt fin karriär, säger VM-guldmedaljören från 1992.

Ikväll kommer Brynäs IF hylla den dubble guldhjälten Anders Huss, 47, stort i Läkerol Arena genom att hissa hans tröja till taket. Huss, som kommer från Långsele i Ångermanland, jobbar i dag som materialförvaltare för Timrå, men har tidigare spelat inte mindre än femton elitseriesäsonger med Brynäs.

I kväll möts just Timrå och Brynäs och inför Anders Huss stora kväll bjuder vi hockeysverige.se:s läsare på Old School Hockey med huvudpersonen själv.

Anders, du är uppväxt i Sollefteå, varför blev det inte Modo för dig?
– Brynäs var helt enkelt angelägnare än Modo att få mig till klubben. Dessutom spelade en kompis till mig från Sollefteå redan i Brynäs, Per Jernberg. Han var en riktigt bra spelare som gjorde några elitseriematcher med Brynäs mellan 1984 och 1986.
– I Modo var det då mer att man mer eller mindre fick be om att få spela där och när i stället Brynäs erbjöd mig att spela där så var inte det så svårt att ta ett beslut.

Höll du på Modo som grabb hemma i Långsele?
– Ja, fast jag gillade även Brynäs. Men det var oftast som jag åkte med pappa och min farbror till Kempehallen för att se hockey.

Framgångsrika junior-år

Foto: Privat

IK Polar. Så hette klubben som bytte namn till Sollefteå HK 1977. Under Anders Huss tid i klubben var de ett ganska bra division 2-lag. Bland annat vann Polar serien säsongen 1980/81, men coachen Calle Mähler var svårflirtad vilket innebar att Huss inte fanns med i laguppställningen i sin hemmaklubbs representationsklubb alltför många gånger.
– Nej, det stämmer. Jag spelade en eller ett par matcher i Polar någon säsong. Men det var egentligen inte speciellt aktuellt att jag skulle ta en plats i laget.

Var TV-pucken 1979 annars den punkt i karriären där du bestämde dig för att nu får det bli hockey för hela slanten?
– Nja, det vet jag inte direkt eftersom vi åkte på en rejäl överkörning av Norrbotten i första matchen. Vi förlorade väl med 7-0 eller något liknande. Men visst var det väldigt roligt och väldigt stort att komma med i TV-pucken och flera av spelarna kom så småningom att spela i Elitserien. Bland andra Lars Byström, Jan Öhman och Per Jernberg.
– Norrbotten med Lasse Modig och Janne Karlsson (idag tränare i Växjö) i laget åkte sen ut mot Småland i semifinal.

Redan första säsongen som junior i Brynäs var du med och vann JDM och året därå, 1982/83, fick du vinna JSM efter en dramatisk final mot Leksand, med bland andra Ulf Samuelsson, Mats Lööv och Heinz Ehlers i laget, med 8-5.
– Haha! Ja, det den finalen minns jag mycket väl. Vi var favoriter till att vinna guldet men vi låg under med 5-2 efter två perioder. Trots det underläget vände vi och vann matchen. Det var ju en riktigt rolig tid och vi hade många spelare i laget som sedan blev stora stjärnor, Janne Larsson, Per Hedenström, Tomas Sandström…

Hur var den bå blivande NHL-stjärnan Tomas Sandström vid den här tiden?
– Han var ju bra ha ha…
– Tomas var ju väldigt viktig för det här laget och en jäkla bra och ödmjuk kille vid sidan av. Sedan hade vi även Niklas Wikegård i laget.

Hur var han som spelare?
– Galen! Haha! Han var galen på allt och alla fast även hänsynslös mot sig själv och mot andra. Niklas var annars en ganska bra spelare och han gjorde en del matcher i Elitserien med Brynäs innan han flyttade vidare söderut (Hanhals).

Hur var tidigare storbacken i Brynäs Kjell ”Kulan” Johnsson som coach för det lag?
– Det var ”Kulan” och Hans-Ivar Engwall som tränade laget och det var två glada och duktiga killar. Jag har ingen direkt kontakt med ”Kulan” i dag utan det blir mer att snackar lite om vi springer på varandra nere i Gävle.

Satte sina två första mål på Högosta

Foto: Privat

Säsongen 1983/84 debuterade Anders Huss i Elitserien med Brynäs. För motståndet stod Djurgården hemma i Gavlerinken. En match som stockholmarna vann med 4-3 efter mål av Pelle Göransson (2), Jens Öhling och Janne Claesson. Brynäs mål gjordes av Anders ”Masken” Carlsson, Robert Nordmark och Kenneth Andersson.
– Jag minns faktiskt inte första matchen i Elitserien med Brynäs. Den var ju där på hösten 1983. Men en match som jag minns väldigt bra var den mot Frölunda (5-5) nere i Göteborg. Där gjorde jag mina två första elitseriemål och det var dessutom på Göran Högosta som då var landslagsmålvakt, så det var stort.

Robert Nordmark, Torbjörn Mattsson och Conny Silfverberg gjorde Brynäs tre övriga mål i matchen. Men vilken kedja tillhörde du i inledningen?
– Jag tror att jag spelade tillsammans med just Silfverberg och Johnny Stridh det året. Men om det skulle vara den bästa kedjan som jag spelat i är svårt att svara på. Den med jag, Janne Larsson och Tom Bissett fungerade också bra…
– Jag har spelat med för många bra spelare för att kunna svara på vilken som det har fungerat bäst för mig. Man kan väl säga att jag har haft förmånen att spela med många spelare som gjort att jag haft en väldigt fin karriär.

När du kom till Brynäs så var, ”Stygge Stigge”, Stig Salming coach för laget. Han var ju känd för att slåss med kanadicker och amerikanare ute på isen. Hur var Salming som coach?
– Jag tycker att Stig var en otroligt bra coach, en naturlig ledare som jag trivdes väldigt bra med.

Fiasko i JVM
Vid årsskiftet samma säsong tar Conny Evensson och Curre Larsson ut Anders Huss att spela för Sverige i Junior-VM som spelades i Norrköping och Nyköping. Sverige inledde strålande med att slå USA med hela 4-1, Schweiz med 5-2 och Västtyskland med 11-2. Men efter det gick det inte lika bra.
– Det blev ju ett fiasko! Vi förlorade mot Finland, Kanada, Tjeckoslovakien och Sovjet, så vi slutade väl femma om jag inte minns helt fel. Visserligen var inte JVM lika stort då som i dag, framför allt inte massmedialt. Men vi kände nog en för stor press på oss speciell då vi började förlora matcher. Trots det var det självklart kul och stort att få vara med i en sådan stor turnering.

Efter flera bra säsonger i Brynäs där Anders Huss ligger på drygt 20 poäng blir säsongen 1988/89 hans poängmässigt stora genombrott. På 40 seriematcher svarar han för 39 poäng och säsongen därpå 38 poäng.
– Jaså, gjorde jag det (skratt)? Jag är inte så bra på det där med siffror och säsonger. Det var flera år där som jag hade en hel del flyt och visst var det väl bra om jag gjorde så många poäng (skratt).
– Brynäs hade gått igenom en generationsväxling då. Flera av de gamla killarna hade lagt skridskorna på hyllan samtidigt som flera från JSM-guldåren hade mognat och etablerat oss som spelare. Det var väl även så att Stig Salming inte heller var kvar som tränare utan även där hade det kommit in nytt folk (Staffan Tholson), så det var ganska mycket nytt kring Brynäs vid den här tiden.

Vad minns du bäst från guldåret 1993?
– Olikt finalserien mot Modo 1999 var vi favoriter att slå Luleå i finalen. När vi vann mot Modo slog vi ur underläge.
– Efter de två inledande matcherna mot Luleå 1993 låg vi under med 2-0 i matcher, men vi vände och vann tre raka matcher och eftersom man då spelade bäst av fem så blev vi svenska mästare.

Bråk med Sandlin – flytt till Timrå

Foto: Bildbyrån

Luleå tar ledningen i den femte och avgörande finalen genom Lars Hurtig men sedan kliver Andreas Dackell in i handlingen och genom två mål och en assist vänder matchen.
– Det var som man trodde att det inte var sant. Ett mål som man jobbat så hårt för tillsammans var nu uppnått. Man kan väl säga att man bubblade av glädje, haha…
– Just den här känslan av att man inte fattar att det var sant kände jag även efter finalförlusten mot HV71 1995. Då bubblade man inte på samma sätt direkt, utan det var bara en stor tomhet där man inte förstod riktigt vad som hände, varför vi förlorade.

Varför valde du att spela en säsong med Timrå 1995/96?
– Det var ett tjafs mellan mig och Tommy Sandlin som gjorde att jag flyttade. Tommy och Brynäs hade lovat mig ett jobb, ett löfte som man inte kunde uppfylla. Då hade jag löfte om att gå till en annan elitserieklubb vilket man inte heller höll. När jag då fick ett bra jobb i Sundsvall hoppade jag på det och Timrå för att göra en markering mot Brynäs.

Det blev en säsong i Timrå den vändan innan du återvände till Brynäs. Efter SM-guldet 1999 återvände du upp till Timrå och hjälpte laget upp i Elitserien. Var det samma känsla att vinna en kvalserie som att vinna ett SM-guld?
– Ja, faktiskt. Du kan nog säga att det var nästan samma känsla i alla fall. Man jobbar ihop under en hel säsong mot samma mål och när man når målet så känner man sig som en vinnare. Trots att gulden med Brynäs var stora så var det även jättekul att gå upp med Timrå i Elitserien och intresset för hockeyn här var verkligen stort då också.

Vad är den svåra biten med att avancera från en Kvalserien upp till Elitserien?
– Först och främst skulle jag vilja säga att en kvalserie är rättvis. Eftersom det inte är utslagsmatcher av cupkaraktär är det de bästa två laget efter tio omgångar som går upp i Elitserien. Sedan är det alltid så att du ska ha lite stolpe in och flyt med skador och så vidare oavsett vad du försöker att vinna.

Petad från VM 1991 – guldmedaljör 1992
VM i Schweiz 1990 blir Anders Huss första stora internationella turnering med Tre Kronor. Sverige slutar på en mycket fin silverplats efter Sovjet och Huss svarar för ett mål i turneringen, 2-0-målet mot USA i en match som vanns med 6-1.
– Det var ju väldigt stort att komma med till ett VM. Men turneringen minns jag annars mest för att vår son Viktor föddes i samma veva.

Föddes han då du var nere på VM?
– Nej, han föddes fem dagar innan vi åkte. Min fru sa väl inte så mycket men så här i efterhand skulle jag givetvis tackat nej till VM eftersom första tiden med min son självklart var mycket viktigare.

Foto: Bildbyrån

Under turneringen utbröt ett storbråk mellan Rickard Fagerlund och Tommy Sandlin. Bråket bottnade i att Fagerlund inte ville förlänga med Sandlin. Under turneringen ifrågasatte Sandlin om verkligen Fagerlund unnade Sandlin och Tre Kronor lagets EM-guld vilket fick Fagerlund att kontra och kalla hockeyprofessorn för ”en jävla kärring”. Det hela slutade med att man officiellt rökte fredspipa på en balkong nere i Bern, men det var nog ingen som egentligen trodde på att de båda hade slängt stridsyxan.
– Jag var ju nykomling i landslaget då och jag kan inte säga att vi spelare direkt märkte så mycket av allt det där. Framför allt inte jag som ny eftersom jag hade fullt upp att ha koll på hur allt fungerade kring en VM-turnering.

Conny Evensson tog över som förbundskapten efter Tommy Sandlin. Tre Kronor vann VM-guld i Åbo med Evensson vid rodret redan första året men utan någon Huss i laget. Fast till VM 1992 var Långsele- pojken tillbaka.
– Från begravning till födelsedagskallas haha…
– Vi började turneringen väldigt dåligt och det var helsvarta sidor i kvällstidningarna där det stod ”God natt, Sverige”. Vi spelare såg ju de här rubrikerna eftersom vi fick alla tidningar nedskickade till oss i Prag. Det fungerade väl som en bra tändvätska för oss och alla gjorde en väldigt bra avslutning på turneringen som slutade med guld.

Så här tjugo år efter guldet kan du väl avslöja hur det firades på kvällen…
– Ganska rejält kan man väl säga. Sedan åkte vi privatjet och när vi kom till Stockholm var det stort firande på Sergels Torg.

Blev det även ett firande för er hemma i Gävle?
– Ja, under en travdag blev jag, Tommy Sjödin och Janne Larsson hämtade i en helikopter och flugna till travbanan där vi firades ganska stort. Det var riktigt kul dagar.

Conny Evensson är ett namn som går som en röd tråd genom hela din hockeykarriär. Vad har han betytt för dig?
– Conny har betytt väldigt mycket eftersom det är han som gett mig chansen i olika landslag. Han är en fantastiskt bra ledare som tänker som oss spelare och har en förmåga att hela tiden peppa på och pusha.

Anders, i dag är du materialförvaltare i Timrå. Varför valde du den rollen?

Foto: Bildbyrån

– Jag har ju varit allt i den här klubben. Tränare, spelare, lagledare så det fanns bara materialförvaltarjobbet kvar för mig, haha…
– Jag hade ett annat jobb, men när man började tala om nedskärningar där samtidigt som Timrå annonserade att det här jobbet fanns ledigt kändes det väldigt bra att hoppa på. Jag gillar att finnas med i omklädningsrummet och snacka lite skit med killarna så det här passar mig bra. Dessutom har jag ju en viss erfarenhet av hur det fungerar kring matcher och träningar vilket kan vara en fördel i det här jobbet.

I kväll hissas din tröja till taket i Läkerol Arena, hur går tankarna inför kvällen?
– Ja du, vad svarar man på det? Det känns stort att få hamna i ett sådant fint sällskap. Sen kommer det säkert bli känslomässigt väldigt jobbigt. Men jag är väldigt glad och väldigt stolt att just det här händer mig.

Kvällens matcher
Elitserien
Färjestad – Linköping
Modo – Växjö
Brynäs – Timrå
HV71 – Skellefteå

Hockeyallsvenskan
Oskarshamn – Rögle

Text: Ronnie Johansson

Annons:
Du kan lira Powerplay från Svenska Spel Sport & Casino varje SHL-omgång. Läs mer här!
Åldersgräns 18 år för spel online. Stödlinjen: 020-81 91 00.