Ridderwall tar bakvägen mot NHL

Collegesvensken testar lyckan i AHL

Viktor Stålberg, Erik Gustafsson och Gustav Nyquist har tagit sig till NHL via collegehockey. En svensk som hoppas göra dem sällskap är doldisen Calle Ridderwall, som numera återfinns i Boston Bruins farmarlag Providence i AHL.
– Nu handlar det först och främst att etablera mig här i AHL och därefter ta nästa steg, säger AHL-rookien i en intervju med hockeysverige.se.

Calle Ridderwall, 23, har gått den långa vägen via skol- och collegehockey till AHL och NHL-laget Boston Bruins farmarklubb Providence Bruins. Han har inlett säsongen med tre poäng på åtta matcher och fått en hel del beröm av coachen.

Ridderwall är annars ett namn som förpliktigar i hockeyvärlden. Calle Ridderwalls kusin är Timrå- målvakten Stefan Ridderwall och Calles farbror är världsmästarmålvakten från 1991, Rolf Ridderwall. Men även Calles pappa Janne Ridderwall var en duktig hockeyspelare.
– Pappa var back och spelade i Mälarhöjden/Bredäng där han senare även var tränare under några säsonger berättar Calle Ridderwall när vi når honom hemma i Providence för en pratstund efter dagens träning.

Vad fick dig att ta steget över till USA 2005?
– Jag ville prova på något nytt. Året innan hade jag spelat i Hammarbys B-juniorer och det var ingen bra säsong. Innan det så hade jag spelat i Huddinge så det kändes som det var dags att ta chansen att gå någon annan väg för att fortsätta utvecklas. Att jag åkte över redan då har jag aldrig ångrat eftersom jag tycker att det har gått bra och att jag haft väldigt roligt här borta.

Fanns spel i NHL funnits med i bilden när du åkte över?
– Jag tror nog att under hela min karriär NHL har varit mitt mål. Men när jag åkte över hit var det egentligen tänkt att jag bara skulle stanna här en säsong. Jag skulle åka över och leva som man gör i Amerika ett år och sedan återvända hem till Stockholm och gå klart gymnasiet.
– Första året åkte jag över och bodde hos en utbytesfamilj som också hade en kille i min ålder. Han spelade också hockey men lade sedan av då han kom upp i 17 – 18 års ålder.

Spelade du för Chicago Chill i MAHL redan direkt då du kom över?
– Ja. Vi hade faktiskt Anders Sörensen, som i dag är assisterande tränare i Södertälje, som coach, så det fungerade helt perfekt redan från början och i stället för att åka hem och plugga spelade jag kvar här.

I Chicago Chill svarade Ridderwall för 118 poäng på 76 matcher. Året därpå flyttar han till USHL och spelar för Tri-City Storm, där blir det 62 poäng på 60 matcher. Därefter väntar fyra år på University of Notre Dame.
– Jag fick stipendiet redan under mitt år i Chicago. Det ligger bara en och en halv timme från Notre Dame och man hade tydligen scoutat mig och runt jul det året fick jag reda på att jag hade fått ett stipendium till deras universitet.
– Först visste jag faktiskt inte vad det innebar men nu så här efteråt inser man hur stort det här var att få.

Hur minns du säsongen 2008/09 med University of Notre Dame?
– Det var året som vi vann ligan. Det var en otroligt häftig upplevelse och finalen spelades i Joe Louis Arena, Detroit Red Wings hemmaarena, som dessutom var utsåld vilket innebar sjutton eller arton tusen åskådare.
– Vi spelade mot Michigan där bland andra Carl Hagelin spelade. Det var ofta väldigt hett då våra lag möttes, lite derbykänsla. Att då vinna en sådan match mot just Michigan i en utsåld NHL Arena är något mycket häftigt att fått vara med om.

Var Ian Cole, i dag i St Louis Blues, lagets stora stjärna den här säsongen?
– Stora stjärna vet jag inte direkt. Ian gick ju i första rundan 2007 så folk hade väl ögonen lite extra på just honom. Men vi hade flera draftade spelare och framför allt hade vi ett väldigt bra lag.
– Ian Cole spelade med oss under tre säsonger innan han flyttade till St Louis organisation. Jag kan väl säga så här att det var en väldigt bra kille att ha i sitt lag i stället för i motståndarlaget.

Är det många svenska klubbar som velat ha hem dig genom åren?
– Nej, egentligen inte. Det var Södertälje som frågade om jag ville kom hem och spela inför förra säsongen. Annars vet jag inte om det är något annat lag som varit intresserade. Jag tror inte heller att klubbarna riktigt vetat om hur länge jag skulle stanna här och spela collegehockey och så vidare.

Hur fick du chansen till spel i Providence Bruins?

Foto: Getty Images (Arkivbild) Calle Ridderwall.

– Det var min agent som i somras tittade på olika möjligheter för mig och då dök det här upp med Providence och Boston. Organisationen skickade ett erbjudande som jag tackade ja till.
– Det var en enormt häftig upplevelse att få vara med på ”main campen” med NHL:s mästarlag. Det var en speciell känsla att åka in på isen och träna tillsammans med (Zdeno) Chára, Tim Thomas och de här grabbarna (skratt).

Hur var rookiecampen?
– Den var riktigt bra. Jag var med och spelade två matcher mot New York Islanders och det fungerade bra. Det här var ju det första som jag fick göra i en professionell organisation.
– När jag sedan kom till ”main campen” där det riktiga laget var med innebar det ytterligare ett steg uppåt i nivån som professionell spelare.

Märks det även i Providence Bruins att Boston Bruins är Stanley Cup-mästare?
– Det som är bra med Providence och Boston är att man följer samma röda tråd i spelet. Det är inte uppdelat så att på ena sidan finns där Providence som spelar på det ena sätter och på andra sidan Boston som spelar på ett helt annat sätt
– Man driver hela organisationen spelmässigt på det sätt som man vill att Boston ska spela vilket gör att alla som kommer upp i NHL från Providence kan lagets spelsystem.
– Providence ligger inte så långt ifrån Boston och det märks även i stan här nere hur stort intresset är för Boston Bruins och även för oss i Providence Bruins. Hela området brinner verkligen för hockeyn.

Har du fått några indikationer från Bostons coach Claude Julien om det skulle vara aktuellt med en uppflyttning till NHL?
– Nej, det har jag inte. Det är en process att gå från collegehockey via AHL till NHL och jag hade inte förväntat mig att redan nu fått chansen i Boston Bruins. Nu handlar det först och främst att etablera mig här i AHL och därefter ta nästa steg.

Tanken är i alla fall att du stannar i USA och Boston Bruins organisation säsongen ut?
– Ja, absolut. Men jag tar bara ett år i taget så får vi se vad som händer.

Så det är ingen risk att vi ser dig och din kusin Stefan Ridderwall i samma lag den här säsongen?
– Nej, det kan jag inte tänka mig, men visst vore det häftigt om det blev så någon gång.

Text: Ronnie Johansson