• Publicerat 22 mars, 2012
  • Skrivet av Uffe Bodin
  • 0 Kommentarer

http://shop.eliteprospects.com
12985293_500x370.jpg

Han kom, sågs, buades ut och häcklades. Men trots sina tidigare synder lämnade Jesse Joensuu Karlstad och slutspelet med hedern i behåll.

Jesse Joensuu var verkligen fångad bakom fiendens linjer i Löfbergs Lila Arena. Publiken buade ut honom vid varje puckberöring och motståndarna låg på honom som iglar på jakt efter ett nytt hjärnsläpp i stil med det som sänkte Sanny Lindström i måndags. De här gången höll finländaren dock tillbaka sin frustration. Han stod rakryggad i motvinden och både tog och gav stryk. Det gav den sjätte och sista kvartsfinalen mellan Färjestad och HV71 extra krydda.

Joensuu skulle naturligtvis ha stängts av för sin crosschecking på Lindström, men så här i efterhand kan jag glädjas över att så inte blev fallet. Hans medverkan på onsdagskvällen gav upphov till de underhållande dusterna med Jonas Frögren, ”sheriffen” som under stora delar av matchen ägnade sig åt den i Karlstad nyuppfunna leken ”Följa Jesse”.

Duellerna var frekventa och hårda men också ärliga. Det förekom inga crosscheckingar i ansiktshöjd eller några döende svanar, otyget som vi dessvärre har sett alldeles för mycket av i flera andra slutspelsserier. Det var bara två tuffa spelare som kämpade om revir på ett renhårigt sätt. Pubertalt nog är jag en sucker för den typen av utstuderade match-ups där man ser två spelare göra upp fysiskt mot varandra utan att några kastade handskarna eller annat mygel. På något sätt når det kärnan i min kärlek till sporten – det ärliga kampmomentet som grundar sig i viljan att vinna.

Åter till Jesse Joensuu. Under grundserien var han lite av ett mysterium för mig. Man kunde snabbt skönja vilken enorm potential han hade i sin ägo: stor, fysisk, bufflig, men även utrustad med ett utmärkt skott och ett helt okej spelsinne. Paketet var så till vida NHL-mässigt, resultatet däremot alldeles för ojämnt.

Slutspelet har däremot passat honom alldeles förträffligt. Där har han blandat målfarligheten med fysik och blivit något av HV71:s svar på Milan Lucic. Det har samtidigt gjort honom till en av de mest underhållande spelarna att följa i slutspelet. Kanske framför allt för att vi har så få spelare av just den typen i elitserien – de storväxta tuffingarna som ofta växer när matcherna blir tätare och insättningarna större.

Så oavsett om man klassar honom som flåbuse eller inte kommer jag att sakna Jesse Joensuus närvaro i resten av slutspelet.

Text: Uffe Bodin

Annons: