Dackell om det tuffa avskedet och SM-guldet

1993 sköt han 20 år gammal SM-guldet till Brynäs. I går fanns en 39-årig Andreas Dackell återigen i centrum när gulden skulle delas ut. Nu i civil klädsel som nypensionerad hockeyspelare.
– Jag skulle nog vilja säga att jag känner mig mer delaktig i det här guldet än 1993, säger veteranen till hockeysverige.se dagen efter festen i Läkerol Arena.

Andreas Dackell vann SM-guld med Brynäs redan 1993. Det var då han med två mål och en assist i tredje perioden i den avgörande finalen mot Luleå såg till att norrbottningarna fick lämna isen med silver om halsen.

Dackells roll i guldet den här säsongen har varit annorlunda. Ett trasslande knä har gjort att han bara kunnat spela 16 matcher i grundserien och sex i slutspelet. Inför semifinalspelet mot Färjestad var Dackell tvungen att lämna beskedet att nu kar karriären över.
– Jag kände redan i sista kvartsfinalen mot Frölunda att det var en annan smärta än tidigare, och när inte ens bedövningen räcker längre då går det inte.
– Under match, och på träning i maxsituationerna så har jag oerhört ont, lät han meddela då.

Nu fick vi i stället se den rödskäggige Dackell i båset under finalserien. Hans jubel när slutsignalen ljöd i gårdagens finalmatch visade att lyckan vara total trots att han inte kunde vara med på isen. Dagen efter guldfirandet fick hockeysverige.se en pratstund med Andreas Dackell.

Andreas, hur mår du idag?
– Jag mår väldigt bra. Helt fantastiskt underbar känsla att vakna upp som svensk mästare igen.

Vilka delar av Gävle fick inte besök av Andreas Dackell och Brynäs i natt?
– Ja du, ha ha…
– Det var faktiskt inte så många ställen som fick besök i natt. Eller rättare sagt, jag var inte vidare ut på några andra ställen efter guldfesten på Läkerol Arena. Om killarna stack vidare framåt småtimmarna vet jag faktiskt inte. För mig räckte det i alla fall med festen på ”Läkerolen” eftersom det var ett jäkla bra drag där.

Kände du dig lika delaktig i det här guldet som du gjorde 1993?
– Absolut! Jag skulle nog vilja säga att jag känner mig mer delaktig i det här guldet. Jag har fått vara med Calle (Järnkrok), ”Jacke” Silfverberg. Simon Bertilsson, Johan Larsson och alla dom här unga killarna och sett hur dom har utvecklats under säsongerna till att bli några av Sveriges bästa hockeyspelare. Jag har fått delat med mig av mina kunskaper och små råd samtidigt som drivit på och peppat mig hela tiden.
– Att få avsluta sin hockeykarriär med att vinna guld tillsammans med de här killarna är det bästa tänkbara avslut man kan få.

Vad är det som tagit Brynäs till det här guldet?
– Sammanhållningen. Sedan har vi haft spetsspelare som blivit ännu bättre det här året. Exempelvis en kille som Jakob Silfverberg har tagit steget fram till att vara nummer ett i Sverige.
– Självklart krävs det att hela laget fungerar om du ska vinna ett SM-guld. Alla måste vara och har varit delaktiga i det här guldet. Samtidigt går det inte att komma ifrån hur viktig ”Jacke” varit för oss den här säsongen. Även om laginsatsen varit bra under flera säsongen så har vi inte riktigt haft just den här spetsen dom senaste åren.

Hur har dina tankar gått under en säsong som varit kantad av skador?
– Motivationen har hela tiden varit på topp. Efter att vi i somras gick ut och sa att målet är SM-guld så har jag hela tiden haft den bilden framför mig.
– Visst har det varit tufft långa stunder då man varit i gymmet och kört i stället för att vara med ute på isen. Nu fick jag trots allt spela en del matcher i grundserien även sex slutspelsmatcher innan det knäet inte höll längre.

Det måste ha varit ett tufft beslut att tvingas hoppa av mitt under ett slutspel?
– Det var jättetufft samtidigt var det väldigt skönt att få berätta om mitt beslut för killarna i laget. Dom hade sett att det inte fungerade och att jag varit lite deppig för det.
– Grabbarna visade stor respekt för mitt beslut och ville ha med mig i båset under resten av slutspelet så jag fortfarande fanns med kring laget. Det här var en väldig ära och stort för mig, berättar en rörd Dackell och fortsätter:
– Jag hade ingen direkt roll i båset mer än att pusha på grabbarna. I pauserna kunde det väl hända att Tommy (Jonsson) och Janne (Larsson) frågade om vilken åsikt jag hade om vissa detaljer, men inte några stora grejer.

Var det nervösare att stå vid sidan än att vara på isen och spela?
– Visst var det nervöst, men inte alls så mycket som jag hade trott innan.

När vågade du hoppas på att guldet nu tillhörde Brynäs?
– När det var runt 50 sekunder kvar av matchen. Vi hade gjort en grymt bra tredje period och i slutet tittade jag upp mot klockan och såg att den stod på 19.10 och vi ledde med 2-0. Då förstod jag att vi skulle fixa det här.

Sedan hamnade du på en numera klassisk bild tillsammans med Jakob Silfverberg och SM-bucklan.
– (Skratt) Jag tror att det var Tommy och Jakob som bestämt att jag skulle vara med och lyfta bucklan. Båda sa att jag skulle med dit fram och jag visste absolut ingenting om det innan. Däremot var det väldigt stort att få stå där tillsammans med en så pass stor spelare som Jakob Silfverbergoch lyfta bucklan med honom inför våra fantastiska fans hemma i Läkerol Arena. Stort.

Vad händer närmast i Andreas Dackells hockeyliv?
– Nu ska vi njuta av guldfirandet (lördag 14.00 Stortorget). Sedan ska jag och Micke Sundlöv sätta oss ner om någon månad och se om vi kan hitta en roll åt mig i Brynäs. Jag kan tänka mig att jobba med ungdomshockeyn i Brynäs eller något liknande. Något ska vi säkert komma på eftersom jag vill jobba kvar inom Brynäs IF.

Text: Ronnie Johansson

Annons:
Du kan lira Powerplay från Svenska Spel Sport & Casino varje SHL-omgång. Läs mer här!
Åldersgräns 18 år för spel online. Stödlinjen: 020-81 91 00.