Stamkos borde inte ha nominerats
I går nominerades Steven Stamkos som en av tre spelare till Hart Trophy, utmärkelsen som går till ligans mest värdefulla spelare. Jag var snabb med att twittra ut min reaktion på nomineringen – att jag inte tyckte att Tampa Bay Lightnings superstjärna hade gjort sig förtjänt av den.
Jag fick många svar från personer som inte delade min uppfattning och jag förstår deras åsikter. I grund och botten ska en spelare som lyckas göra 60 mål under en och samma säsong i dagens ganska defensiva NHL-klimat vara självskriven som en kandidat till Hart Trophy. Men i min värld är det något väsentligt som fattas för att Stamkos ska nomineras – nämligen en slutspelsplats.
Jag tycker inte att individuell framgång under en säsong räcker för att en spelare ska nomineras till en sådan tung utmärkelse som Hart Trophy. Minimumkravet bör vara att spelaren i fråga genom sitt spel hjälper laget att nå någon slags framgång också.
I Stamkos fall räckte inte de 60 målen någonstans – Tampa Bay var i slutändan inte ens speciellt nära att nå slutspel.
Nu är det här egentligen en totalt onödig pseudodiskussion. Stamkos och Henrik Lundqvist kommer bara att vara statister vid den här utnämningen. Jevgenij Malkin var grundseriens stora dominant och kommer med stor sannolikhet att gå hem segern i omröstningen. Allt annat än att han tar hem Hart Trophy på NHL Awards den 20 juni skulle vara en stor skräll.
NHL Awards var det ja. Jag tar mig friheten att basunera ut att både jag och Peter Sibner kommer att finnas på plats i Las Vegas när priserna delas ut under midsommarveckan och naturligtvis även på draften i Pittsburgh två dagar senare.
Jag hoppas verkligen att ni förstår vilket svårt beslut det var att tacka ja till erbjudandet att åka när det stod klart att Nickelback ska spela på galan. Jag kommer antagligen att vara illamående hela kvällen och tillbringa otaliga timmar böjd över en toalettstol, men ibland måste man offra sin hälsa och välbefinnande för att ge er läsare det ni förtjänar.
Jag pytsade ut det här på Twitter i går, men för att gardera mig lägger jag ut klippet även här. Numera är Erik Karlsson inte bara världens bästa offensiva back – han är även en ordsmed av rang. ”Grisapa” är det bästa uttrycket jag har hört på väldigt länge.
Text: Uffe Bodin