Kryddor och strumpbyxor

En dåligt kryddad hockeymatch behöver inte göras ännu tamare av ett lika dåligt kryddat blogginlägg, vilket jag snart tänker bevisa genom att ösa på med godbitar från kvällen.

Det är ju synd att säga att det bjöds på en klang- och jubelföreställning i afton. Som så ofta mot Italien och liknande hockeynationer åkte Sverige ut och gjorde jobbet och inte så mycket mer. Det var väl ungefär vad man kunde förvänta sig. Erik Karlsson var ensam värd entrepengen, åtminstone 395 kr. Kanske inte 1495 kr. Fan så han körde.

* * *

Niklas Hjalmarsson gör ju sitt första VM och har inte mött de här lingonnationerna förr. Han påpekar att det är svårare än man tror att spela mot lag som bara försvarar sig. Sen pratar vi lite om att de höll nollan och att det ändå måste varit positivt.
-Ja, det har jag inte varit med om på hela säsongen. Vi höll inte en enda nolla på 82 matcher i Chicago i år, säger han och flinar. -Det är ju fan att det ska krävas en match mot Italien för att det ska bli av.

Sen pratar vi lite om vägen framåt. Hjalmarsson menar att vem som än blir tillgänglig inatt av Lundqvist eller Bäckström skulle vara en superförstärkning, om de vill komma.

Han gillar också att Hörnqvist är på plats.

-Bengan såg otroligt pigg ut med tanke på att han kom hit först igår, säger Hjalmarsson. -Han står framför mål och är jobbig. Jag vet själv hur det är, jag hatar att möta honom på isen. Men han är en underbar människa.

* * *

Att matchen var lam och trist betyder ju inte att aftonen var ledsam. Tvärtom var detta på många sätt en av de roligare kvällarna på Globen, och det beror nog på att vi efter en ganska anspännande vecka visste att det skulle bli en rätt lugn kväll på jobbet. Inte så mycket journalister att trängas med i mixzonen, inte några superscoop omkring domarskandaler, skador eller händelser och inte heller någon större analys att göra.

Det märks inte minst på våra vänner på Expressen. Det är ett ystert gäng vi har med oss i afton. Nyström är ju senioren i gänget och har grävt ned stridsyxan med förbundet i afton. Istället snackar han ledigt om rockband som var heta ”innan ni föddes” med tydlig adress Sjöberg och Lindqvist.

Och Sjöberg, den spjuvern, han är på riktigt skämthumör i afton.

Jag möter honom och Wennerholm när jag är på väg ner på toaletten i en av pauserna, och när jag går där och lite vilset lallar med mer fokus på telefonen än själva färden så visar Sjöberg ut riktningen genom att peka på en toalettdörr. Tankspridd som jag är kliver jag naturligtvis rakt in igenom just den dörr han anvisat.

Damernas.

* * *

Det är ju också så att en kväll med fröken Boltenstern aldrig blir tråkig.

Vårt gemensamma värv denna lördag inleds med att hon drar en maska på sina strumpbyxor. Det är naturligtvis ohållbart att gå runt och se ut på det där viset som representant för Hockeysverige, och en timme innan matchen ger vi oss således ut på upptäcktsfärd i Globen Centrum, på jakt efter en ny uppsättning damasker åt fröken.

Om det var en pinal jag inte trodde att jag skulle behöva engagera mig i att inhandla under detta VM så var det antagligen strumpbyxor.

Vi hittar heller inga.

* * *

Bolten, ja. Hon ska ut och svira i stockholmsnatten efter matchen och har därför packat partykitt bestånde av en vattenflaska med vin. Den börjar hon tulla på redan när hon kommer tillbaka från den mixade zonen och sätter sig för att skriva. Hon dansar nog ännu när detta skrivs.

* * *

Uffe Bodin har avklarat sitt Göteborgsvarv med livet i behåll. Han låter hälsa att han sprang på en timme och 50 minuter, tre minuter långsammare än förra året. ”Jag hade ingen kräm i benen”, lyder hälsningen från västkusten. Det sägs att han åtgärdat detta med en burk Ben & Jerrys och jag hoppas han är i bättre form under helgen i Finland.

* * *

En ny legend uppenbarar sig plötsligt på hockeyhimlen denna afton. Jag har dålig koll på italiensk hockey i allmänhet och hade ingen aning om att deras förbundskapten Rick Cornacchia är en av världens tre coolaste människor.

Inte bara ser han ut som Paulie Walnuts barndomspolare – han ÄR antagligen det också. Med en stämma som anstår de bästa av mafiosos och en italiensk-amerikansk brytning som får Tony Soprano att blekna hade han gått rakt igenom vilken TV-ruta som helst.

Med sin hesa, livsfarliga röst sitter han på presskonferensen och antyder ett visst missnöje med domarinsatsen. Någon dristar sig att fråga vad han menar.

-What do I mean by that? How many five on threes did they have, huh? They’ve got a good enough team, they don’t need the officials to help them.

Därefter råder kompakt tystnad i några sekunder. Till och med en gammal räv som Anrell ser lite skräckslagen ut inför det vi just bevittnat.

* * *

Mårts är alltjämt en skön lirare. Jag frågar honom hur han resonerar om utvecklingen efter nattens match mellan Rangers och Capitals.

-Jag resonerar inte alls, säger han.

Han avslöjar också att Viktor Fasth var fast bestämd att stå i afton, men att det ändå inte funnits något alternativ eftersom både Nihlstorp och Jhonas Enroth är krassliga. Det ska tydligen vara hopp om livet, men det handlar iallafall om lite slitsamma förkylningar.

Tror fan det, med det här sketvädret.

* * *

Som av en händelse tar jag bilen till stan i afton och bestämmer mig för att parkera nere på Söder, dels för att hitta något fridfullt ställe att äta – men också för att slippa ut och brottas med diverse mottrafikanter i Globenområdet.

Jag lyckas givetvis parkera bilen rakt utanför en affär som heter Extreme Foods, och en sådan inrättning är ju alltid värt ett besök. Och vilket besök!

Det visar sig vara rena himmelriket – grav missbrukare av Louisiana som jag är. Diverse kryddor och BBQ-såser trängs vackert med chipotlemarinader och andra brutalt starka godsaker, straight from the Bayou. Jag får med mig några fina, kreolska kryddblandningar och kommer alldeles säkert bränna ett icke oansenligt antal tusenlappar där när jag vid mitt nästa besök ämnar avsätta gott om tid. Väl värt ett besök – ligger längst ner på Östgötagatan vid Ringvägen, och drivs av en trevlig herre med oklart namn.

Och givetvis visar det sig att Uffe Bodin känner människan i fråga. Världen är inte stor nog för det depprockande hockeyoraklet från Ludvika.

* * *

Nu väntar ett par timmar NHL-hockey och ett par VM-lediga dagar innan det är ny batalj på tisdag. Men precis som för Mårts och alla spelarna i Tre Kronor är det naturligtvis redan den otäckt ovissa kvartsfinalen mot tjeckerna på torsdag som hägrar.

Jag avslutar med ett litet bildcollage, och önskar er god jakt tills vi ses igen.

Så här bär man en ackrediteringsbricka. Kollega Robert lär hamna i upplösningstillstånd, men jag ber er notera att jag har BÅDE slips och bricka.

/Peter Sibner

Text: VM-bloggen 2013