”För flaggan, inte glamouren”

Grekerna vägrar ge upp sitt landslag

Det finns de som har det lätt och det finns de som har det svårare. Och så finns det Grekland. Knappast något landslag i Division 3, eller någon annan pool för den delen, har kämpat så hårt för att ens få spela.

Storyn om Greklands hockeylandslag är en om politik, pengar och framförallt kärlek till sporten. I centrum står veteranen Dimitris Kalyvas. När bloggen når honom befinner han sig i Montréal, hemstaden som gjorde honom till hockeyspelare.

– Jag föddes här och lärde mig spela hockey. När jag var 16 bestämde sig mina föräldrar för att flytta tillbaka till Grekland. Som kanadensare var det en total chock att flytta till Grekland, så hockeyn hjälpte mig på många sätt att smälta in, säger Kalyvas.

I början av 90-talet hade Kanada en skral ekonomi och många greker valde att flytta hem till moderlandet igen. På den tiden fanns fem klubbar och en rink med olympiska mått. Många barn och ungdomar – särskilt de från Kanada – spelade hockey.

1991 åkte det första herrlaget till Sydafrika och tog brons, något som man hoppades skulle göra sporten stor. EM-guldet 1987 hade nämligen fått den effekten på basket.

Det politiska skiftet i nästa val innebar dock partiskifte och nya prioriteringar i Grekland – och hockeyn blev inte prioriterad. Rinken stängde och utan is hände det som så ofta händer i länder där man har få rinkar – sporten dog. Sedan följde år av politiska krumbukter och frustrerande pappersvändor för Dimitris Kalyvas och de andra kvarvarande grekiska spelarna. Den största fajten var hela tiden utanför isen.

Foto: Henrik Persson Dimitris Kalyvas har kämpat hårt för grekisk hockey.

Reste utomlands – för att få träna

Utan rinkar var träningsmöjligheterna för inhemska spelare minimala. Fast beslutna om att inte ge upp den sport de älskade, började en kärntrupp av spelare resa hundratals mil hemifrån – bara för att få träna.

– På den tiden fanns det ett bolag som hette Sky Europe eller nåt sånt, där man kunde få flygstolar för 80 euro. Så några av oss, kanske tjugo killar, började resa till Tjeckien med jämna mellanrum. Där körde vi runt i byar på landsbygden och letade efter hallar med billig istid. En stor del av de killarna är med i landslaget idag, säger Kalyvas.

Dimitris Kalyvas kanadensiska påbrå är självklart förklaringen till att han har en sån passion för hockeyn. När han berättar för vänner i Kanada att man saknat en rink, är det som att säga att man inte har rinnande vatten. Men trots den kanadensiska kärleken till sporten var det flytten i tonåren som gjorde den ännu starkare.

– På vår hemsida har vi ett citat som lyder ”you measure the size of the accomplishment by the obstacles you’ve had to overcome”. Det är precis det vi tvingats göra. Vi kämpade som fan, men till slut fick vi höra vår nationalsång i hallen. Vi spelar för flaggan, inte för glamouren, säger Kalyvas.

Arbetsmoralen och kämpaglöden har Kalyvas fått från sin pappa.

– Min uppväxt har definitivt med saken att göra. Min pappa ville att jag skulle vara nummer ett på allt jag gjorde. Han pushade mig och blev väldigt besviken om jag inte lyckades.

– Jag försöker alltid göra det rätta även om jag vet att jag skaffar mig fiender. Jag vill kunna se mig själv i spegeln och gilla vad jag ser. Och än så länge gör jag det.

”I Grekland är allt politik”

Efter år av kämpande fick Dimitris Kalyvas 2007 ett erbjudande om att följa med på IIHF:s konferens i Riga. Eftersom man sedan flera år inte hade någon rink, var Grekland inte aktuella för spel i VM-turneringar. När han kom hem skrev Kalyvas ett brev till IIHF:s chefer, där han förklarade läget för grekisk hockey. Det gjorde att grekerna fick dispens att kvala till D-VM följande år.

Det gjorde man och 2008, 2009 och 2010 spelade Grekland återigen VM-hockey. 2010 lyckades man till och med ta brons, det största som hänt laget på nästan 20 år.

Foto: Privat Dimitris Kalyvas (tvåa från höger) och lagkamrater under en av resorna till Tjeckien.

2011 inträdde den ekonomiska krisen vilket gjorde att alla förbundets pengar försvann spårlöst. Spelarna sade upp sig när det framkom att de skulle måsta betala VM-satsningen ur egen ficka och Grekland skickade ett dåligt amatörgäng. Nu är man tillbaka i VM igen, med målet att stanna.

– Vi tycker det är fantastiskt att få spela för vårt land och bära tröjan. Vi behöver undvika att komma sist i år för att slippa kvala och det ska vi göra också.

Dags lämna över pinnen

Innan VM befinner sig Dimitris Kalyvas i Kanada. Efter turneringen kommer han med stor sannolikhet flytta tillbaka dit permanent. Den kaotiska situationen i Grekland de senaste åren har gjort honom sugen på att återvända till sitt andra hemland. Vad hans eventuella avhoppa skulle betyda för Grekland vet han inte. Utmaningen just nu är att få en rink.

– Jag tror att spelarna har kapacitet att hålla liv i sporten. Den stora utmaningen just nu är en olympisk rink. Och en som är öppen året runt, så vi kan träna med regelbundenhet. Att jag inte är där kanske är en utmaning men jag hoppas de fixar det. Annars är jag ju bara ett email bort.

Fotnot: Grekland kom inte sist i årets Division 3 (”D-VM”).

Text: Henrik Persson