Foto: Arkivbild

Ska Sverige ta sitt tredje OS-guld i ishockey? Som bekant vann man sitt första OS-guld under turneringen i norska Lillehammer 1994. Andra guldet vann Tre kronor i italienska Turin tolv år senare. Men hur många är bekanta med Sveriges fösta OS-lag i Ishockey?

Det var i Antwerpen 1920 som Sverige deltog första gången inom OS-hockeyn. Eftersom man hade ett isstadion i Antwerpen, som för övrigt kallades för ispalatset kort och gott, fick ishockeyn vara med och tävla veckorna innan riktiga OS började.

Man spelade 2×20 minuter med sju spelare i varje lag. Sju lag ingick i turneringen och det lag som Sverige skickade med båt ner i Europa bestod mestadels av bandyspelare, men även Nils Molander som till vardags spelade för tyska klubben Berliner SC och som blev stor grabb nummer ett i svensk hockey. I Berlin hade även Hans-Jacob Mattsson från Gävle tidigare spelat. David Säfvenberg från Uppsala hade även han tidigare spelat i Tyskland.

Övriga i laget var Albin Jansson Järva, Einar ”Knatten” Lundell Göta, Einar ”Stor-Klas” Svensson Göta, Erik ”Jerka” Burman Göta och Georg ”Fransman” Johansson Brandius, även han från Göta. Ledare var ingen mindre än självaste Raoul Le Mat, han som har gett namn åt SM-bucklan, liksom Ernest Viberg.

Laget hade tränat ihop i korridoren på Stockholms Stadion och den kom igång först efter det att SM-finalen i bandy hade spelats i februari. OS-turneringen spelades i slutet av april.
Abbe Jansson berättar i boken Pucken:
– Vi ställde upp med upp nere i Antwerpen med vanlig fotbollsutrustning. Alltså tunna tröjor, brallor och strumpor. Inte ens några finesser som armbågsskydd och axelskydd. Det var först senare under turneringen som vi fick låna lite prylar av amerikanarna. Det var sådana grejer som dom hade lite övers.
– Själv spelade jag vanligtvis utan handskar eftersom jag tyckte att jag kunde hantera klubban smidigare på det viset.

Sverige vann premiärmatchen mot Belgien med 8-0 och Erik Burman blev den första svenska spelaren att göra mål i ett OS. Efter det besegrades Frankrike med 4-0 innan man helt väntat förlorade med 12-1 mot Kanada och 7-0 mot USA. I den avgörande bronsmatchen mot Tjeckoslovakien förlorade svenskarna med 1-0. Sverige avslutade med att besegra Schweiz med 4-0 vilket gjorde att Sverige, som ännu inte då var Tre Kronor, kom fyra i turneringen. Bästa svenska målskytt blev för övrigt just Erik Burman som svarade för fyra mål.

Damhockeyn skrevs in i OS-programmet första gången i japanska Nagano 1998. I Sveriges lag ingick Charlotta Göthesson, Annica Åhlén, Erika Holst, Ann-Louis Edstrand, Joa Elfsberg, Linda Gustavsson, Maria Rooth, Kristina Bergstrand, Malin Persson, Tina Månsson, Ylva Lindberg, Malin Gustavsson, Camilla Kempe, Therese Sjölander, Anne Ferm, Åsa Lidström, Pernilla Burholm, Lotta Almblad, Susanne Ceder, Åsa Elfving, Pia Morelius och Gunilla Andersson. Ledare var Bengt ”Fisken” Ohlson och Christian Yngve.

Damkronorna slutade på en femteplats i turneringen efter att man endast slagit Japan. USA vann guldet före Kanada och Finland. Kina slutade på en fjärdeplats.