Captain Clutch

Hur avgör man en SM-final i hockey? Det finns många sätt, men just idag blev det ett slagskott från mittzon. Ett slumpmål kan tyckas, men faktum är att det mesta går Jimmie Ericssons väg just nu.

För den som gått och hoppats på en jämn och dramatisk finalserie fanns det stundtals en del ljusglimtar i Karlstad i afton. Färjestad utgjorde en betydligt mer kompetent figur, stod emot den enorma pressen väl i första perioden och ungefär halvvägs in i matchen var man både ikapp och så när också förbi Skellefteå i målprotokollet.

Men att möta årets upplaga av Skellefteå AIK är lite som att navigera genom ett minfält. Faror lurar överallt, det finns ingen given väg att ta sig fram och när det smäller, ja då smäller det. Rejält.

I ett läge där Färjestad låg på för ett ledningsmål tog Pierre-Edouard Bellemare ut pucken över egen blålinje, väggade programenligt med Joakim Lindström i mittzonen och plötsligt var det som om ett stort slukhål öppnade sig under fötterna på de grönvita. Någon räknade fel, Bellemare fick öppen gata, drog iväg en halvknackig strumprullare som ställde Fredrik Pettersson-Wentzel och den friska morgonluft som den fullsatta hallen stod och vädrade blev plötsligt en enda sur och bedövande gasläcka.

Det verkar liksom inte spela någon större roll vad Skellefteå gör just nu. När motståndaren får lite hopp, så knäcker de nacken på dem. Idag kom det matchavgörande målet på ett slagskott från mittzon.

Kapten Jimmie Ericsson gör sin elfte säsong i klubben, är 34 år och tycks bara bli bättre och bättre. Det slumpartade 3-1-målet som avgjorde kvällens match var hans tionde i detta slutspel.

– Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om målet. Jag skjuter bara det hårdaste jag kan, försöker få den på mål och har väl tänkt åka och byta sen. Men det är klart jag fick en bra träff, säger Jimmie Ericsson där han står i katakomberna i Löfbergs Arena och smuttar på en mineralvatten.

Kapten Ericsson symboliserar väldigt mycket av det som är bra i Skellefteå just nu. Alla vill bli bättre. Alla vill utvecklas. Alla vill vinna. Och alla gör precis just detta. Inte minst Jimmie själv.

– Nu har det ju varit lite tillfälligheter att jag gjort så mycket mål i slutspelet. Men jag har som mål att bli bättre och bättre och tycker jag tagit de stegen i många år.

– Jimmie är Jimmie. Alla som känner honom vet att han kliver fram och verkligen vill. Han gör jobbet framför mål och så klipper han in slagskott från mittzonen. Det är fantastiskt att se hur het Jimmie är just nu. Jag hoppas han gör 15 mål, säger Bud Holloway.

– Han är vår ledare. Ibland vet jag inte vad han säger till de unga grabbarna eftersom han pratar svenska, men han får igång alla. Men det är inte så mycket vad man säger alla gånger. Även jag som varit proffs i många år kan lära mycket bara genom att titta på honom, hur han förbereder sig och hur hårt han jobbar.

Vad händer nu? På påskafton har Skellefteå möjlighet att skaffa sig en matchboll, och jag kan inte se hur Färjestad ska kunna vinna en enda match i detta minfält fullt av slukhål som är en finalserie mot Skellefteå AIK.

Vi har letat brister i Skellefteå hela året, många har diskuterats men i praktiken verkar de ju inte finnas där.

Backuppsättningen har ofta utpekats som den svaga punkten i laget, den länk som en motståndare kanske kan få att brista. Med Erik Andersson skadad var fem av lagets sju backar i kväll födda på 90-talet, men såväl juniorparet Anton Lindholm och Arvid Lundberg som 18-årige Sebastian Aho utförde uppgiften alldeles fläckfritt.

Visst kryllar laget av offensiva superstjärnor, men att ingen någonsin faller ur ramen eller blir tagen av stundens allvar är en minst lika god anledning till att det här skeppet är så osänkbart för tillfället.

– De unga spelarna har visat flera gånger om vad de är gjorda av. Det är väl kanske inte en nackdel att vara nervös ibland heller, men jag går ju inte runt och frågar om de är nervösa. Det verkar inte så. De får lära sig från A-pojkarna att spela det spel vi spelar i föreningen, och gör man det bra blir man uppflyttad, säger Jimmie Ericsson.

Sportchef Lasse Johansson är inne på samma sak.

– Jimmie är ett bra exempel på att alla vill i det här laget. Men både de unga och de gamla driver på det här, så det är en helhet från hela föreningen, säger han.

För all del. Viljan att vinna är ett ödmjukt svar på min egentliga fråga ”varför är ni så överlägsna”. Men viljan att vinna är nog lika stark i alla lag.

Skillnaden? I Skellefteå finns verktygen.