Stefan Ridderwall.Foto: Ronnie Rönnkvist

Efter ett händelserikt år i tyska ligan står det klart att Stefan Ridderwall vaktar Rögles kasse kommande säsong. Hockeysverige.se åkte in till centrala Stockholm för att träffa målvakten och snacka om hockeylivet i Tyskland, den nya klubben –och inte minst kraven som efternamnet Ridderwall bär med sig.
– Det var lite jobbigt när jag var yngre och man fick höra mycket, säger Stefan Ridderwall.

STOCKHOLM (HOCKEYSVERIGE.SE)
I dag presenterade Rögle Stefan Ridderwall som ny målvakt inför nästa säsong. Närmast kommer Ridderwall från tyska Düsseldorf men han har även spelat i elitserien med både Djurgården och Timrå tidigare.

Bild: All Over Press

Hockeysverige.se åkte till kungliga Djurgården för att få en pratstund med Stefan Ridderwall om tiden i Tyskland, relationen till kusinen Calle Ridderwall och flytten till Ängelholm och Rögle.

Stefan, Calle spelade i Düsseldorf säsongen innan du kom dit, var tanke från början att han skulle vara kvar där även den här säsongen?
– Nej, det var det väl inte. Han hade inte klart med någonting men det var underförstått att det skulle bli något annat. Först och främst hade Calle mycket intresse från andra lag i tyska liga. Sedan började komma intresseförfrågningar både från KHL och Schweiz så man förstod ganska snabbt att det skulle bli svårt att behålla honom i laget.

Var han delaktig i att du hamnade i Düsseldorf?
– Tränarna frågade Calle lite om mig och jag antar att han inte sa allt för mycket negativa saker, hoppas jag i alla fall. Sedan kollade tränaren på lite DVD och sådan grejer, men jag tror nog ändå Calle lade in ett gott ord.

”KÄNNER CALLE MER SOM EN BRORSA”

Stefan och Calle Ridderwall är uppväxta i Älvsjö i södra Stockholm. Båda är födda 1988. Stefans pappa är Rolf Ridderwall, tidigare stormålvakt i AIK och Djurgården, medan Calles pappa, Jan Ridderwall, var en duktig back i Mälarhöjden/Västertorp.
– Vi båda var väldigt tajta när vi växte upp. Vi gick i samma klass, våra familjer hade landställe tillsammans och vi bodde nästan grannar i Älvsjö. Jag känner nog Calle mer som en brorsa än en kusin och vi umgås fortfarande mycket när vi båda är hemma i Stockholm.

Calle Ridderwall.

Calle Ridderwall spelar Gagarin Cup-final i KHL med sitt Lev Prag, men någon större koll på hur det gått för honom under säsongen har inte Stefan.
– Jag har faktiskt ingen aning, skrattar Stefan Ridderwall och fortsätter:
– När jag pratar med honom är han ganska självkritisk, men av det jag har förstått har han spelat mycket bättre än vad statistiken (50 7+9=16) visat. Han har haft lite svårt att få in pucken och inte haft det rätta flytet.
– Samtidigt har han inte fått spela så mycket powerplay heller. Då blir det svårt att få samma produktion som du får om du spelar mer regelbundet.

Namnet Ridderwall är sedan lång tid tillbaka ett aktat hockeynamn, har namnet varit en dörröppnare för dig eller mer ett tungt ok att bära på?

– Jag ser det inte som ett problem längre. Det var lite jobbigt när jag var yngre och man fick höra mycket. Det är tjugo år sedan pappa slutade spela hockey. Jag är stolt över honom och jag ser det inte längre som en jobbig grej när folk frågar om det.
– Dörröppnare vet jag inte. Namnet gör kanske att folk reagerar och tittar extra noga. Är man dålig just då får man extra mycket skit, men är man bra kanske man får extra mycket positivt. Det är nog både upp och ner när det gäller den biten.

Bild: All Over Press

”ALDRIG NÅGONSIN HAFT SÅ MYCKET ATT GÖRA”

Stefan Ridderwall spelade 21 matcher i tyska DEL gånga säsongen och hade drygt 90 i räddningsprocent.
– Jag tycker personligen att det gick bra. Vi hade det väldigt tufft, med betoning på väldigt. Jag tycker att vi klarade oss ganska bra dom 35-40 första matcherna. Sedan kändes det som att luften gick ur. Vi hade väldigt mycket skador under hela året och vi var även innan det bottentippade.
– Det var jobbigt, men samtidigt var det grymt lärorikt. Jag måste ändå säga att det var kul att spela eftersom jag aldrig någonsin haft så mycket att göra.

Du fick kriga om målvaktsspeladen med Bobby Goepfert som är en stor idol hos fansen, hur upplevde det?
– Han har varit där länge och vill säkert avsluta sin karriär där även om han inte är så gammal (30 år). Det blev så att jag spelade på bortaplan och han på hemmaplan i stort sätt hela tiden. Fansen kanske hade gjort uppror om han inte spelade hemma, ha ha…
– Han var väldigt bra, men det blev tufft för mig att bara spela på bortaplan. Samtidigt förstår jag situationen eftersom han trivs bra att spela på hemmaplan.

Hur fungerade det socialt att bo i Düsseldorf?
– Skitbra! Jag kände mig hemma ganska snabbt. Nästan ingen av mina riktigt nära kompisar bor i Stockholm längre eftersom dom är borta på olika ställen och spelar hockey eller gör andra grejer. Sista veckorna i Düsseldorf kändes mer hemma än vad det gör här i Stockholm nu då jag går runt själv hela dagarna. Düsseldorf är en grym stad och man har härliga fans.

Foto: Ronnie Rönnkvist

Det spelade inga ytterligare svenskar i Düsseldorf, men tre nordbor som alla spelat i Sverige, Andreas Martinsen, Ken André Olimb och Mads Bödker, fanns i laget.
– Jo, men det är klart att vi umgicks en del. Det blir så att importerna hänger med varandra, men jag tycker ändå att vi hade ett bra lag på det sättet att vi gjorde saker allihop.
– Det blir ofta en språkmässig barriär. Tyskarna har inte riktigt samma engelskkunskaper som vi uppe i Norden har.

Du har bara haft svenska tränare tidigare, hur skulle du då beskriva tysken Christian Brittigs ledaregenskaper?
– Det var väldigt speciellt. Han är grymt engagerad och det man ändå måste ge honom är att tränare ofta kan bli överambitiösa, men han accepterade att vi inte kunde spela bättre. Vi fick försöka döda matcherna och skrälla. Det var inget han hymlade med. På så sätt var det bra och han är en bra kille.
– Sedan var det mycket som också var annorlunda. Man är van med att kunna ha en dialog med tränaren. Det funkade ibland, men ganska ofta inte.

”RÖGLE VAR MITT FÖRSTAVAL”

Nu är det alltså klart att Stefan Ridderwall nästa säsong kommer att spela för Rögle i Hockeyallsvenskan där hans pappa Roffes kompis från Tre Kronor och Team Boro, Anders ”Masken” Carlsson är sportchef.
– Jag hade ett möte med Rögle för någon månad sedan och fick en jättebra känsla för klubben och deras tankar kring den och satsningen. Jag hade också ett bra surr med målvaktstränaren (Magnus Wennström). Ganska snabbt fick jag en bra känsla samtidigt som Rögle var mitt förstaval så jag är jättenöjd att det blev som det blev.

Vad vet du om Rögle BK historiskt?
– Inte jättemycket. Det har varit lite upp och ner mellan elitserien och allsvenskan i några års tid. Man satsar på att gå upp igen och stabilisera sig i SHL. Men, som sagt var, det har varit lite jojo mellan elitserien och allsvenskan senaste åren. Ur ett allsvenskt perspektiv är det stark att hela tiden klara av att gå upp, men man vill också hålla sig kvar när man väl gått upp.

Har ni pratat om du ska vara förstamålvakt eller hur har samtalen kring det varit?
– Det blir en konkurrenssituation. Jag vet inte vem den andra blir, men vem det än blir så antar jag att den som är bäst. Det är så man är van att det funkar.

Har Djurgården funnits med som ett alternativ?
– Nej, inte i år. Jag sajnade ganska tidigt för Düsseldorf inför förra säsongen. Jag pratade med ”Challe” Berglund om lite andra grejer, lite om spelare som jag har spelat med som han undrade över. Han undrade om jag var sugen på att komma hem, men då hade jag sajnat redan vilket var lite tråkigt, avslutar Stefan Ridderwall.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *