Lou NanneFoto: Arkivbild

I Sverige är han förmodligen mest känd för att ha bråkat med Stig Salming. Men han hann även med ett OS, och en Stanley Cup-final. I veckans Old School Hockey bjuds vi på en riktig nostalgiresa, av och med Lou Nanne.

Ni som minns VM 1976 kommer säkert också ihåg den då 34-åriga amerikanska backen från Minnesota North Stars, Lou Nanne. För att ni ska få lite bakgrund till det som gjorde Nanne känd i Sverige.

Det började med att Stig Salming tryckte till Tom Younghans i mittzonen. Då klev Lou Nanne fram och slängde sig över Salming. Båda fick två minuter för roughing. I början av andra perioden skadade Salming Pat Pippen så han inte kunde spela mer i turneringen. Strax efter får Dan Labraaten en slashing av Nanne som dessutom slänger sig över Labraaten och ger honom en omgång. Det resulterade i att Nanne fick 2+2 minuter och Labraaten en tvåa.

När Nanne hade över en och en halv minut kvar av sin andra utvisning hoppade han in och spelade. Dombrovski, som var domare i matchen, lät märkligt nog spelet gå vidare. Nanne slog med klubban efter Salming och Dombrovski blåste av spelet. Trots det tog Salming pucken och åkte mot USA:s mål vilket gav Salming två minuters utvisning.

Lou Nanne 002

Tuffingen Nanne var ofta med där det hettade till.

Efter andra periodens slut bröt det stora bråket ut. Alla tycktes slåss med alla och Salming tillsammans med Nanne var hetast. Trots det var det bara Dan Labraaten och Lars-Erik Esbjörs från Tre Kronor och i USA var det Jeff Hymanson och Craig Sarner som blev utvisade. Matchen vanns för övrigt av USA med 2-0. Nämnde Sarner och Bill Klatt nätade för USA.
– Klart man kommer ihåg den där matchen och hela turneringen. Det var egentligen början på det som kanadensarna fortsatte på vid VM i Wien 1977. Det slutade med att vi fick brons och USA hamnade utanför pallen, berättar Stig Salming och fortsätter:
– Lou Nanne kom faktiskt och bad om ursäkt efter matchen, fast då var det bara han och jag. Jag har stor respekt för Nanne och han är en schysst personlighet.

Föddes i Kanada – valde USA

Vem är Lou Nanne? Jo, han spelade inte mindre än 635 NHL-matcher för Minnesota och efter karriären jobbade han mellan åren 1977 och 1988 som General Manager i klubben. Säsongen 1990/91 var han som första General Manager för Minnesota North Stars med om att ta klubben till Stanley Cup final. Dock förlorade man den mot New York Islanders.

Trots att han spelade i USA:s landslag är han född Sault Ste. Marie, Ontario, Kanada. Idag är han 73 år och driver har ett eget radioprogram om hockey, givetvis.
– Det stämmer. Jag har två radioprogram i veckan så jag har inte släppt hockeyn utan, tvärtom, jag följer hockeyn på alla nivåer fortfarande, berättar Lou Nanne för hockeysverige.se.
– Varför jag spelade för USA? Det har en ganska enkel förklaring. Efter det att jag gått på Universitet i Minnesota valde jag att stanna kvar här och därför blev det också så att jag spelade för USA. Jag hade fått ett schoolarship vilket gav mig möjligheten att spela hockey och gå på skola och utbilda mig samtidigt. Där spelade jag faktiskt tillsammans med Dave Brooks, bror till Herb Brooks som var coach för USA:s OS-lag 1980. Dave var också en väldigt bra spelare och en mycket fin lagkamrat.

Phil Esposito 001

Phil Esposito

Det var hemma i Ontario som Lou Nannes hockeyresa tog sin början.
– Ja, det var mycket hockey när jag växte upp i Sault eftersom vi hade långa vintrar där. Dessutom hade vi inte ens TV innan jag fyllde 13 år. I stället var vi ute och spelade landhockey i parken eller annars var vi på hockeyplanen.
– Bland annat spelade jag då i samma lag som Phil Esposito, men överhuvudtaget hade vi ett väldigt bra lag under de här åren. Annars var Detroit var mitt favoritlag och Gordie Howe var min stora idol då. Han var en fantastisk hockeyspelare.

”OS var en av höjdpunkterna”

Sista året på University of Minnesota kom Nanne att vara kapten och hans framgångar uppmärksammades så pass att han redan säsongen 1962/63, alltså under hans sista år på universitetet, fick chansen att spela i USHL för Rochester Mustangs. Efter fyra säsonger i Rochester fick han chansen att tillsammans med bland andra Herb Brooks spela OS 1968 i Grenoble. USA slutar sexa och Nanne fick oftast den några år yngre Bob Paradise som backkollega.
– OS var en av höjdpunkterna i min karriär. Det var självklart också en fantastisk upplevelse att få möjligheten att spela mot dom bästa spelarna i världen. Jag tror att alla som har spelat för sitt land vid något tillfälle känner att det är det finaste man kan få chansen att göra. Det är inte riktigt samma sak som att spela i NHL.

Lou Nanne

Lou i den klassiska North Stars-munderingen.

Tre Kronor vinner med 4-3 mot USA i turneringen. Sverige leder med 4-2 inför sista perioden då Lou Nanne framspelad av John Morrison gör 4-3 bakom Leif ”Honken” Holmqvist.
– Jag minns att vi hade haft ganska lätt mot Sverige innan turneringen. Vi vann också en match mot svenskarna strax innan OS ganska lätt (6-1).
– När vi sedan kom till OS vann Sverige med 4-3 och jag minns att svenskarna var väldigt bra vilket överraskade på mig eftersom vi vunnit tidigare ganska enkelt.
– Fast jag gillade egentligen aldrig att spela på stora rinkarna vilket man gjorde i OS och VM. Jag gillar när man får ha kroppskontakt i spelet vilket du har en större möjlighet till när isen är mindre. I Canada Cup 1976 spelade vi på en liten is och det passade mig väldigt bra. Det var också en kul turnering att få vara med om.

Samma säsong, 1967/68, debuterar Lou Nanne i NHL för Minnesota North Stars.
– Jag var väldigt spänd inför debuten. Jag spelade på alla positioner i NHL utom i mål, vänsterback, högerback, center, högerforward och vänsterforward.
– Debuten blev en speciell upplevelse för mig då jag inte hade spelat på några veckor eftersom jag inte hade något kontrakt. Det gick ändå ganska bra och för mig blev det en mycket bra upplevelse.

Som lagkamrat i Minnesota hade Lou Nanne bland andra storstjärnan, nu avlidne Bill Goldsworthy, som var lagkapten i Minnesota mellan åren 1974 och 1977. Så sent som säsongen 1978/79 var Goldsworthy lagkamrat med Wayne Gretzky och Bengt-Åke Gustafsson i Edmonton.
– Bill var en fantastisk person och en väldigt bra hockeyspelare, han var snabb, hade ett bra skott och han hade auktoritet när han kom från kanten och in på mål. Han var även en alldeles utmärkt målskytt. Dessutom var han en av mina bästa vänner.
– Murray Oliver, Jean-Paul Parissé, Cesare Maniago och Tom Reid var andra av mina lagkamrater i Minnesota som jag umgåtts mycket med under åren.

Spelade med tre svenskar

Säsongen 1970/71 gör Minnesota och Lou Nanne en mycket fin säsong. Laget går till Stanley Cup-slutspel där man slår ut St. Louis i första omgången. I nästa omgång blir man utslagna av blivande Stanley Cup mästarna Montréal.
– Vi hade satt ihop en checkingline med Murray Oliver, jag själv och Charlie Burns. Vårt uppdrag var att spela mot motståndarnas förstafemma. Det gick onekligen bra och jag fick jag göra det matchavgörande målet.
– Det var givetvis stort för oss att slå ut St. Louis och kanske framförallt för mig som i slutspelet spelade center. Tidigare under säsongen hade jag bara spelat back. Självklart var det annorlunda att spela forward, men jag tyckte att det var kul och, som sagt var, det gick bra för oss också.

Vilken säsong ser du som din bästa i NHL?
– Jag spelade forward hela säsongen 1971/72 och sköt 21 mål. Att göra över 20 mål då var mycket och nu gjorde alla tre i vår kedja 20 mål var. Jag skulle nog säga att det var min bästa säsong.
– Vi hade ett väldigt sammansvetsat lag i Minnesota, speciellt kring 1971 och 1972. Vi gick samman på ett speciellt sätt och verkligen jobbade för varandra. Det tror jag också var anledningen till våra framgångar under dom åren.

I slutet av sin karriär som spelare spelade Lou Nanne i Minnesota med bland andra svenskarna Per-Olov Brasar, Roland Eriksson och Kent-Erik Andersson.
– Först och främst var alla tre väldigt bra killar och bra lagkamrater. Alla tre var även väldigt skickliga och Eriksson var extremt snabb och bra med pucken.
– Eriksson, Andersson och Brasar gjorde väldigt mycket bra för Minnesota åren dom var här.

Roland Eriksson, Per-Olov Brasar, Kent-Erik Andersson

Roland Eriksson, Per-Olov Brasar och Kent-Erik Andersson

Har du idag någon kontakt med någon av dom?
– Nej, det har jag inte. Jag brukar alltid fråga om dom när jag är i Sverige. Jag träffade Anders Hedberg när jag var på Rangers camp för tre veckor sedan och då passade jag faktiskt på att fråga om dom.
– Jobbar Brasar med hästar fortfarande? Lova mig att hälsa till honom nästa gång du är i Leksand. Till Andersson och Eriksson med.

Vem är den bästa tränare du haft under åren?
– Jag skulle säga John Mariucci och Jack Gordon. Två killar som har betytt väldigt mycket för mig. Annars är den bästa spelare jag spelat mot Bobby Orr. En fantastisk spelare. Den bästa spelare jag spelat med måste vara Phil (Esposito). Vi spelade, som jag sa, en hel del tillsammans under vår uppväxt.

”Alltid haft en stor respekt för svenskar”

Vi återvänder till VM 1976 och bråket med Stig Salming.
– Det är en del av spelet. Vi gjorde en bra match mot Sverige som hade ett bra lag. Man gör det man måste göra där ute på isen. Jag hade en bra relation till Stig och han var en spelare som spelade hårt precis som jag.
– Vi hade aldrig några problem med varandra vid sidan av isen och jag har alltid haft en stor respekt för svenska hockeyspelare. Stigs bror Börje Salming är nog den bästa spelare jag har spelat mot. Tittar du på Anders Hedberg eller Kent Nilsson, som spelade för mig i Minnesota, så är det extremt skickliga hockeyspelare.
– Nu spelar Jonas Brodin här i stan och jag är övertygad om att han kommer att spela i NHL under många år. Han är verkligen en riktigt duktig spelare.

Vid VM 1977 är det Kanada som står för skandalerna då Phil Esposito, Wilf Paiment med flera skämmer ut sig genom att spela en brutal hockey.
– Jag kommer mest ihåg den turneringen genom att vi låg under mot Rumänien med 2-0 efter halva matchen, skrattar Nanne och fortsätter:
– Vi hade dragit på oss många utvisningsminuter och vår coach var inte glad. Sedan vände vi i alla fall och vann matchen ganska stort (7-2)
– Kanada hade ett ganska bra lag på plats. Bland annat spelade Phil Esposito. Man var tvungna att spela tajt mot deras spelare annars fick dom målchanser direkt och det gjorde nog att det vart grinigt och bråkig i en del av deras matcher.

Lou Nanne 1

En något mer aktuell bild av Lou Nanne.

Hur ser Lou Nannes liv ut idag?
– Efter att jag jobbat som coach och General Manager i North Stars har jag bland annat följt mina tre barnbarn (Tyler Nanne, Louie Nanne och Vinni Letteri) som alla tre är riktigt bra spelare. Alla tre går på olika Universitet här i Minnesota. Dessutom har jag, som sagt var, en radioshow två gånger i veckan.
När var du i Sverige senast?
– Det måste ha varit fyra år sedan nu. Jag gillar Sverige. Det är ett fantastiskt land och jag brukar säga till mina barnbarn att ni någon gång måste resa till Stockholm. En underbar stad. Jag har spelat både i Stockholm och Göteborg. Båda gångerna har varit fina upplevelser, avslutar Lou Nanne.