Dennis Rasmussen om drömmen: ”är som en liten unge”

Uppkallad från farmarlaget och med på bortaturné till Kalifornien.
Chicagos Dennis Rasmussen är så nära man kan komma att förverkliga barndomsdrömmen.

– Jag är som en liten unge egentligen, jag tycker det är hur coolt som helst, förklarar han känslan.

(LOS ANGELES/Hockeysverige.se)

I ett litet krypin i tunnlarna kring Staples Center sitter Dennis Rasmussen på en bänk och försöker rätta till skorna som skaver in i hans fötter. Bredvid honom på några testcyklar trampar Patrick Sharp, Michal Rozsival och David Rundblad av sig kvällens hårda drabbning mot Los Angeles Kings.

Det behöver inte Rasmussen. Han har inte spelat ikväll och är redan ombytt till kostym, slips och de där besvärliga finskorna. Han är så nära man kan att få förverkliga pojkdrömmen om att spela i NHL, men ännu har han inte fått ta det där sista lilla steget. Han har blivit uppkallad från farmarlaget och fått resa med laget till Kalifornien, men matchen mot Kings fick han följa från läktaren.

Tills en lucka uppstår försöker Ramussen bara insupa så mycket han kan av storlaget Chicagos kunskap.

– Det är otroligt kul, man ser varför de är så bra. Tränarna är otroligt proffsiga, alla rutiner runtom är på topp, spelarna är fullblodsproffs allihop. Man försöker snappa upp och lära sig så mycket som möjligt. Det är många som vunnit två Stanley Cup och man kan verkligen se varför de gjort det.

Är det några särskilda du kollar på?

– (Jonathan) Towes och (Marian) Hossa är otroligt bra både som människor och spelare. De spelar bra defensivt samtidigt som de försöker bidra offensivt. Det är lite så jag försöker vara så jag försöker snappa upp så mycket som möjligt från de där två.

När beskedet att han kallats upp kom rasslade det till rejält i telefonen. Många ville lyckönska.

– Det är helt sjukt faktiskt, hur många det som stöttar mig hemma. Kompisar, familj och allt, det är bara kul och visar hur många som bryr sig.

Stöd kan man verkligen säga att Dennis pappa och lillebror visade. De nöjde sig inte med sms eller telefonsamtal, utan satte sig på ett plan över Atlanten.

– Det flög över nu, ifall att jag skulle få spela. Dom två har alltid varit dem som hjälpt mig mest med hockeyn, berättar Rasmussen.

Efter att han i somras lämnade Växjö för att testa lyckan i Chicago väntade först rookiecamp och sedan träningsläger för Rasmussen. I slutet av det senare ströks han från truppen och fick börja säsongen i farmarlaget.

– Man blir alltid besviken. Jag tycker campen gick ganska bra så det är klart att man hade hoppats. Men när de fyllde på med lite spelare kändes det kanske som att jag skulle få börja i Rockford. Det är klart jag var besviken, men samtidigt var det kanske lite väntat.

Hur är AHL?

– Jag tycker att AHL är bra. Men det är jättejättesvårt att jämföra med elitserien. Jag tänker ofta på det men det är helt omöjligt att göra det för det är ett annat spel. Det är en tuff liga med många matcher och långa resor, det är inte lika bra förutsättningar som i Sverige.

– Jag tror att vissa passar bättre för spelet där. Det är som du säger, vissa spelare som varit grymma hemma i Sverige händer det ingenting för, och tvärtom. Man förstår det lite mer nu när man är här.

När Blackhawks på fredag möter Anaheim finns chansen att Rasmussen får göra debut. Innan beskedet kommer råder spänd väntan.

– Jag ska bara försöka träna så bra som möjligt, försöka visa att jag vill spela men sedan är det mycket som ska till för att jag ska få en chans. Jag är så klart jättesugen.

Ligger du på kvällarna och ser det framför dig?

– Ja, men det gör jag. Det får jag säga. Man försöker föreställa sig hur det ska vara. Jag är som en liten unge egentligen, jag tycker det är hur coolt som helst. Jag känner mig som en liten unge som fortfarande drömmer om NHL.