• Publicerat 13 mars, 2015
  • Skrivet av Uffe Bodin
  • 0 Kommentarer
Jonas Junland och Daniel Rahimi. Foto: Bildbyrån/Stefan Persson

De spelade tillsammans i juniorlandslaget. Sedan dess har Daniel Rahimis och Jonas Junlands karriärer spretat i lite olika riktningar innan de återförenades i Linköping förra säsongen. Nu bildar duon ett av SHL:s bästa backpar.
– Får han pucken driver han upp tempot. Får jag den så driver jag ned det, skrattar Rahimi när han beskriver samarbetet med Junland för hockeysverige.se.

Det är den klassiska setupen – en offensiv back intill en mer defensiv pjäs. Men i fallet med Linköpings landslagsduo Jonas Junland och Daniel Rahimi ska man inte låta sig luras av den typen av kategoriseringar. För även om det är lätt att peka ut Junland som den anfallsglada och Rahimi som den stereotypa stay-at-home-typen har respektive spelares förmåga att utveckla sina svaga sidor gjort att de numera bildar ett av SHL:s bästa backpar.

Junland har exempelvis gått från att vara en endimensionell offensiv back till att bli en mer komplett tvåvägsback som förbundskapten Pär Mårts har fått ett gott öga till. Rahimi slog å sin sida personbästa i antal poäng (14) under den gångna grundserien och har utvecklat sitt spel med pucken. Trots det drar han sig inte från att han skämta om deras olikheter.
– Jonas är en fantastisk spelare. Vi kompletterar varandra bra eftersom han är otroligt skicklig med pucken och bra på att driva upp den och driva upp tempot. Får jag pucken driver jag mest ned tempot, säger Daniel Rahimi med ett skratt till hockeysverige.se.
– Skämt åsido, ger man pucken till honom gör han något bra med den. Sedan tycker jag att han har bra sidor defensivt också och han är en fantastisk spelare i boxplay. På något sätt hittar vi en bra kemi. Kanske för att vi tänker ganska lika därute. Grunden i vårt spel bygger på aggressivitet.

Jonas Junland:
– Vi brukar skoja om att han ska ta rygg på mig i anfallszonen och att jag ska ta rygg på honom i försvarszonen. Men det är ju så att vi trivs med att göra det vi är bäst på. Vi har fin kemi, trivs ihop och det är nog det våra olikheter som spelare som gör att vi kompletterar varandra så bra.


Foto: Bildbyrån/Johanna Lundberg

”DET HAR GJORT MIG TILL DEN JAG ÄR”

Redan under juniortiden korsades de 27-åriga backarnas vägar i juniorlandslaget. Båda två var med i det svenska JVM-lag som blev fyra i Leksand/Mora 2006/07. Efter det tog deras karriärer snåriga stigar innan de förenades i Östergötland. Junland slog igenom med LHC i SHL och flyttade sedermera till Nordamerika utan att lyckas etablera sig i NHL och fortsatte via spel i Färjestad, KHL och Finland innan han slutligen återvände hem till moderklubben i Linköping inför förra säsongen. Rahimi gick från Björklöven i allsvenskan till farmarlagshockey i Vancouver Canucks organisation innan han via stopp i såväl Rögle som HV71 hamnade i Linköping 2012.
– Jag vet att det är mycket snack om att man inte ska åka över till Nordamerika för tidigt, men för mig personligen – och jag kan tänka mig att det är samma sak för Jonas – var det otroligt lärorikt, säger Daniel Rahimi.
– Jag lärde mig väldigt mycket om mig själv och hade ganska mycket motgångar som fick mig att utvecklas som hockeyspelare och människa. Det har gjort mig till den jag är i dag och hade jag inte gjort den resan hade jag kanske inte varit där jag är nu.

Både Junland och Rahimi har svarat för sina karriärs bästa säsonger i SHL om man bara ser till grundserien och dess statistik. Inför kvällens första kvartsfinal mot HV71 säger Rahimi att han är nöjd, men att han inte har funderat så mycket över sin säsong. Det kan tolkas som ett gott tecken. Hade han upplevt motgångar hade han säkerligen funderat desto mer.
– Det som har varit positivt för egen del är att jag har hittat en bättre balans i mitt eget spel och tycker att jag har tagit små steg till det bättre hela tiden sedan jag gjorde SHL-debut. Det har tagit lite tid och jag kanske är en latebloomer, men jag utvecklas hela tiden och blir bättre och bättre, säger Rahimi.

Bättre balans… Hur menar du då?
– Avvägningar i situationer, när man ska vara aggressiv eller inte och även humör. Jag tycker att jag är mer balanserad som spelare och människa också.


Foto: Bildbyrån/Joel Marklund

Jonas Junland, som var märkt av skador när han återvände till LHC förra säsongen, tackar i sin tur tränaren Roger Melin för sina framgångar. Bara Jere Karalahti, HV71, (24.37 minuter per match) och Anssi Salmela, Färjestad, (24.03) snittade mer speltid än Junland (23.49) under grundserien.
– Till stor del handlar det framför allt om att jag har fått stort förtroende, mycket istid i viktiga situationer och situationer där det är enklare för mig att göra poäng personligen.
– Sedan har det ju ofta bara varit att ge pucken till någon av våra hyperfarliga importer. Det blir ju någon assist nästan varje gång. Man kan väl säga att jag har ridit lite på deras framgångsvåg (skratt).

Det är långt ifrån omöjligt att både Junland och Rahimi får chansen att företräda Tre Kronor i VM i Prag i maj. Rahimi var med i fjolårets trupp, men skadades illa i Vitryssland och fick aldrig chansen att fullfölja turneringen i Minsk. Innan skadan höll hans fina spel på att utmynna i ett NHL-kontrakt. Drömmen om spel i NHL lever fortfarande, men som brukligt är vill han inte säga alltför mycket om de drömmarna såhär nära inpå SM-slutspelet.
– För mig ligger fokus på att avsluta den här säsongen så bra som möjligt med Linköping. Sedan får man utvärdera efter det. Man jag tror att jag är som andra spelare. Jag har alltid drömt om att spela i NHL, men samtidigt ska det vara rätt chans och rätt möjlighet. Jag vill egentligen inte fokusera på det över huvud taget nu, utan leva i nuet och spela så bra som möjligt här i slutspelet.