Markström: ”Det är bara media som ältar det där”
Jacob Markströms första NHL-start för säsongen blev en mardröm. Tre insläppta mål på fyra skott och utbytt 7.45 in i mötet med San José Sharks. I natt fick 25-åringen upprättelse när Vancouver Canucks slog Arizona Coyotes med 3-1.
– Det är mest bara media som ältar eller inte kan släppa det där, säger han om matchen mot San José Sharks.
Han har svarat för en väldigt solid säsong i AHL och tålmodigt väntat på sin chans att återigen få spela NHL-hockey efter att ha hamnat på tredje plats i Vancouver Canucks målvaktshierarki. När Ryan Miller gick sönder förra månaden fick Jacob Markström sin chans. Han kallades upp från farmarlaget Utica Comets för att backa upp Eddie Läck och gjorde sin första NHL-start för säsongen i mötet med San José Sharks den 3 mars.
Det blev en riktig mardröm för Markström. Han släppte in tre av de fyra första skotten han fick emot sig och byttes ut redan efter 7.45 i första perioden. Sedan dess har han fått följa Eddie Läcks arbete från båset och bara spelat en AHL-match och gjort ett kort inhopp på tio minuter innan det i natt slutligen blev en ny start mellan Canucks stolpar.
”JAG MINNS KNAPPT VILKET LAG VI MÖTTE”
Och den här gången gick det bättre. Markström stoppade 26 av 27 skott när Canucks besegrade Arizona Coyotes med 3-1 på bortais. Svensken säger att han lade besvikelsen efter matchen mot San José bakom sig snabbare än kvickt.
– Det är mest bara media som ältar eller inte kan släppa det. Jag minns knappt vilket lag vi mötte, det var ju så länge sedan, säger Markström till nhl.com.
– Det är en ny dag och det är hockey. Det går upp och det går ned för alla och den gången gick det ned. Efter det här kanske ni också kan släppa det.
Matchen var Markströms 50:e i NHL-karriären. Han har tagit 13 segrar och har en räddningsprocent på 89,6 för Florida Panthers och Vancouver Canucks. Gävlesonen draftades ursprungligen som 31:a spelare av Panthers i draften 2008 och tillhörde klubben fram till trade deadline i fjol när han gick till Canucks i trejden som såg Roberto Luongo återvända till Florida.