”Att se besvikelsen i deras ögon får ditt hjärta att brista”

I två månader var han utslagen och kunde inte ens leka med sina barn i mer än ett par minuter utan att tvingas gå och lägga sig. I en intervju med Detroit Free Press berättar Johan Franzén om den mörka tiden efter sin senaste hjärnskakning.
– Att se besvikelsen i deras ögon när de undrar varför pappa inte kan leka med dem, det får ditt hjärta att brista, säger Detroit Red Wings-forwarden.

Det var i en match mot Edmonton Oilers den 6 januari som Johan Franzéns säsong – och i värsta fall karriär – tog slut. En hård tackling från Oilers forward Rob Klinkhammer träffade honom i huvudet och lämnade honom i ett tillstånd av yrsel och illamående.

Vilken hjärnskakning i ordningen det var för Detroitsvensken vet han inte, men han konstaterar att han minst haft fyra stycken. Det som skilde den här från övriga var att symptomen inte ville släppa. Tiden som följde efter smällen mot Oilers var bland det värsta som 35-åringen upplevt i sitt liv.
– Det var en otäck tid. I två månader kunde jag inte lyfta upp mina barn eller leka med dem i mer än två minuter. Det får dig att tänka efter lite grann, berättar Franzén för Detroit Free Press.
– Jag var på ett väldigt mörkt ställe, kanske inte under den första månaden för då tror man fortfarande att det ska bli bättre, men när det inte blir det börjar man fundera.

Det som har tärt mest på Franzén är inte yrseln eller oförmågan att kunna utföra de enklaste av vardagssysslor. Det är i stället smärtan över att inte ha orken att kunna umgås med sönerna Eddie Bo, 4, och Gunnar Oliver, 2.

”BARA GLAD ATT JAG KAN TRÄNA”

– Att se besvikelsen i deras ögon när de undrar varför pappa inte kan leka med dem, det får ditt hjärta att brista, säger Franzén som i alla fall har tagit sig förbi just det mörka stadiet i sin konvalescensprocess.
– Det känns mycket bättre nu. Nu kan jag göra alla de där sakerna och det känns riktigt bra.

De senaste veckorna har Johan Franzén kunnat återuppta lättare träning och till och med kunnat åka lite skridskor. Två steg framåt innebär ofta ett steg bakåt, men så länge han känner att han gör framsteg är det okej.
– Vanligtvis får jag ett bakslag på eftermiddagarna eller kvällarna (efter att ha tränat), men jag är bara glad att jag kan träna. Det får mig att börja känna mig som en människa igen.

Den svenske forwarden, som tack vare sin arbetskapacitet fick smeknamnet ”The Mule” av Steve Yzerman en gång i tiden, har fem år kvar på sitt kontrakt med Detroit Red WIngs. Om han ens kommer att kunna återuppta karriären är oklart, men själv har han inga tvivel.
– Jag är inriktad på att komma tillbaka. Jag hoppas bara att jag ska vakna upp en dag och att alla problem ska vara väck.