I kväll kan det avgöras – här är ALLA avgörande SM-finaler under 2000-talet

I kväll ställs allt på sin spets när Växjö har möjligheten att få lyfta Le Mat-pokalen hemma i Vida Arena. Men hur har de avgörande finalerna sett ut under 2000-talet? Hockeysverige.se har gått tillbaka i historieböckerna.

Efter idel bortasegrar har Växjö kopplat ett grepp om finalserien mot Skellefteå. Med 3–2 i matcher har laget i kväll möjligheten att bryta bortatrenden och bärga sitt första historiska SM-guld hemma i Vida Arena. Kan det bli en kross, likt Skellefteås 2014? Eller en förlängningsrysare, som när Frölunda bärgade guldet under NHL-lockouten 2005? Eller kommer rent av Skellefteå att kvittera matchserien och göra det till den första sjumatchers-bataljen sedan HV71 vann guldet 2004?

I kväll får vi svaret. Fram till dess får du här chansen att bläddra tillbaka och se hur de avgörande SM-finalerna har sett ut ända sedan år 2000.

2000: Djurgården-Modo 4–1 (3–0 i matcher till Djurgården)
Vi börjar bakifrån. År 2000 avgjordes slutspelet över sju matcher i kvartsfinal och därefter över fem matcher. Efter att ha vunnit en tuff kvartsfinalserie mot Färjestad med 4–3 i matcher stormade Djurgården mot guldet via 3­–0 i matcher mot både Luleå i semifinal och Modo i final. I den sista matchen hemma i Globen vann Djurgården med 4–1. Espen Knutsen gav stockholmarna ledningen tidigt, varefter Modos Jesper Duus kvitterade. Sedan skulle Mikael Magnusson, Mikael Johansson och Mathias Tjärnqvist bli målskyttar när Djurgården tog hem guldet för första gången sedan 1991.

2001: Färjestad-Djurgården 1–2 OT (4–2 i matcher till Djurgården)
Efter att, via en förlängningsvinst i Globen, ha tagit ledningen med 3–2 i matchserien skulle Djurgården komma att vinna också den avgörande matchen i förlängning. Det blev en tillknäppt historia med två storspelande målvakter i FBK:s Magnus Eriksson och Djurgårdens Mikael Tellqvist. Med ungefär halva matchen spelad gav så Kristofer Ottosson Djurgården ledningen. Färjestad kvitterade i tredje perioden via Christian Berglund innan Daniel Tjärnqvist sköt det andra raka guldet till Djurgården.

2002: Färjestad-Modo 5–3 (3–0 i matcher till Färjestad)
I ett nybyggt Löfbergs Lila Arena triumferade FBK mot guldet med 118 poäng på 50 matcher i grundserien och idel vinster i slutspelet (som under säsongen återigen avgjordes över sju matcher i kvartsfinal, därefter fem matcher). I finalserien var det Modo som fick ge upp mot ett suveränt Färjestad som i sista matchen vann med 5–3. Modo tog visserligen ledningen tidigt via Tommy Pettersson i numerärt underläge, men sedan vände Färjestad. Pär Bäcker kvitterade, Mathias Johansson vände och Clas Eriksson utökade i den andra perioden. Pierre Hedin reducerade tidigt i den tredje perioden, bara för att få se Jörgen Jönsson utöka ledningen 21 sekunder senare. Miroslav Hlinka sköt sedan 4–3 innan Peter Nordström fick göra finalseriens sista mål i 5­–3-segern.

2003: Västra Frölunda-Färjestad 4–3 OT (4–0 i matcher till Frölunda)
Tillbaka i sjumatchersserie blev det ändå bara fyra, när Frölunda vann samtliga finalmatcher mot Färjestad. Två av dem gick till förlängning, och den allra sista kampen höll på i drygt fyra och en halv timme innan Tomi Kallio med sitt andra mål för kvällen sköt guldet till Göteborg runt midnatt. Förutom Kallio nätade Joel Lundqvist och Jonas Esbjörs för Frölunda. FBK-målskyttarna hette Radek Hamr, Thomas Rhodin och Pelle Prestberg.

2004: HV71-Färjestad 5–0 (4–3 i matcher till HV71)
Färjestad fick två matchbollar mot HV71 i finalserien – men tog ingen av dem. Efter att HV71 kvitterat matchserien till 3–3 borta i Karlstad fick de möjlighet att vinna den sjunde och avgörande matchen hemma i Kinnarps Arena. Väl där var det aldrig något snack. Trots skottövertag från FBK-håll (33-19) vann HV71 med hela 5–0 efter mål av Björn Melin, Mika Niskanen, Johan Davidsson och Kalle Sahlstedt gånger två. För övrigt var det i den här matchseriens första möte som vi fick uppleva den klassiska ”Klubban gick av för Wallinheimo”-repliken då FBK-målvakten skulle spela undan pucken, varefter den gick av och Anders Huusko la in pucken i öppen kasse.

2005: Frölunda-Färjestad 1–0 OT (4–1 i matcher till Frölunda)
Säsongen vi minns tillbaka som den allra mest stjärnfyllda på 2000-talet, på grund av den NHL-lockout som skickade proffsen kors och tvärs över världen. I finalserien stod Frölunda och Färjestad på varsin sida. Frölunda hade plockat hem NHL-förstärkning i Daniel Alfredsson, Per-Johan Axelsson, Christian Bäckman, Samuel Påhlsson och Sami Salo. Färjestads dito bestod av Christian Berglund, Zdeno Chára, Sheldon Souray, Martin Gerber, Mike Comrie, Marián Gáborík och Mike Johnson (de tre sistnämnda lämnade dock under säsongen). I finalserien var det Frölundagänget som skulle visa sig starkast. Laget vann med 4–1 i matcher sedan den allra sista, precis som när de båda lagen möttes i final 2003, avgjorts efter en lång förlängning. I den femte perioden blev Niklas Andersson ende målskytt och stor segerorganisatör när Frölunda tog guld inför ett kokande Scandinavium.

2006: Färjestad-Frölunda 5–3 (4–2 i matcher till Färjestad)
Som en repris på finalserien året innan stod Frölunda och Färjestad som de två sist kvarvarande lagen på säsongen. Men den här gången var det Färjestad som skulle dra det längsta strået. Efter att ha knipit en viktig bortaseger i Frölundaborg och tagit ledningen med 3–2 i matcher fick Färjestad möjlighet att vinna guldet på hemmaplan. Den chansen tog man tillvara på direkt och efter 13 minuter hade värmlänningarna gått ifrån till 3–0 efter mål av Fredrik Eriksson, Jörgen Jönsson och Jonas Höglund. Frölundas Johan Witehall reducerade innan Färjestad ökade på igen via Fredrik Eriksson och Mathias Johansson. Guldet var säkrat, men Frölunda fick två tröstmål av Jari Tolsa och Tom Koivisto i matchens slutskede.

2007: Linköping-Modo 2–3 (4–2 i matcher till Modo)
Med 4–2 i matcher tog Modo sitt första guld sedan 1979. På bortais skulle laget komma att vinna den sista matchen mot Linköping med 3–2 sedan man vänt underläge efter första perioden. Tomas Vlasak gav Linköping ledningen tidigt i matchen, varefter Mikael Pettersson kvitterade. Därefter gav Andreas Holmqvist åter ledningen till Linköping. I andra perioden lyckades Modo dock både kvittera och ta ledningen via Zdenek Blatny och Kristian Kuusela. Trots att Linköping pressade på i sista perioden blev det inga fler mål och Modos Per Svartvadet, som efter säsongen fick Guldpucken med motiveringen att ingen annan spelare varit så dominant under säsongen, fick höja bucklan.

2008: Linköping-HV71 2–3 OT (4–2 i matcher till HV71)
HV71 vände ett 2–0-underläge i matcher mot Linköping till SM-guld efter fyra raka vinster. Men den sista skälvande matchen skulle bli tight. David Petrasek gav bortalaget HV71 ledningen – Linköpings Daniel Fernholm kvitterade. Jukka Voutilainen tog tillbaka ledningen till HV – Linköpings Jonas Junland kvitterade. Men de två upphämtningarna skulle bli förgäves för LHC. I förlängningens femte minut sköt istället Eric Johansson guldet till HV71 på pass från Andreas Jämtin. För andra året i rad förlorade Linköping alltså ett guld på hemmais.

2009: Färjestad-HV71 3–2 (4–1 i matcher till Färjestad)
Efter att ha förlorat den första finalmatchen mot HV71 vände Färjestad på steken med fyra raka segrar. I den avslutande matchen vann FBK med 3–2 sedan Jörgen Jönsson, i sin allra sista strid på den långa karriären, skjutit ett av målen. Som tack för allt räckte lagkaptenen Rickard Wallin sedan över pokalen till Jönsson som tårögd fick höja den till publikens stora jubel. Övriga mål i den sista matchen gjordes i tur och ordning av Dominik Granak, Mikko Luoma, Eero Somervuori och Martin Thörnberg.

2010: Djurgården-HV71 2–3 OT (4–2 i matcher till HV71)
För andra gången på tre år skulle HV71 få ta hem guldet i en avgörande OT-match. Finalserien mellan HV71 och Djurgården var riktigt jämn och fem av sex matcher gick till förlängning. Så alltså även den sista. Efter ordinarie tid var ställningen 2–2 sedan Andreas Holmqvist, Pasi Puistola, David Petrasek och Kristofer Ottosson fått sina namn i målprotokollet. HV71, som hade 3–2 i matcher, hade nu chansen att tysta Hovet i förlängningen – och lyckades. Men det var med marginalerna på rätt sida. Djurgårdens Andreas Engqvist prickade både stolpen och ribban i förlängningen innan HV71:s Teemu Laine i den fjärde minuten drog till med fullträffen som sköt guldet till Jönköping.

2011: Färjestad-Skellefteå 4–1 (4–1 i matcher till Färjestad)
Två förluster skulle det bli för Färjestad på vägen till SM-guldet 2011. I finalserien mot Skellefteå blev det en, men Färjestad var aldrig oroliga i seriens femte och avgörande match. Redan efter sju minuter dunkade Magnus Nygren in 1–0 i powerplay och strax därefter gjorde Marius Holtet, som spelade i den hyllade kedjan med Anders Bastiansen och Marcus Paulsson, 2–0. I tredje perioden ökade Pelle Prestberg på och Mikko Lehtonen reducerade innan Kristofer Berglund sköt finalseriens sista mål när Färjestad vann med 4–1 i både matchen och matchserien.

2012: Brynäs-Skellefteå 2–0 (4–2 i matcher till Brynäs)
Det var Tommy Jonssons första år som huvudtränare i Brynäs. Det skulle bli Tommy Jonssons första SM-guld som huvudtränare. Efter att ha tappat 3–0 till 3–2 i matchserien mot Skellefteå var det många Brynässupportrar som darrade inför den sjätte matchen i Läkerol Arena. Men sedan Jakob Silfverberg från långt håll snärtat upp sitt 13:e slutspelsmål i krysset kom självförtroendet tillbaka. Ryan Gunderson tryckte sedan in tvåan och Brynäs kunde bärga SM-guldet på hemmaplan.

2013: Luleå-Skellefteå 0–4 (4–0 i matcher till Skellefteå)
Efter två raka finalförluster var Skellefteå rejält sugna på att ta det där efterlängtade SM-guldet. Vägen dit skulle bli smärtsam – för motståndarlagen. Skellefteå förlorade endast en match under hela slutspelet och i finalserien mot Luleå blev det 4–0 i matcher. I den fjärde och sista matchen vann laget också med 4–0 på bortais sedan Erik Forssell hängt två, Oscar Möller ett och Johan Forsberg (som efter säsongen gick till just Luleå) ett när Skellefteå fick guldjubla i COOP Arena.

2014: Färjestad-Skellefteå 0–3 (4–0 i matcher till Skellefteå)
3–0 i matcher. 17–3 i målskillnad. Inför fjolårets fjärde finalmatch mellan Skellefteå och Färjestad var det väl egentligen ingen som trodde något annat än att Skellefteå skulle få lyfta pokalen i Löfbergs Arena. Så blev det också – men det satt långt inne. Det skulle dröja tills en bit in på tredje perioden innan Anton Lindholm lyckades hitta rätt bakom Fredrik Pettersson Wentzel i Färjestads kasse. Därefter följde ytterligare två, av Pierre-Edouard Bellemare och Martin Lundberg, och Skellefteå triumferade mot guldet i en av de mest överlägsna finalserier som har skådats i modern tid.

2015: ?