Övertidshjälten slog till – igen: ”Det svartnade – jag minns ingenting”
Han avgjorde maratonsemifinalen mot Frölunda i den sjätte perioden.
Nu toppade Tuomas Kiiskinen den fullträffen med att skjuta Växjö till klubbens första SM-guld.
– Det bara svartnade – jag minns ingenting, säger guldhjälten till hockeysverige.se efter det klassiska målet.
VÄXJÖ (HOCKEYSVERIGE.SE)
Tuomas Kiskinen har levrat blod i ansiktet och en svullen underläpp. Man kan lätt inbilla sig att finländarens ansikte fått sig en och annan smäll i det vilda firande som utbröt efter övertidsmålet som gav Växjö klubbens första SM-guld – blott fyra år efter att klubben tagit steget upp i SHL.
Att det just var 28-åringen från Kuopio som tryckte in 3-2-pucken efter 90 minuter och 21 sekunder var ingen överraskning. Kiiskinen har visat matchvinnartakter hela säsongen, men framför allt i slutspelet där han avgjorde den andra semifinalen mot Frölunda efter 104 minuters effektiv hockey.
– Varför jag avgjorde igen? Oj, jag vet inte… Jag har väl bara tur, säger han med ett skratt.
”KUNDE HÖRA FANSEN I OMKLÄDNINGSRUMMET I PAUSERNA”
Målet som fick Vida Arena att explodera kom efter Robert Rosén hade svarat för en perfekt passning som Kiiskinen förvaltade på bästa sätt.
– Jag minns bara att jag såg att Rosén hade pucken bakom mål, han var öppen så jag visste att pucken skulle komma. Det handlade bara om att få i väg ett bra skott och det fick jag. Efter det svartnade det bara – jag minns ingenting (skratt).
Att vinna på hemmaplan gjorde det hela ännu mer speciellt för Växjös spelare.
– Det är overkligt… Fansen har varit fantastiska och det är så sjukt kul att vi fick göra det här på hemmaplan, inför dem. De hördes hela tiden, till och med pauserna kunde vi höra dem i omklädningsrummet, säger Kiiskinen.
Ni låg under med 0-2 nästan halvvägs in i den tredje perioden, men lyckas ändå vinna. Vad är det som gör det möjligt?
– Det har varit likadant hela säsongen. Vi litar på varandra och vet att vi har vad som krävs för att vinna. Det var bara en fråga om tid och tillfälle. När vi hade jobbat så hårt så visste vi att det skulle komma. Vi hade tålamod och höll oss fokuserade. Det var receptet i dag.
LÄS ÄVEN:
* Guldkaptenen: ”Förra året började jag känna att vi faktiskt kunde vinna”