Djurgården blev Åbergs räddning: ”Beredda att göra allt för att hjälpa mig”

Endast 19 år gammal har Julia Åberg drabbats av så stora skadebesvär att det såg ut som att hon över huvud taget inte skulle få kontrakt med någon klubb till kommande säsong. Då kom Djurgården till målvaktens räddning.
– Nisse Ekman var beredd att gå över både eld och vatten för att hjälpa mig tillbaka, säger Åberg till hockeysverige.se.

VÄLLINGBY (HOCKEYSVERIGE.SE)
Målvakten Julia Åbergs skadeproblem har blivit till en följetong. Hennes diskbråck i ryggen har gjort att hon inte kunna presterat i den omfattning hon själv och omgivningen hade hoppats på. Inför kommande säsong valde 19-åringen att lämna Leksand för spel i Djurgården.

På plats i Stockholm tycks Åberg fått ordning på sina diskbråcksproblem, även om hon dras med sviter från en operation för tre månader sedan.
– Ryggen är superbra just nu, men jag har inte satt den under hög press ännu. Efter operationen för tolv veckor sedan tappade jag nervkontakten till mitt högra ben. Jag hade ingen känsel eller styrka i det över huvud taget. Första veckan satt jag mest och tränade på att vicka på tårna, säger Julia Åberg här hockeysverige.se träffar henne på ett café i Vällingby.
– Det här är vad jag jobbar med just nu, vilket också kommer att ta lite tid. Ryggen är bra men högra benet är sådär.

Det här är också något som påverkat Julia Åberg i vardagen.
– Det har påverkat mig jättemycket fram till det att jag lärde mig gå igen, om man säger så. I början kunde inte jag göra någonting och mamma var i princip min personliga assistent. När man väl kom upp och lärde sig gå igen så var den mesta av problematiken över.
– I början hade jag jättesvårt att ta mig upp och ner för trapporna hemma och även problem med att ställa mig upp och sätta mig ner och så vidare, men just nu påverkar det mig ingenting alls.

Foto: Ronnie Rönnkvist

Vad var det som hände då du tappade nervkontakten med högerbenet?
– Jag har haft diskbråck i ryggen som har tryckt på nerverna under ungefär tre år. Då blir nerverna hyperkänsliga. När man helt plötsligt opererar bort dom och tar bort trycket så behöver nerverna ställa om sig. Nerverna hade fått en liten chock kan man väl säga.
– Nerverna och musklerna finns där, men det gäller att hitta den där kontakten mellan dom igen. Det här förbättras lite, lite varje vecka.

Givetvis har diskbråcket påverkat Julia Åbergs prestation på isen under senaste säsongerna. Förra säsongen kunde hon bara spela sju matcher innan hon var tvungen att kasta in handduken.
– Det här har hämmat mig väldigt mycket. Kanske inte så mycket i matcherna eftersom man då är så pass tjurig att man kör på ändå. Men i framförallt träningen har man inte kunnat ge allting samtidigt som jag varit borta under långa perioder. På så vis har jag tappat väldigt mycket i utvecklingen.

”FINNS HELT ANDRA RESURSER HÄR”

Rehabiliteringen i Dalarna var inte vad målvakten hade hoppats på, men på plats i Stockholm har hon kommit under specialistvård som gjort att hon nu ser fram mot en säsong där hon kan vara med och tävla fullt ut.
– Rehaben här har betytt allting. Det är främst Djurgården som ligger bakom det eftersom det var Nisse (Ekman, sportchef) som fick mig till den sjukgymnast jag har nu. Sjukgymnasten på Bosön, Kristina Forsblom, det är hon som fixat operationen. Hon sa att det fanns några läkare som hon hade förtroende för och jag skulle få träffa en av dom.
– Sedan har man mycket mer resurser här. Jag får köra vattenlöpning, vattengymnastik och så vidare. Alltså sådant som man inte hade tillgång till i Dalarna.

Trots bra rehabilitering tror inte Åberg att hon är ikapp fysiskt.
– Jag har en lång bit kvar, skrattar hon och fortsätter:
– Givetvis har jag långt kvar eftersom jag har haft lite svårt att träna med mitt ben. Man är ju lite halt och så där. Jag har tagit mig en god bit framåt och håller på att bygga upp en grundkondition. Det här är något jag även får jobba med under säsongens gång.

Lovisa Berndtsson. Foto: Ronnie Rönnkvist

Ni går på is om två veckor, hur går dina tankar inför det?
– Jag är jättenervös. Det ska verkligen bli superroligt och jag blir rörd bara jag tänker på det… Åberg tystnar lite innan hon fortsätter:
– Det är svårt att förklara känslan när man inte riktigt vet vad man kan förvänta av sig själv. Oftast sätter man press på sig själv och vet precis vad man kan prestera. Nu har jag ingen aning om vad jag kan förvänta mig eftersom jag inte vet hur ryggen eller benet håller under den pressen som blir på isen. På så vis ska det bli väldigt spännande och väldigt roligt.

I Djurgården får Julia Åberg konkurrera med Lovisa Berndtsson om förstaspaden.
– Det ska bli jättekul. Jag känner inte henne jättebra ännu, men hon verkar väldigt fokuserad och engagerad i sin hockey. Jag tror att vi kommer fungera bra ihop.

Nu ska Julia Åberg och Lovisa Berndtsson axla manteln efter Valentina Lizana Wallner som valt att lägga målvaktsmasken på hyllan, men någon speciell press över det känner inte Åberg.
– Jag känner ingen press. Jag och Djurgården har varit väldigt klara med att jag ska ta det väldigt lugnt i början. Min första säsong ser vi som ett rehab-år, så vi ser att jag till och börja med kan komma tillbaka. Däremot kan jag tänka mig att Lovisa som är spelredo på en gång kan känna lite press.

”NISSE STRÄCKTE UT HANDEN OCH VILLE HJÄLPA MIG”

Nu är det inte bara Julia Åberg och Lovisa Berndtsson som kommer jaga platsen i Djurgårdens mål.
– Det är en tredjemålvakt som också är med, Anna Ågren. Hon är lite yngre (15 år), men väldigt lovande av det jag har förstått.

Du spelade i AIK innan du flyttade till Leksand, varför blev det Djurgården och inte din gamla klubb då du flyttade hem?
– Jag trodde inför den här säsongen att jag skulle vara klubblös, att jag skulle få jaga ett herrlag i någon lägre division för att få spela. Sedan var det Nisse (Ekman) som sträckte ut handen och ville hjälpa mig. När han sedan såg att det kunde lösa sig så lade han fram ett förslag som jag tackade ja till på en gång.
– Det finns ingen klubb man skulle välja före en klubb som är beredd att gå över både eld och vatten för att hjälpa mig tillbaka.

Nils Ekman. Foto: Ronnie Rönnkvist

Vad ingick i det här förslaget som Nils Ekman presenterade för dig?
– Vi började pratade med varandra redan förra våren och har sedan dess varit i lite lätt kontakt med varandra, men då var tankarna hos mig att åka till USA.
– Han har redan förut sagt att han vill ha mig i Djurgården. När det nu kunde lösa sig sa han: ”Vi gör så att vi skriver ett kontrakt, men vi börjar med ett år och ser hur det går.” Han sa att det är på ett villkor och det är att du tar det lugnt och tar ett steg i taget, säger Julia Åberg med ett skratt och tillägger:
– Nu har det varit mitt måtto.
– Sedan hjälpte Djurgården mig med ett lite jobb redan i våras, men det fungerade inte så länge på grund av ryggen. Nu har man hjälpt mig till ett jobb på SIDA som jag börjar på i augusti och som jag tycker ska bli superroligt.

Hörde AIK av sig?
– Nej, AIK hörde inte av sig, men dom har rätt bra på sin målvaktssida redan. Det är heller inga andra klubbar som har hört av sig. Alla har känt till problemen med min rygg. Djurgården var den enda klubb som såg förbi det och istället såg personen som verkligen ville tillbaka.

Var det aktuellt att stanna i Leksand?
– Leksand hörde inte av sig över huvud taget.

Vilka förväntningar vågar du ha på den kommande säsongen?
– Jag håller på att domdera med mig själv och sätter upp mål och så där. Det är jättesvårt… Det solklara målet är att vara hel hela säsongen, kunna vara aktiv hela säsongen och även kunna avsluta säsongen.
– Målet under sommaren har varit att kunna vara spelklar och så pass i form att laget vågar sätta in mig i första matchen. Om dom sedan gör det eller inte får vi se. Sedan får vi se hur allt fortskrider och hur nerverna i benen läker.

Hur långt kan nykomlingen Djurgården räcka i Riksserien?
– Det är lite svårt att veta eftersom jag inte vet exakt hur alla andra lag ser ut. Jag tycker att vi ser riktigt starka ut och då framförallt på forwardssidan. Där har vi mycket spelare, både topp och bredd. Samtidigt, alla lagdelar bra ut och jag tror att vi kommer ha en riktigt bra premiärsäsong i Riksserien.