Boork vill lösa damproblematiken: ”Vi måste få spelarna att spela hålla på längre”

En efter en har profilerna i svensk damhockey lagt av eller gjort uppehåll. En som är väl medveten om problematiken är förbundskapten Leif Boork.
– I förlängningen måste vi få spelarna att spela hålla på längre när dom dessutom fått erfarenhet av internationell hockey, blivit mognare som personer, kända i media men även blivit profiler, säger han till hockeysverige.se.

LEKSAND (HOCKEYSVERIGE.SE)
Hur mår svensk damhockey och hur har våra damkronor utvecklats under förbundskaptenen Leif Boorks ledning? Att det är ett bra surr kring damhockeyn för tillfället jämfört med tidigare säsonger råder inga som helst tvivel om, men går den även framåt i den omfattning som man kan hoppas på?

Frågorna är många. Hockeysverige.se satte sig ner med Leif Boork i solen utanför Tegera Arena för att lyssna med honom hur han ser på den gångna säsongen och vilka förväntningar han har på årets säsong. Bara en kort bit ifrån oss står en av svensk hockeys stora spelare senaste säsongerna, Cecilia Östberg, som valt att sluta med hockeyn. Vid entrén till LRF-hallen, där strax tredje perioden mellan Leksand och Luleå ska börja står U18-förbundskaptenen Ylva Lindberg och värmer sig eftersom det är betydligt varmare ute än inne i ishallen.

Leif, om du ser till då du kom in som förbundskapten för Damkronorna och fram till VM i Malmö, vad känner du att laget utvecklade mest under den här perioden?
– Jag tycker att vi fick ett bredare urval, fler spelare som upp via våra fyra eller fem camper under sommaren. Det var fler tjejer som kom underifrån och fick chansen att vara med både i landslaget och senare även med och slåss om en VM-plats.
– Taktiskt utvecklades vi lite grann, fysiskt lite grann… Det var små saker som blev bättre och bättre men på olika håll mer än att vi kanske tog dom här jättestora stegen.

Hur jobbade du själv mentalt för att ställa om från herr till damhockeyn?
– Genom att sätta mig in i vad damhockeyn är, dess historia och förutsättningarna. Även genom att lära känna miljön och ledarna vilket gör att man får en bredare bas vart efter tiden går.
– Dessutom lärde jag känna den internationella hockeyn när vi var ute på turneringar. Man lärde känna ledarna, spelarna, såg standarden på matcherna, fick lära mig om träningsmöjligheterna och hur andra förbund såg på saker och ting. Det är en läroperiod som jag fortfarande är inne i.

”INTE SÅ MYCKET MER AVHOPP UTIFRÅN DET JAG VISSTE”

Cissi Östberg.

Många bärande spelare så som Kim Martin Hasson, Danijela Rundqvist, Cecilia Östberg, Gizela Ahlgren Bloom, Lina Wester och Valentina Lizana Wallner lägger skridskorna på hyllan, men det är inget som direkt har förvånat förbundskaptenen.
– Det är i och för sig rätt att det är bärande spelare, men samtidigt är det ingen överraskning. Dom spelarna har varit på glid ut ganska länge och något som jag har vetat om. 
– Jag ser det mer som att efter OS var det många spelare som valde att vara kvar. Elin Holmlöv, Cissi Östberg, Danijela Rundqvist och dom här spelarna visste jag väldigt tidigt att dom kanske inte varken var sugna eller hade möjligheten att fortsätta. Jag tycker inte att det varit så mycket mer avhopp utifrån det jag visste för ett och ett halvt år sedan.

Alla vi nämner är starka profiler, har svensk damhockey råd med sådana tapp på sikt?
– I förlängningen inte, naturligtvis. I förlängningen måste vi få spelarna att spela hålla på längre när dom dessutom fått erfarenhet av internationell hockey, blivit mognare som personer, kända i media men även blivit profiler. Klart att vi måste jobba på att få dom kvar tio år till jämfört med vad dom är idag.
– Lägger man av då man är 23, 24 eller 25 år så har du ändå kanske dom tio bästa åren kvar i din karriär. Det är ändå då som man spelat ett antal landskamper, vet vad det handlar om internationellt, tagit ansvar i sina klubblag och skaffat sig en bas träningsmässigt. Självklart måste vi försöka hålla sådana spelare kvar.

Är det ett stort steg att ta från U18-landslaget till Damkronorna för att fylla på efter dom här tappen?
– Det är ett steg emellan där. Framför allt handlar det om erfarenheten från spel på en hög nivå och möta bästa spelarna i världen på seniornivå jämfört med att möta dom bästa spelarna i sin egen åldersklass. Det är den stora skillnaden.
– Vi skulle absolut må bra av att ha ett steg mellan Stålbucklan och U18, men framför allt mellan U18 och A-landslaget.

Om vi ser till årets landslag, vad hoppas du få ser för utveckling på laget?
– Vi måste utveckla små steg på många olika områden. Det handlar om fysiken, passningsspelet, skotten, taktiken…
– Allt det där är på väg åt rätt håll både nationellt och internationellt. Men vi måste fortsatt ta dom stegen vidare.

Hur gör man det på ett bra sätt?
– Det gör man genom att hela tiden träna och repetera dom sakerna, att hitta konstellationer i landslaget kedja och back-vis. Att man får en vana att spel ihop så det uppstår en viss säkerhet i spelet och att man får ett spelsystem som spelarna känner igen när dom kommer in i landslaget.
– När man då går in i turneringarna och kommer till skarpa lägena i matcherna då faller man förhoppningsvis in i det som är inpräglat.

Med tanke på resultatet i vårens VM och med tanke på vad du vill se av årets Damkronor, vilka förväntningar ska vi ha på laget i VM 2016?
– Jag tycker att vi kan höja förväntningarna en del. Vi behöver bättra på oss när det gäller den mentala balansen i laget. Beroende på vad som händer i matcherna får vi inte dippa för mycket och heller inte vara för euforiska när allt fungerar bra. Vi har haft lite för stora svaj i matcherna mot vad jag tycker har varit lämpligt. Det måste vi förbättra.
– När vi spelade mot Ryssland i VM och mot Schweiz i bronsmatchen i OS är vi för ojämna mentalt. Vi måste kunna spela på ledning, behålla ledning och göra samma saker oavsett vad resultatet är i matcherna. Jag vet inte om det är en brist på kollektivt självförtroende efter att vi inte varit speciellt framgångsrika efter 2007 då vi senast tog medaljer.
– Vi måste få in att vi känner oss säkra och bekväma när vi är ute i skarpa lägen internationellt. Mot den bakgrunden tror jag att vi kommer att få se ett lite säkrare damkronor till nästa VM. En jätteintressant test är nästa turnering då Kanada, USA och Finland kommer till Sundsvall. Där möter vi dom tre bästa lagen i världen. Det blir en lite måttstock över var vi står just nu.