Från sjuksängen till en osannolik SHL-succé: ”Tvivlade länge på min kropp”

Han fick flera säsonger förstörda av en Twar-infektion. Nu har den finska talangen Joel Mustonen lagt sjukdomen bakom sig och gör succé med Örebro i SHL. För hockeysverige.se berättar han om den långa vägen tillbaka.
– När man är så pass ung och sugen på att utvecklas är det klart att det tog en jäkligt lång tid att lugna ner sig. Att vara vid sidan av blev en stor stress och svårt att hantera, berättar Mustonen.

Örebroforwarden Joel Mustonen, 23, sågs under ungdomsåren som en av finsk hockeys stora framtidsnamn. Mustonen, född i Uleåborg med Tingsryd som moderklubb, är till stora delar uppväxt i Skellefteå och debuterade i SHL för klubben under säsongen 2010/11. Då var han dessutom en flitig gäst i det finska juniorlandslaget.

Senaste säsongerna har inte gått som på räls. En sjukdom tvingade bort honom från hockeyrinken under hela säsongen 2012/13. Trots att han gjorde comeback säsongen därpå, då i finska Pelicans från Lahtis, är det först den här säsongen som han känner sig helt återställd igen.
– Klart att senaste säsongerna har varit väldigt röriga. Just i den här åldern, jag var på gränsen till något genombrott när jag var tvungen att stå över en lång period, var det såklart väldigt jobbigt, säger Joel Mustonen till hockeysverige.se och fortsätter:
– När man är så pass ung och sugen på att utvecklas är det klart att det tog en jäkligt lång tid att lugna ner sig. Att vara vid sidan av blev en stor stress och svårt att hantera.

En del i den inre stressen var att han inte fick klart för sig i vad problemet med hälsan bottnade i.
– Det tog lång tid innan jag visste vad det var för fel på mig. När man sedan får redan på det vet man inte hur länge man är borta.
– Det som låg i grunden till allt det är var att jag hade en Mycoplasma- och Twar-infektion i kroppen. Infektionen hade varit i kroppen ganska länge innan vi upptäckte den. Då hade den hunnit röra till lite. När vi sedan hittade bakterien och jag började käka medicin mot den började själva rehabarbetet. Det hade gått så långt att kroppen hade börjat bete sig konstigt och jag fick till och från problem med pulsen.
– Nu var egentligen inte det problemet utan nervsystemet var lite rubbat och kroppen reagerade dåligt på tuffare träning. Det blir också en psykisk stress när du får sådana här problem. Det tog en väldigt lång tid att få tillbaka den till någon slags normal nivå.

Det har tagit tid att komma tillbaka fullt ut för Mustonen, men inför årets säsong med Örebro känner sig den finske forwarden helt återställd.
– Det tog egentligen ända till i somras. Till och med under sista säsongen i Finland var det väldigt kämpigt. Det är först nu som jag känner att jag fysiskt börjar vara på samma nivå som dom andra.

Foto: Bildbyrån/Ola Westerberg

”PULSEN KAN GÅ FRÅN 70 TILL 250”

Det har talats om att Joel Mustonen har haft hjärtproblem i samband med sin bakteriesjukdom, men det tillbakavisar han.
– Det där har blivit någon mediegrej eftersom det låter så allvarligt med hjärtat. Det som var problem var att hjärtat rusar ibland och gör så fortfarande. Pulsen kan gå från 70 slag i minuten till 250 fast min maxpuls är 200. Jag har ett litet ledningsfel i hjärtat, men det är vanligt bland idrottare.
– Ofta går man in och bränner bort det, sedan är det lugnt. Det händer ändå så sällan att ingen läkare vill gå in och bränna eftersom det då finns en liten risk att man måste lägga in någon pacemaker. Det finns ingen anledning till det när jag ändå kan idrotta på den här nivån.
– När det var som värst och kroppen var förvirrad eller ur balans kunde det hända väldigt ofta att hjärtat rusade. Därför var tanken att vi skulle operera bort det. När jag sedan gick ut och sa i Finland att jag skulle operera hjärtat så låter det som en jätteallvarlig grej. Egentligen är det en jätteliten grej att gå in och bränna bort en ledning till hjärtat.

Vet du idag hur du fick dom här bakterieproblemen?
– Jag vet egentligen inte, men det händer idrottare ibland. Det är vanligare än man tror och inte jätteallvarligt om man upptäcker det i tid. Man känner sig energilös och trött i kroppen. Dom flesta kollar väl upp det där i tid, käkar antibiotika och sedan är det bara att köra på.
– Det är ändå lite lurigt det där eftersom det kan finnas kvar i kroppen och komma och gå i vågor. Troligtvis hade jag det i flera år innan vi upptäckte vad det var.

I din ålder och dessutom van att träna mycket, hur såg dagarna ut vid sidan av hockeyrinken eftersom du inte kunde spela matcher under en hel säsong?
– Jag hade precis gått ur skolan då och jag jobbade inte heller. Klart att det var jäkligt tufft att bara driva runt. Det här var precis mellan Skellefteå och Pelican Lahtis så jag debuterade i Finland först efter den här sjukdomen.
– På så vis var det lite tufft eftersom jag tänkte att mitt kontrakt med Skellefteå går ut. Vad skulle jag göra nu då jag varit borta i ett och ett halvt år? När man tänker på det i efterhand så är det en nästan sjuk comeback. Det gick jättebra, men just då var det ganska många negativa tanker.

Men att lägga av med hockeyn fanns ändå inte i Joel Mustonens tankar.
– Nej, jag var aldrig nära att lägga av och jag är ganska envis. Men jag tror att det är många som hade gett upp i det läget.
– Min far (Pasi Mustonen) har hållit på med hockey i alla år och han är min mentor inom ishockeyn. Klart att jag sagt till honom flera gånger att ”jag skiter i det här”, men det är aldrig något som jag menat. Hockeyn är naturlig för mig. Samtidigt får jag tacka den sidan i mig där jag är så pass envis och som gör att det ska mycket till för att jag ska ge mig.

Det är alltså först inför årets säsong med Örebro som han kunnat träna till hundra procent.
– Det har varit så många små bakslag så jag kommer faktiskt inte ihåg när jag kunde börja träna fullt ut. Jag kunde inte prestera på topp när jag var i Pelicans. Det är först nu jag börjar känna att jag hamnar där, alltså på topp.
– Försäsongen och första månaden är dom första stabila på många år. Ofta har det varit så att det känts bra i tre veckor. Sedan har det blivit för mycket, jag har blivit helt slut och fått hoppa över någon match. Så var det hela tiden i Finland. Det var egentligen aldrig så där att jag kunde njuta av att spela, utan det fanns alltid någon oro och stress över det där.
– Varför det går så bra nu tror jag beror på att jag nu kan fokusera på hockeyn och inte går runt och tänker på min kropp. Den här sommaren har gjort jättegott eftersom jag har kunnat träna på med grabbarna under flera månader. Dessutom tjuvstartade jag lite direkt efter säsongen i Finland tog slut.

Joel Mustonen och Finlands general manager Jere Lehtinen.
Foto: Bildbyrån/Ola Westerberg

”JAG HAR ETT VÄLDIGT GOTT SJÄLVFÖRTROENDE”

Trots sjukdomsproblem fick Joel Mustonen under sin första säsong i Pelicans, 2014/15, chansen i det finska landslaget.
– Det är nog det största som jag har varit med om. Den resan från att vara borta i ett och ett halvt år, komma in i december, spela 28 matcher plus sju i slutspelet och sedan komma in i landslaget…
Mustonen tystnar lite innan han fortsätter:
– Den vändningen på tre eller fyra månader från att inte ha spelat till att spela där var helt overklig. Det är jag stolt över själv också. Jag tror inte att det var fler än mina föräldrar som förstod vilken grej det här vad för mig eftersom jag ett tag verkligen var på botten.
– Det här gav otroligt mycket motivation: ”shit kan jag komma tillbaka från det där och spela landskamper vad kan då hända om jag får vara frisk i några år”.

Har du någon gång tvivlat på din egen kapacitet som hockeyspelare?
– Nej, det har jag nog inte, men det får jag nog tacka farsan för. Jag har ett väldigt gott självförtroende, svarar han med ett skratt.
– Däremot tvivlade jag länge på min kropp: ”Håller det här?” och ”Vad är det för fel?” Som jag sa så var det i Finland långa perioder där jag mådde dåligt rent fysiskt och kände att kroppen inte var riktigt okej. Däremot har jag inte tvivlat på mig själv som hockeyspelare. Jag har tänkt att en dag när kroppen mår bra kommer jag kunna bevisa för mig själv och alla andra hur mycket hockey jag har i mig.

Inför årets säsong flyttade Joel Mustonen till Örebro där han inlett serien på ett mycket bra sätt. På sex matcher har han svarat för tre mål och totalt fem poäng.
– Jag minns inte när jag hade så här roligt senast. Det har verkligen varit supertrevligt att komma till Örebro. Det märks på den här gruppen att man hållit ihop många av killarna från den allsvenska tiden. Det är en grym sammanhållning och det har varit kul att komma in och vara en del av det här omklädningsrummet och gruppen.
– Det är roligt att åka ner på hallen och träna. Jag tycker väldigt gott om allihop samtidigt som tränarstaben är superhärliga och entusiastiska.

Joel, det talas om att du kämpar för att bli svensk medborgare, hur går den biten?
– Kämpar och kämpar, skrattar Joel Mustonen och fortsätter:
– Jag skulle vilja bli svensk medborgare faktiskt. Det har ingenting med hockeyn att göra. Jag får kolla på det där och även kolla med agenten så det inte rör till något för landslaget. Där har jag ju representerat Finland.
– Som person känns det fel på ett sätt att vara helfinsk. Jag är uppvuxen i Sverige så det som skulle kännas mest rätt för mig är att ha dubbla medborgarskap. Jag kan ändå inte säga att jag inte är finsk eftersom jag har finska föräldrar.

Blir det då finska landslaget eller Tre Kronor i framtiden?
– Jag har en liten konstig relation till det där. Rent hockeymässigt har jag alltid hållit stenhårt på Finland. Det måste komma från mina föräldrar eftersom dom är från Finland och jag är uppvuxen med det där. Har det varit en landskamp så håller man på Finland. Det har varit självklart genom alla år.
– Nu när man bott själv under några år så rinner det där av lite grann på ett sätt. När man är i Sverige blir man mer svensk, men när det gäller hockeyn står jag absolut på finska sidan.