Från superpest i NHL till jättesnäll i SHL: ”Man får en stämpel och det kommer aldrig förändras”

Maxim Lapierre skulle göra Modo till en riktigt jobbig motståndare för alla SHL-lag. Men av den välkände retstickan som gjorde en karriär av att hånle motståndarna i ansiktet har det ännu inte synts mycket till. I stället har han gjort sitt största avtryck i poängprotokollet – ett medvetet försök att bli en annan typ av spelare.
– Det var något jag gjorde i NHL eftersom det var enda sättet jag kunde ta en plats i laguppställningen. Här vill jag komma tillbaka till vad jag var när jag var yngre, säger Lapierre till hockeysverige.se. 

STOCKHOLM (HOCKEYSVERIGE.SE)
När Modo i somras värvade Maxim Lapierre, en 30-årig veteran med tio NHL-säsonger i bakfickan, pratades det mest om hans egenskaper som agitator. Retstickan med det otroliga hånleendet har under sin karriär retat gallfeber på fler spelare än någon kan hålla reda på, och var under en lång period en av NHL:s mest hatade spelare. De flesta trodde nog att Lapierre skulle ta med sig den spelstilen till Sverige, och krypa under skinnet på SHL:s stjärnspelare.

Men riktigt så har det inte blivit. Kanadensaren har i stället blivit en spelare som producerat poäng för Modo, och med skadan på Byron Ritchie har han placerats i lagets förstakedja och första powerplay. Så här långt har det blivit fem poäng på elva matcher, ett tempo han aldrig varit i närheten att hålla över en hel NHL-säsong. Från sidan ser det också ut som att han dragit ned ordentligt på retsticke-delen av sitt spel, och med snart en fjärdedel spelad av serien har han bara suttit i utvisningsbåset i fyra minuter. När hockeysverige.se träffar honom efter tisdagens förlustmatch mot Djurgården håller han med om att han har förändrat sin spelstil.
– Ja, det var något jag gjorde i NHL eftersom det var enda sättet jag kunde ta en plats i laguppställningen. Här vill jag komma tillbaka till vad jag var när jag var yngre. Jag gjorde mål och poäng i AHL, och hade en 15-målssäsong i NHL, och nu vill jag komma tillbaka till det. Jag tror att jag kan använda min fart och storlek och spela ett bra tvåvägsspel här, både offensivt och defensivt.

Lapierre menar att det inte är en slump, eller något han blivit ombedd att göra när han kom till Sverige. Att han tillbringar mer tid med pucken och mindre tid i motståndarnas ansikten är helt enkelt ett medvetet val.
– Helt klart. Som jag sa, det finns 30 lag i NHL och man måste hitta ett sätt att komma med i ett lag. Det finns massor av superstjärnor och såna spelare där. Det finns det här också, men jag tror att jag kan använda min fart och spela en annan roll, som jag gjorde när jag var yngre. 

SKREV PÅ FÖR MODO TIDIGT

Till skillnad från en del andra importspelare som kommit från NHL till SHL – som Växjös Joey Crabb och Adam Burish – valde Lapierre inte att vänta ut tiden och se om det skulle komma något NHL-erbjudande, eller att ta en tryout någonstans. Tvåårskontraktet med Modo var påskrivet och klart redan innan NHL-lagens träningsläger börjat, ett val han gjorde för att skapa trygghet för sin familj.
– Jag tror att jag spelade så pass länge i NHL att de vet vad jag kan bidra med. Jag kände att, för min familjs skull, så behövde jag inte åka på tryout någonstans. Lagen har video, de vet hur jag spelar. Jag behövde stabilitet för min fru och mina barn.

Under sina tio år i NHL – där han representerade Montréal, Anaheim, Vancouver, St. Louis och Pittsburgh – spelade Lapierre nästan uteslutande i sina respektive lags tredje- och fjärdekedjor, med begränsad istid. När han senast fick så här mycket istid och hade så pass stort ansvar i ett lag minns han knappt.
– Det var antagligen i juniorligan. Jag vet inte varför, det funkar så i Nordamerika. Ibland får man en stämpel och de tror att du är en typ av spelare och det kommer aldrig att förändras. Jag gillar min roll här, det är roligt. Det har varit ganska enkelt för mig, det handlar om att vara framför målet, och så länge som vi kan få en del skott och jag kan skymma målvakten så kommer det att vara ett enkelt jobb.

Har det varit svårt eller ovant att axla så mycket istid som du har fått?
– Nej, min träning på somrarna har alltid varit för att spela mycket. Jag tränar riktigt hårt, och det har varit jobbigt för mig tidigare att bara spela 12 minuter varje match. Jag njuter verkligen av upplevelsen. Jag tycker att SHL är en otrolig liga, den är riktigt bra. Spelarna respekterar varandra och det är roligt att vara en del av det här.

Hur har omställningen varit till den stora rinken, och en annan typ av hockey?
– Det är helt klart annorlunda, speciellt i den egna zonen. Det andra laget har så mycket utrymme att åka skridskor på. Jag tycker att jag förbättrar mig varje match, och genom att titta mycket på video och försöka lära mig från riktigt bra spelare som Patrick Thoresen. Spelare som spelade i NHL och har vant sig vid det här spelet, jag ser upp till de killarna.