Fem raka förluster – men Boork ser stora framsteg: ”Försöker mentalt utmana motståndarna”

Förlust i en träningsmatch mot Kanada och förlust i fyra raka turneringsmatcher i Medelpad. Damkronorna nådde ingen framgång mot världens tre bästa damlandslag, men Leif Boork tycker ändå att svenskorna tar steg i rätt riktning. 
– Målsättningen är att få ett genombrott där motståndarna blir så pass utmanade att det är vi som får den där övervikten med oss, säger Boork till hockeysverige.se efter förra veckans matcher. 

Fyranationersturneringen i Sundsvall blev minst lika tuff som förbundskaptenen Leif Boork och Damkronorna hade räknat med. Det blev fyra förluster, fem om man räknar med träningsmatchen mot Kanada inför turneringen, och man slutade sist. I siffror låter inte det så imponerande, men betänker man att det var USA, Kanada och Finland som stod för motståndet så får vi en annan bild av prestationen. Matchen om tredjepris mot Finland tog svenskorna dessutom till förlängning.
Resultaten:
Sverige-USA 2-6
Sverige-Finland 1-3
Sverige-Kanada 1-3 och slutligen matchen om tredje pris:
Finland 2-3.

Hockeysverige.se bad Leif Boork sammanfatta turneringen.
– Motståndet var det bästa möjliga du kan få i världen. Laguppställningarna var dessutom väldigt kompetenta. Med den lilla kommentaren att Kanada, precis som vi, genomgår en liten generationsväxling. Några av deras äldre spelare har slutat eller tränar hemma. I stället har Kanada några yngre med.
– Dom yngre är ju lika bra och födda 1992, 1993 och 1994. Så dom här tjejerna har några år på nacken och har gått via deras U22-landslag.

Ni vinner trots allt inga matcher, hur tänker du kring det?
– Det är en bra fråga eftersom det handlar om att vinna till slut. Vi har gått in ganska hårt för att sätta ett spel, vara konsekventa i det och försöka få in ganska många tjejer i det. Jag skulle vilja ha in ännu fler spelare som går ur U18 nu, typ Hanna Sköld och andra 97-spelare, så man har en ganska stor kader av spelare som man sätter det spelet på, tränar bra fysik, är målinriktade och får en internationell erfarenhet.
– Det tar tid, bra saker tar tid. Om man möter USA, Kanada och Finland på en vecka så kan det se lite märkligt ut i resultatprotokollet när det är fem förluster. När du ser det över tid, vad som har hänt i stora mästerskap och så vidare, så har inte Sverige vunnit över dom motståndarna på många år.

Hur upplever du själva prestationen i dom här matcherna?
– Absolut att den blir bättre och bättre. Vi följer vårt spelsystem noggrannare. Vi arbetar väldigt hårt i det här press med understödsspelet, vilket är ett väldigt kraftödande spel. Vi försöker mentalt utmana motståndarna på varje skär i rinken för att nästa gång vi möts ska dom uppleva att det kostar ett pris att möta svenska damlandslaget. Målsättningen är att få ett genombrott där motståndarna blir så pass utmanade att det är vi som får den där övervikten med oss.

Michelle Karvinen. Foto: Bildbyrån/Petter Arvidson

FINLAND: ”VÄLDIGT BRA SPELARE SOM BÄR LAGET”

Ett lag som Leif Boork kommer bli extra tuffa att tas med fram till OS 2018 är Finland.
– Om vi går till Finland så har dom dels en förstakedja plus att dom har ett par äldre spelare som exempelvis Susanna Tapani i andrakedjan. Det är väldigt bra spelare och som bär laget. Samtidigt är dom inspelade på powerplay och ger dessutom självförtroende till dom yngre spelarna som kommer upp.
– Så länge dom spelarna kan hålla sig på den nivån och leda sitt finländska lag så kommer dom att vara svårslagna. Jag misstänker att Finland har den planen att (Michelle) Karvinen, (Riika) Välilä, (Susanna) Tapani och (Jenni) Hiirikoski, alltså spelarna som är mellan 26 till Välilä som är 43 år kommer att, i alla fall vissa av dom, sluta efter OS 2018.
– Vi kommer inte få några lätta matcher mot Finland, men vi kan utveckla det här utmaningssättet att spela och även utmana i alla andra sammanhang också. Träna bra, förbättra vår fys, fatta sammanhangen och ha kontinuitet i det här uppträdandet hela tiden för att till slut vinna marknadsdelar som i vilken affärsuppgörelse som helst.

När det gäller USA och Kanada så konstaterar Leif Boork att vi fortfarande har en bit fram för att kunna utmana på allvar i match efter match.
– Steget dit är längre än vad det är till Finland. Jag tror att Finland också försöker utmana och komma närmare USA och Kanada. Dom har dock valt en liten annan väg när dom möter sina motståndare. Vi spelar ett ganska våghalsigt attack spel med press och understödsspel som är en utmaning i stort sett vart vi än är på banan. När Finland spelade mot USA och förlorade med 7-0 så spelade dom defensivt. Jag upplever det som att Finland har en annan spelfilosofi i sitt spelupplägg än vad vi har. 
– Jag tror att vi måste få in självförtroende och en känsla i laget att vi verkligen kan utmana dom här lagen. Då måste vi också spela på vårt sätt. Samtidigt är det en balansgång. Gör man inte det ordentligt så blir det lite kontraproduktivt.

Utveckla det.
– Då sårar man sig själv, får för stora delar mellan lagdelarna, man hinner inte upp och får ett för långt lag. Det är svårt men det är roligt. Tjejerna förbättrar sig och jag märker att dom vill spela så här.
– Om vi säger att vi har 25 spelare som spelar på det här sättet. Samtidigt har vi från VM i februari fram till nu har vi haft väldigt många skador på centrala spelare. Plus att några har slutat som exempelvis Lina Wester. Då krävs det att vi har ett urval så andra spelare kan gå in och ta dom här rollerna, men det har vi inte idag. Det krävs ett visst upplägg för dom tjejerna innan man är där Pernilla Winberg, Jenni Asserholt, Erika Grahm, Emma Eliasson och Emma Nordin, alltså där dom här kärnspelarna är. Vi måste försöka bygga upp en större kader av spelare som kan är tränade och förstår hur dom ska spela, men det krävs träning.

Det här med hur man ska spela och hantera matcher mot topplagen i världen är också något som man pratar mycket om inom Damkronorna.
– Vi hade en utvärdering med kaptenerna och några till under den här veckan för att följa upp även alla små saker on och off ice. Som exempelvis att inte hänga på sargerna, inte hänga på benskydden, att göra alla dom här karaktärsgrejerna men även spelsystem och så vidare.
– Vi ställde frågor som, vill ni det här och förstår ni det här? Det spelar ju ingen roll vad jag och Olof Östblom tycker om inte tjejerna vill spela så eller inte förstår det. Där fick vi ett väldigt bra gensvar måste jag säga.

Emma Eliasson. Foto: Bildbyrån/Nils Jakobsson

HYLLAR PERNILLA WINBERG I FEL POSITION: ”VÅR BÄSTA CENTER”

Leif Boork påvisar också att det lag han förfogar över idag skiljer sig på vissa delar ganska mycket.
– Vi har tre centrala centrar är borta sedan VM, Anna Borgqvist, Lina Wester och Michelle Löwenhielm. Nu skulle Julia Östlund, som haft en kanonhöst och är under stark utveckling, varit med här. Hon blev tyvärr skadad. Vi har då för få spelare som har den här erfarenheten och kapaciteten att spela sådana här matcher i exempelvis centerrollen. Nu har jag fått flytta in Pernilla Winberg som center och hon har gjort det fantastiskt bra. Hon var under den här turneringen vår bästa center.
– Vi har för få spelare och ska du spetsa till och driva upp det här så har vi få spelare som kan spela på den här nivån och typ av motstånd. Vi är mer sårbara än var USA, Kanada och Finland är.

Minatsu Murase.

Leif Boork påpekar också att det hänt en hel del på målvaktssidan i Damkronorna sedan VM.
– Sara Grahn har nu fått kliva fram som förstamålvakt. Då behöver hon anpassa sig eftersom hon stått bakom Kim Martin Hasson och Valentina Lizana Wallner. Samtidigt som vi ska ha upp ersättare och som också kan konkurrera på den här nivån.
– Jag försöker ge Minatsu Murase, men även Hanna Sköld och utespelarna, uppgifter som dom klarar av och inte får en stjärnsmäll när dom går in i första landskampen och tappar självförtroendet. Minatsu gick in och spelade sin första landskamp i Füssen mot Schweiz förra säsongen. Då fick hon reda på det i stort sett några timmar innan match så hon inte skulle ligga och bli nervös. Hon spelade jättestabilt även om hon inte hade så mycket att göra. Nu har hon fått spel några matcher till. Bland annat Finland 9.30 på morgonen på Åland. Då fick hon försöka hantera den omständigheten.
– Nu var det dags att ta ett steg till och då fick hon ta första Kanada-matchen medan vi fick träna lite till med Sara Grahn som då släppt in en hel del mål i slutet i Riksserien. Hon hade till och med blivit utbytt. Vi tog in Pecka Alcén som hjälp och efter det fick Sara stå tre tuffa matcher efter varandra eftersom hon är nummer ett.
– Så här försöker jag tänka och det är en stor helhet som på något vis måste komponeras.

Vilka tre har varit Damkronornas tre bästa spelare under turneringen och varför?
– Minatsu Murase som definitivt har tagit ett steg internationellt. En annan inspirerande grej är att Emma Eliasson har förbättrat sitt defensiva spel. Han hon kan dribbla, åka och spela behöver man inte vara någon hockeytränare för att se. Men hon har blivit intresserad av att utveckla sitt defensiva spel och gör det också bättre på träning och gjorde det också väldigt bra under turneringen.
– Jag har sagt till Emma, Asserholt, Winberg och dom här äldre spelarna att ni platsar i det här laget, men ni måste också bli bättre för att vi ska rå på dom bästa. Det räcker inte att vara bäst i Sverige utan ni måste bli ytterligare bättre.
– Emma tycker jag ska utveckla det defensiva spelet och utveckla tempot i skridskoåkningen så inte spelet stannar upp för mycket på henne. Det har hon gjort och det är så jädra roligt att se när äldre spelare gör det.
– Den tredje är Pernilla Winberg och det är ungefär samma sak med henne. Hon har kommit in i banan där hon kan utnyttja sitt spelsinne och inte vara så mycket efter sargerna.