Timo Leinonen.Foto: Ronnie Rönnkvist

Han var med på Karlskronas resa ända från Division 1 upp till SHL. Timo Leinonen är målvaktshjälten som varit starkt bidragande under Blekinge-lagets snabba resa till toppen. I dag möter vi honom i Old School Hockey.

Finske Timo Leinonen hade en betydligt mer framgångsrik karriär i Sverige än vad han hade i Finland. Sin första säsong i svensk hockey gjorde den i dag 39-årige målvakten säsongen 1997/98, då spelande för Kalix. Sin sista gjorde han förra säsongen, då han var med och spelade upp Karlskrona till SHL.

Numera jobbar Leinonen med målvakterna på ungdomssidan i KHK. Själv blev han målvakt i början av 1980-talet hemma i Salo, en stad som ligger mellan Åbo och Helsingfors.
– Jag spelade både fotboll och hockey. Egentligen var jag bättre på fotboll, där jag också var målvakt. Nu var jag lite för kort för att vara fotbollsmålvakt. Därför blev det hockey för mig i stället, säger Timo Leinonen till OLD SCHOOL HOCKEY när vi träffar honom för den här intervjun på ett hotell i Uppsala.
– När jag var 16 år flyttade jag till Tammerfors och det var egentligen både för fotbollen och hockeyns skull. Där kom jag att spela för både Ilves och KOOVEE.

Leinonen var ensam i familjen om att spela just ishockey, men sporten har alltid funnits djupt rotad där.
– Pappa (Pekka Leinonen) var landslagsspelare i fotboll. Han var inte målvakt utan en stenhård mittback. Jag minns faktiskt lite grann från då han spelade.
– Han blev inte sur för att jag valde hockeyn utan bara glad för att jag höll på med någon idrott, säger Timo Leinonen med ett leende.

Foto: Ronnie Rönnkvist

Varför valde du att bli målvakt?
– Jag vet egentligen inte, men man har berättat för mig att alltid då jag var liten och spelade med morfar eller pappa ville jag stå mig i mål. Det är något som har suttit ifrån första början.
– När jag började spela hockey provade jag att vara back, men det var mycket roligare att ställa sig i mål och försöka rädda bollarna eller puckarna. Men varför det blev så…, jag har ingen aning. Jag har tänkt på det där själv också några gånger, men det handlar väl om att jag ville göra dom här avgörande grejerna, rädda grabbarna.

Efter att ha flyttat till Tammerfors börjar Timo Leinonen klättringen mot en A-lagsplats i KOOVEE. Säsongen 1994/95 får han som 18-åring chansen att debutera i klubbens A-lag som då låg i Division 1.
– Det var jävligt pirrigt, säger Leinonen med ett leende och fortsätter:
– Det var ändå det steget jag skulle ta och, visst, några gånger är man lite pirrigare men det ska man lära sig ta.
– Vi spelade mot Forssa, FoPS, och vad jag minns så gick det hyfsat och jag fick fortsätta vara med dom stora pojkarna.

BÖRJADE SVERIGE-RESAN I KALIX

Redan andra säsongen tar Leinonen förstapspaden i KOOVEE och det var redan då tal om att han skulle få chansen i SM-liigan.
– I samma veva som jag flyttade till Sverige för första gången skulle jag få kontrakt med Ilves som tredjemålvakt. Jag skulle då bli utlånad till något annat lag i andraligan. Jag siktade högre så då valde jag att flytta till Sverige.

Det kom fram otroligt många bra målvakter i Finland i samma generation som Timo Leinonen. Givetvis blev konkurrensen tuff på målvaktssidan, även om flera av dessa flyttade till NHL.
– Varför det kom fram så många bra målvakter i Finland just då? Det var egentligen samma sak som det som händer i Sverige nu. Finland var bara lite före Sverige. Man lade ner mycket jobb på det här med målvaktsträning.
– Målvakterna fick en bra grundutbildning, precis som det är i Sverige i dag, där vi har otroligt många bra målvakter. Det kommer även fortfarande fram väldigt många bra målvakter i Finland.

Foto: Arkiv

Säsongen 1997/98 väljer alltså Timo Leinonen att lämna Tammerfors och flytta långt upp i Sverige, närmare bestämt till Kalix som då låg i gamla Division 1.
– Jag hade Juuso Pulliainen som agent då. Det här var samtidigt som Kalix gick upp till den näst högsta ligan och då sökte fem finska spelare. Därför hamnade jag där.
– Allt var nytt, jag var 20 bast och hockeylivet lekte. Man tänker inte så mycket när man är i den åldern. Du kör på, det var nya ishallar och jag kunde inte språket. Vi fick gå SFI (svenska för invandrare) tre timmar varje morgon och redan då jag åkte till Finland för att fira jul det året så kunde jag svenska.
– Det här var såklart en väldig fördel för mig. Visserligen måste vi även läsa svenska i skolan i Finland, men det fastnar inte där. Väl när jag var i Sverige så fastnade det snabbt.

Det blir bara en säsong i Kalix innan Leinonen flyttar vidare. Ny klubbadress blir nu Team Kiruna, en hopslagning av Kiruna AIF och IFK Kiruna. Efter första säsongen i Kiruna får han chansen till spel med Ässät i SM-liigan.
– Jag fick erbjudande att spela där redan efter säsongen med Kalix, men jag kände att jag ville spela en säsong till som förstamålvakt. Jag gillade dessutom Division 1 Norra och det var också en bra serie.

Kände du dig mogen för högstaligan i Finland då?
– Ja, med det blev kanske fel lag. Ässät hade problem vid den här tiden. Det var tränarbyten och allt möjligt. Det var även ekonomiska bitar som gjorde att det blev väldigt rörigt.
– Jag konkurrerade om målvaktsplatsen med Mika Lehto. Vi båda hade väldigt roligt tillsammans och han var en väldigt bra målvakt. Han hade dessutom spelat Junior-VM för Finland året innan. Vi var nästan jämngamla och trivdes bra ihop. Mika spelade sedan väldigt många säsonger i SM-liigan.
– Sedan kom Jim Hrivnak in mitt i säsongen. Han var en riktig ”gammaldags NHL-målvakt”. Men det var en bra erfarenhet att träna med honom.

STEFAN LADHE – LEINONENS BOLLPLANK

När Hrivnak kom in så blev inte situationen vad Timo Leinonen hade hoppats på.
– Vi tre var stycken målvakter och jag ville spela. Jag hade trivts bra i Sverige tidigare så jag sa till min agent att hittar vi en ny klubb där så åker jag dit resten av säsongen, alltså två månader, och spelar. Då blev det Sunne.

Det blev tio matcher för honom i Sunne innan han återvänder till Kiruna.
– Vi trivdes jättebra i Kiruna både på och vid sidan av isen. Kiruna var ändå på väg nedåt, men det var ett väldigt stort hockeyintresse där då. Hockeyn i Kiruna har ju mycket historik och traditioner samtidigt som det var bra folk runt klubben också
– Samtidigt var det här i början av 2000-talet och pengarna i hockeyn blev större och större, vilket påverkade klubben. Man hade väldigt långa resor och så vidare. På så vis inte hade inte Kiruna samma resurser som andra lag. Vi fick hela tiden kriga för att inte hamna i kvalserien nedåt.

Det kommer en enorm mängd fantastiskt skickliga hockeyspelare från Kiruna, men märkte du av den här traditionen att man visste hur en hockeyspelare skulle utbildas?
– Ja, det märker man absolut. Det där sitter i väggarna där uppe. När man skulle ta lagbild gjorde man alltid det på Matojärvi Ishall eftersom det var tradition, skrattar Leinonen.

Foto: Bildbyrån

Efter två säsonger flyttar Timo Leinonen ner till Oskarshamn och får där Joakim Fagervall som tränare.
– ”Jocke” ringde då vi var på hemväg från sista matchen för säsongen med Kiruna. Jag blev nästan direkt intresserad bara jag hörde hans röst. Jag kände inte honom sedan tidigare, men jag visste vem han var. Sedan åkte vi ner och kollade på staden och pratade med ledarna i klubben. På så vis blev det Oskarshamn. Jag trivdes verkligen jättebra där.

Du får också lite av ett genombrott i svensk hockey under din tid i Oskarshamn.
– Ja, det är riktigt. Här får jag också Stefan Ladhe som målvaktstränare. Han var någon slags konsult i Oskarshamn. Det var Daniel Broberg som tog dit honom. Efter det har jag varit hos Stefan varje sommar innan säsongen har börjat.
– Samtidigt har jag alltid ringt till honom när jag har haft några frågor och så vidare.

Vad har Stefan Ladhe betytt för dig som målvakt?
– Jättemycket. På det sätt som målvaktsspelet har utvecklats samtidigt som jag blivit äldre så har han varit med och lärt mig alla nya stilar.

Du gör fyra säsonger i Oskarshamn, vad är ditt starkaste minne från dom åren?
– Egentligen är det alla fyra åren, men det vore dumt om jag inte säger att det var då vi gick till kvalserien 2004/05. Det här var under lockoutsäsongen och alla lag utom Oskarshamn hade NHL-spelare.
– Johan Hedberg stod i Leksand, ”Honken” (Johan Holmqvist) kom hem och spelade i Brynäs, Pasi Nurminen stod i Malmö, Mike Dunham stod i Skellefteå och Nyköping hade Johan Asplund. Vi ledde ju serien efter första omgången, men sedan räckte vi inte till. Jag tycker att vi gjorde det väldigt bra i alla fall.

DOMINERAR I DANMARK

Foto: Arkiv

Timo Leinonen gör sedan tre fantastiska säsonger i danska ligan då han spelar för Herning. Han blir dansk mästare både 2007 och 2008. Han utses dessutom till hela ligans mest värdefulla spelare. Samtliga tre säsonger plockas Leinonen ut i ligans All Star-lag.
– Jag ville flytta till någonstans där jag hade chansen att vinna ett mästerskap. Valet föll på Herning och Danmark. Det var en riktigt bra liga på den tiden. Vi hade tio utländska spelare, vilket nästan alla andra lag också hade. Dessutom hade vi en väldigt bra tränare i Todd Bjorkstrand.
– Här fick jag också spela med många fina spelare som hade spelat mycket högre upp än vad jag hade gjort, så man fick lära sig en del av dom också. Slutspelet, finalspelet och att till slut få vinna var en trevlig situation. Att få vinna ett mästerskap är en speciell känsla. Speciellt som jag hade åkt dit för att få chansen att vinna.

Vad betydde utmärkelsen som ligans bästa spelare för dig?
– Det var tredje säsongen när vi inte vann guldet ha ha… Just då kanske inte den här utmärkelsen betydde så mycket, men mer i efterhand. Jag menar att det ändå är tränarna och motståndarna som väljer vem som ska få det här priset.

Efter tre lyckade säsonger i Danmark värvar Patric Kjellberg Leinonen till Leksand. Där har klubben stora förväntningar på sitt finska nyförvärv, men skador gör att han inte riktigt lyckas i klubben.
– Vi hade mött Leksand tidigare med Oskarshamn. Då fick jag en sådan känsla att ”här skulle jag vilja spela”. När jag lämnade Danmark hade jag egentligen två val. Det var att spela i AIK eller Leksand. Känslan var hela tiden att jag ville gå till Leksand samtidigt som dom strävade efter att gå upp. Jag ville vara med om att försöka föra upp laget till elitserien igen.
– ”Jocke” Eriksson var också med den här säsongen, en riktigt talang som var väldigt bra. Man fick kriga varje dag för att få chansen.

Foto: Bildbyrån

Fick du chansen på allvar i Leksand?
– Både ja och nej. Jag fick åtta matcher, men sedan fick jag en fingerskada som jag opererade. Efter operationen var jag borta i sju veckor, vilket var lite dålig tajming.
– När jag kom tillbaka så sa tränarna (Leif Strömberg och Christer Olsson) att nästa match får du stå, men dagen innan jag skulle spela ringde man och sa till mig att komma dit morgonen efter eftersom man skulle ha ett litet snack med mig. Det man sa till mig då var att Leksand värvat en ny målvakt (Tom Lawson).

Var det en stor besvikelse?
– Ja, visst var det så. När allt var klart var det bara tre dagar kvar innan transferfönstret stängde. Jag hade ändå chansen att åka ner i Europa och spela resten av säsongen. Men jag hade ingen lust och jag trodde nog att karriären var slut. Det här tog faktiskt ganska hårt, så är det.
– Det här var enda gången jag fått vara med om en sådan här erfarenhet. Jag var ju ändå 34 år då.

Du trivdes väldigt bra i Leksand socialt, vilket måste ha gjort det här beskedet ännu tuffare?
– Så var det. Det är tuffa beslut, men samtidigt tillhör det hockeyn. Leksand ville stärka upp på målvaktssidan inför kvalet samtidigt som jag hade varit borta i sju veckor. För mig var det bara att acceptera.

Som back framför sig i Leksand hade Timo Leinonen bland andra Arizonas backstjärna Oliver Ekman Larsson.
– Det var häftigt att se honom, att fått vara med på hans resa. Man såg redan då att Oliver kommer att bli en världsback. Samtidig är han en bra och ödmjuk person. Vi träffas alltid några gånger på somrarna nere i Karlskrona, vilket alltid är väldigt roligt.

OMSTART I KARLSKRONA

Trots att Timo Leinonen var på väg att sluta med hockey efter äventyret i Leksand får han en nytändning då han får chansen till spel i Division 1 med Karlskrona.
– Det tog tid innan jag bestämde mig för att fortsätta. Min agent, jag hade Patrik Aronsson, sa: ”ring mig när suget är tillbaka”. Jag ringde Patrik någon gång i slutet av mars och sa åt honom att börja kolla igen, skrattar Leinonen och fortsätter:
– Jag hade aldrig tänkt tanken att spela i Division 1. Sedan ringde han och frågade om jag ville åka ner till Karlskrona och kolla hur det ser ut och lyssna vad dom tänker. Vi åkte ner en helg och dom åkte runt och visade stan och berättade hur klubben hade tänkt att jobba.
– Då träffade jag ”Tobbe” Karlsson för första gången. Han gjorde ett stort intryck på mig. Efter det blev det ett treårskontrakt och man sa direkt att under dom här tre åren ska vi upp till Hockeyallsvenskan.

Foto: Bildbyrån

Och det lyckas Karlskrona med andra säsongen Timo Leinonen är i klubben.
– Det var samma sak som i Danmark. Till Danmark åkte jag för att vinna mästerskap och till Karlskrona åkte jag till för att dom hade sagt att vi skulle till Hockeyallsvenskan. När vi sedan lyckas med det, det är en speciell känsla.

Du spelar dessutom ett väldigt bra målvaktsspel och har en viktig roll vid avancemanget.
– Jo, men man måste ha en bra säsong som målvakt om laget ska lyckas.

Var det ett stort intresse för hockeyn i Karlskrona redan då du kom dit 2010?
– Jag upplevde det nästan som att det var större då. Hockeyintresset har alltid varit stort där nere. Åren i Division 1 var det nästan bara derbyn. Vi mötte lag som Mörrum, Olofström, Kallinge och så vidare. Intresset var väldigt stort för hockeyn i Blekinge då och det var nästan alltid fulla hus. Det var verkligen häftigt att spela.

Vad har, som du ser det, gjort att Karlskrona kunnat etablera sig så pass snabbt?
– Det är drivet som finns i föreningen och folket som jobbar runt om laget. Det är vad som gjort att klubben strävar framåt hela tiden.

Är du förvånad över att Karlskrona gick upp förra säsongen?
– Både ja och nej. Man fattade att när vi vann mot Malmö borta, vi hade torskat alla tre matcherna mot dom innan och inte haft någon chans, i fjärde matchen av grundserien att det här kan bära långt. Gruppen kom tajt ihop och det är svårt att rubba ett lag med en sådan känsla.
– Jag tror att man måste uppleva den här känslan jag pratar om för att förstå vad det innebär.

Vad betydde konkurrenssituationen med Patrick Galbraith för dig?
– Vi kände varandra från Danmarks-tiden. Sedan var han i Björklöven då jag var i Leksand och så vidare. Vi fungerade jättebra ihop och konkurrensen gjorde att vi båda presterade bättre och bättre hela tiden. När vi dessutom klickar ihop blir det heller inga sura miner, utan man puschar den som spelar.

Foto: Bildbyrån

Hur förändrades gruppen och laget med Pelle Hånbergs ankomst?
– Janne Karlsson, som var innan, och Pelle är helt olika. Pelle kommer närmare individen och han försöker ta hand om alla även som personer. Hockeyn kommer lite mer automatiskt när man mår lite bättre som person.

Passade det här ledarskapet dig bättre eller föredrog du Janne Karlssons ledarskap?
– Jag har haft många tränare och jag är så pass gammal att det inte betytt så jättemycket vem jag har haft som tränare mot slutet. Vi spelade bra med Janne och kom femma, men vi räckte inte hela vägen då. Det kanske behövdes att Pelle kom in då med lite nya tankar. Jag gillade även Thomas Kempe, som vi hade innan Janne, väldigt mycket.

Karlskronas avancemang till SHL kom efter en dramatisk finalserie som slutat med att KHK vann mot Västerås. För Timo Leinonens del blev det inget spel. Dels på grund av Patrick Galbraiths fina spel men också beroende på en tuff tid vid sidan av isen.
– Jag var med på hemmamatcherna, men stannade kvar hemma i Karlskrona på bortamatcherna på grund av att vi väntade barn där och som sedan också blev sjukt, säger Leinonen som tystnar en stund innan han fortsätter med att fylla i med:
– På något vis var jag ändå med i gruppen.
– Åter till det jag sa tidigare, att dom här mellandagarna mellan matcherna var det en så härlig stämning. Det var som en försäsongsträning, alltså väldigt avslappnat. När det väl var match var det som att alla slog på knappen och sa att nu kör vi.
– Tredje matchen, den borta i Västerås, var egentligen den enda matchen där vi var sämre än dom i.

Foto: Ronnie Rönnkvist

Hur var festnatten efteråt?
– (Skratt) Du får fråga dom som festade längst. Dagen efter var det stor torgfest med mycket folk. Jag tror att det var 6-7 000 människor som kom dit. Jag var ju med även då vi gick upp till Hockeyallsvenskan, så två gånger har jag fått stå på torget med Karlskrona.

Inför årets säsong valde Timo Leinonen, som nu är 39 år, att sluta spela.
– Det finns olika anledningar till att jag slutade spela. Ålder är en anledning. En annan anledning var att vårt barn som föddes hade svåra problem i början. Jag kunde inte riktigt träna på två månader, vilket blir ännu viktigare ju äldre man blir. Sedan fick jag förfrågan från klubben om att stanna kvar och jobba där. Nu har jag i stället inlett en ny karriär utan åldersgräns.

Berätta, vad är din syssla inom Karlskrona Hockey idag?
– Jag är med på J20 SuperElit som målvaktstränare. Under matcherna tar jag hand om backarna. Dessutom är jag målvaktstränare på hockeygymnasiet.
– Vi har precis köpt hus som jag just har flyttat in i så det ser ut som att vi kommer att stanna kvar i Sverige, avslutar Timo Leinonen med ett stort leende.

Annons:
Du kan lira Powerplay från Svenska Spel Sport & Casino varje SHL-omgång. Läs mer här!
Åldersgräns 18 år för spel online. Stödlinjen: 020-81 91 00.