”Lill-Magic” varken intresserad av Sverige eller Tre Kronor: ”En bekvämlighet här jag uppskattar”

Han har inte spelat hockey i Sverige på tio år och det finns i dagsläget ingenting som pekar på att han kommer att göra det igen. Robert Nilsson har funnit glädjen på både isen och i privatlivet sedan han kom till schweiziska Zürich.
– Livet utanför hockeyn skulle jag säga är den största anledningen till att man skriver på för ett lag här, säger Nilsson till hockeysverige.se.

Robert Nilsson tycks ha ”hittat hem”. Han flyttade till schweiziska Zürich inför säsongen 2012/13 och har sedan dess rotat sig där, som han själv uttrycker det. När han kom till Schweiz hade han tre säsonger i Ryssland (Salavat Julajev Ufa och Torpedo Nizjnij Novgorod) och fem i NHL (New York Islanders och Edmonton Oilers) bakom sig. Senast han spelade i Sverige vara säsongen 2004/05 – alltså för mer än tio år sedan.

Foto: All Over Press

Några planer på att lämna Schweiz har Nilsson inte heller. Han stormtrivs med det mesta i tillvaron just nu.
– Det är en bekvämlighet här som jag uppskattar. Det är korta resor samtidigt som du kommer hem och sover i din egen säng varje natt, säger Robert Nilsson till hockeysverige.se och fortsätter:
– Zürich är en grym stad och som har allting. Det enda negativa är att allt är väldigt dyrt här. Annars är det bra här med rolig hockey och så vidare. När vi har ledigt två, tre dagar och jag åker bort är det skönt igen att komma hem. Det är inte som exempelvis ”nu måste jag åka tillbaka till Nizjnij Novgorod” eller liknande. Livet utanför hockeyn skulle jag säga är den största anledningen till att man skriver på för ett lag här.

Hur står sig Schweiz lönemässigt idag jämfört med exempelvis KHL?
– Det beror helt på vilket lag i Ryssland du spelar för. Lönerna här går inte att jämföra med dom stora lagen i Ryssland, självklart. Nu har jag ingen aning om vad man betalar i Sverige heller i dag, men jag skulle nog säga att lönerna här inte är högst men heller inte lägst. Jag skulle nog säga att det ligger någonstans i mitten.
– Jag vet verkligen inte något om vad dom andra killarna i laget eller svenskarna här nere tjänar, förutom Niklas Persson då han var här, men det är för att vi är familj. Jag har heller aldrig haft något intresse av att springa runt och fråga. Det viktigaste är att jag känner att jag tjänar tillräckligt med pengar när jag spelar här.

Är intresset stort kring hockeyn i Zürich?
– Vi har ändå näst mest fans av alla lagen i ligan på matcherna. Det kan kännas lite tomt i arenan ibland eftersom den är så pass stor och vi har då många platser tomma.
– Schweiziska spelarna, i alla fall dom som spelar i landslaget, blir igenkända på gatan här i Zürich. Vi importer har det ganska anonymt skulle jag nog säga. Det är som hemma i Sverige, att det inte är någon stör dig även om du skulle bli igenkänd.

Robert Nilsson har i flera intervjuer berättat om den spelglädje han hitta sedan han kom till Schweiz. Den finns absolut kvar enligt Nilsson själv.
– Jag är på samma nivå i dag. Det handlar mycket om att man även trivs utanför hockeyn. I Ryssland var det upp och ner ganska ofta samtidigt som jag var mer ensam där. Här har jag både kompisar både i och utanför laget.
– Nu är jag även förlovad. Det hade säkert varit annorlunda om jag hade haft Sascha när jag spelade där eftersom hon kan snacka ryska och man då inte skulle varit ensam hela tiden. Då hade det varit skillnad. Nu är det här tiden före henne så det är svårt att spekulera, säger Nilsson med ett skratt.

Foto: All Over Press

INTE INTRESSERAD AV SPEL I TRE KRONOR: ”DE BEHÖVER INTE MIG”

Så här långt har Robert Nilsson svarat för en mycket fin säsongsinledning. Han har svarat för fyra mål och totalt 19 poäng på 22 matcher. Han toppar med det lagets interna poängliga och är tredje bästa svensk i ligan efter Linus Klasen och Nicklas Danielsson (20 poäng vardera).
– Jag började säsongen lite trött skulle man kunna säga. Vi hade en ganska hård ”training camp” så kroppen var ganska trött vilket jag även kände på planen. När det väl började gå över kändes det bättre, jag började producera och jag fick lite mer självförtroende.
– Sedan dess har laget också blivit bättre samtidigt som vi vunnit. Då blir givetvis allt lite lättare och hittills är jag nöjd med hur säsongen har varit. Jag är nöjd med hur kroppen känns och hur tränad jag är.

Ni har haft massor med skador ändå är ni ett topplag i NLA, vad bottnar den här framgången i?
– Vi har ett brett lag med fyra olika kedjor som kan göra mål. Visst, vi har haft mycket skador men det som är bra med den här organisationen är att vi fortfarande har bra unga spelare som spelar i vårt farmarlag (GC Küsnacht Lions). Bra spelare som kan upp och spela lika bra som andra lags kedjor i den här ligan.

Hur ser du på din roll i det här laget? 
– Min roll är den samma som när jag skrev på för Zürich. Jag måste producera, men vi är också väldigt fokuserade på att spela bra defensivt, vilket vi också har gjort sedan jag kom hit i alla fall. Nu har jag ingen aning om vad som hände säsongen innan.
– Det här gillar jag med coachen (Marc Crawford), att han ligger på mig mycket så jag spelar respektabelt i defensiven. Man märker då också att jag får mer puck och mer chanser framåt. Offensivt får jag göra lite vad jag vill bara jag är bra defensivt. Sedan handlar det om att jag måste se till att göra mitt jobb bra i powerplay också.

Det känns märkligt att säga det, men du tillhör äldre spelarna i laget med dina 30 år… 
– Jo, jag vet ha ha…

Vad innebär det för dig vid sidan av isen?
– Det finns fortfarande grabbar i laget som är äldre än jag. Nu känner jag mig fortfarande som att jag är 23, 24 eller 25 bast. På så vis har inget förändrats.
– Det är mer när jag får spela med ungtuppen (Auston Matthews) och Fabrice Herzog, som också är ung (20 år) som jag får ta på mig mer ansvar eftersom jag vill lära dom saker som man lärt sig själv i NHL, farmarliga, Ryssland och så vidare. Det är ett ganska roligt jobb det också.

Senast vi såg Robert Nilsson i landslaget var vid VM 2011 när Sverige tog ett silver, men nu verkar tiden i Tre Kronor definitivt avslutad.
– Ibland är det självklart så att jag skulle vilja spela i landslaget igen, men jag känner att vi har väldigt mycket matcher här nere. När vi då får några dagar ledigt så hjälper det mitt huvud väldigt mycket efter alla hjärnskakningar och så vidare. Då är det skönt att få den här ledigheten. Inte för att få mer energi utan med för att just huvudet måste vila lite.

Har du någon dialog med förbundskaptenen Pär Mårts om landslagsspel?
– Nej, ingen alls. Samtidigt har Tre Kronor så pass bra spelare att man inte behöver mig, avslutar Robert Nilsson med ett skratt.