Spelade upp Leksand i finrummet - sen emigrerade hjälten till USA

1948 var han med och spelade upp Leksand i högstadivisionen för första gången. Han beskrevs då som lagets store hjälte. Här berättar målvakten Ingemar Söderberg om sin karriär.

FOTNOT: Denna text publicerades först på hockeysverige.se i december 2015.

Leksands första stapplande steg inom den då ganska okända sporten ishockey togs som bekant en vänskapsmatch mot Mora i januari 1938. I publiken satt den då 14-årige Ingemar Söderberg med förväntansfulla ögon riktade mot den nya sporten. Tio år senare avslutade han sin hockeykarriär med att spela upp Leksand i dåvarande högsta serien, som då hette Division 1 Norra.

Under krigsåren var flera av spelarna upptagna med att försvara vårt land i stället för att spela ishockey så säsongen 1939/40 spelades det inga matcher med Leksands IF. Redan säsongen därpå, 1940/41, var ishockeyn i gång igen. ”Lok-Kalle” Johansson, Bertil ”Krabbo” Bröms var backar, framåt var Åke Lassas tillsammans med Anders Brisell, Stig Lyck, ”Kalle” Juvas och Einar Jonsson anfallare. I målet stod Ingemar ”Strömmingen” Söderberg.Ingemar var efter det Leksands målvakt fram till 1948 då han avslutade sin tid i som hockeyspelare.

Den avgörande kvalmatchen 1948 spelades på Kristinebergs IP i Stockholm mot Karlbergs BK. Hemma i Leksand ordnades pjäxdans på Siljansvallen med ett direktreferat av Lennart Bolander i ett knastrigt högtalarsystem. Stig Påvels gav Leksand ledningen med 1-0. Einar Jonsson svarade för ett elegant solomål som kom att betyda 2-0. Jonsson gör även 3-0 innan ”Puppu” Hellberg sätter dit slutresultatet 4-0. Leksand var för första gången klara för division 1 och stor hjälte i sin sista hockeymatch någonsin blev Ingemar Söderberg.

EMIGRERADE TILL USA  

Många undrade vad det blev av Ingemar Söderberg efter sin hockeybana i Leksand. Jag sökte rätt på den då (2008) 83 åriga hockeymålvakten från Leksand som hade jobbat på skofabriken i Noret under nio år innan han emigrerade till USA 1948.

När jag med hjälp av Einar Jonsson och Vega Morberg hittar ”Strömmingen” så är det en mycket rörd leksing vi hittade. Det blir en del skratt, många frågor och pratstunden avslutas med en hel del tårar och hälsningar.

– Min fru Barbara och jag har flyttat hit till Washington ganska nyligen från San Francisco där vi bodde tidigare, berättar han på en amerikansk-dalmåls-svenska som får en att förstå att modersmålet fortfarande är viktigt för honom.

Leksand för 74 år sedan.

Det är även slående tydligt att Leksand både som hockeylag och ort står Ingemar nära trots att han emigrerade till USA för nästan sextio år sedan.

– Jag både växte upp och lärde mig spela hockey där hemma i Leksand. De var många av mina vänner från barnåren som kom att spela ihop med mig i Leksands IF, Åke och (Björn) ”Lollo” Lassas, Ingmar Lysén, Lasse Stålberg, Sven och Einar Jonsson, och min gode vän ”Nisse” Holfve. Jag har hört att ”Nisse” var dålig länge, men jag vet inte hur han och många av de andra har det idag.
– ”Nisse” var väldigt duktig i bandy och han spelade i ”Rattvick”, men han skicklig som back i ishockeyn med. Han och Åke Lassas brukade spela tillsammans. Fast Åke brukade sällan vara i egen zon trots att han spelade back, skrattar Söderberg.

Nils Holfve avled för övrigt redan 2001.

INGA DIREKTA MINNEN FRÅN MATCHER  

Jag talade med Lasse Ståhlberg tidigare idag och jag har hans varmaste hälsningar till dig.

– Oh, Lasse, ”he was” en underbar ”footballer”. Vi spelade också ihop i fotbollen och Stig Lyck ”was” med också… Lasse minns jag mycket väl och han var en god vän hälsa så mycket till honom.

Har du någon kontakt med spelarna från din tid i Leksand idag?
– Min fru brevväxlar ibland med Åke Lassas fru så jag får lite information om hockey i Leksand och vad som händer i byn. Det var så många fina killar jag spelade med, Åke, ”Lollo”, ”Stickan” Påvels, Einar…
– Det var så många, men tyvärr har jag inte så mycket mer kontakt än så. Jag har en kusin kvar i Leksand också och sen har min fru även brevkontakt Vega Morberg som är en nära vän till oss. Vi var hem till henne 1962 då hon bodde i Tibble.

Varför blev du just målvakt?
– Jag var både fotbolls- och ishockeymålvakt, men varför det blev just att jag skulle stå i mål vet jag inte riktigt. ”You know”, det är många år sedan jag började idrotta där hemma i byn. Jag minns inte hur det var i början då jag stod i mål, skrockar Söderberg som fortsätter prata om allt fint han minns från tiden i Leksand innan vi fortsätter att prata hockey.

Foto: Privat

Vilket minne är starkast från din tid som målvakt i Leksand?
– Det var så länge sedan…, men alla vänner och sammanhållningen mellan oss grabbar är nog det jag minns mest. Just matcherna har jag inga direkta minnen av men det är femtio år sedan jag slutade spela.

Spelade du ishockey när du kom över till San Francisco 1949?
– Nej, men jag hade hoppats kunna göra det fast ishockeyn i San Francisco var inte så stor då. Man hade ett lag som jag hade tänkt att spela med, men man lade ner laget nästan direkt när jag kom hit. Det blev inte en endaste match för mig.
– Jag var tränare i många år för ett av fotbollslagen i San Francisco och sedan åkte jag en hel del skidor på vintrarna.

Du flyttade över till USA redan 1948, hur kom det sig?
– Oh, det är en lång historia men jag träffade en flicka i Leksand som var amerikanska och vi gifte oss i Leksands kyrka. Vi hade bröllopsfesten i Lima bystuga. Sen tog hon ”a boat” tillbaka till USA och då följde jag med.

SNICKERIFÖRMAN I STATERNA  

Pelle Jacobson var marskalk på Ingemar Söderbergs bröllop:

– Jag och Ingemar var nära vänner när han var här hemma och jag var med på hans bröllop i Leksands kyrka och bröllopsfesten i bystugan i Lima. Nu är det många år sedan vi träffades men han var en väldigt bra målvakt.

Ingmar Lysén spelade ihop med ”Strömmingen” i unga år:
– ”Strömmingen” var en fantastiskt bra målvakt och en bra kille att prata med vid sidan av ishockeyn. Vi fick problem i Leksand när han träffade sin amerikanska fru och åkte över till USA då vi inte hade någon målvakt. Men Sven Allard kom till vår räddning då och stod första säsongen i högsta serien.

Ingemar, hur har ditt liv sett ut där borta i USA?
– Jag var snickeriförman under de år jag jobbade, men det var inget yrke jag hade med mig från Leksand utan där jobbade jag på Sterners skofabrik.

När var du senast hemma i Leksand?
– Om jag minns rätt var jag där senast 1976.

Längtar du aldrig hem till Leksand?
– Jo, efter alla mina vänner i Leksand, självklart, men lova mig att skicka en hälsning till alla mina vänner från ishockeyn och hemma i byn. Det vore så kul att veta hur det gått för alla i livet. Jag har i alla fall haft ett bra liv här borta i USA och är stolt och glad att jag fått spela med Leksands hockeypojkar, avslutar Ingemar ”Strömmingen” Söderberg med en röst som inte riktigt bär när vi avslutar vårt samtal med att prata om flera av hockeyvännerna som avlidit utan hans vetskap.

Foto: Privat

I oktober 2010 får jag beskedet via Leksands IF:s tidigare informationschef, Per Källgren, att Ingemar ”Strömmingen” Söderberg har gått ur tiden. Tyvärr lite bortglömd i den svenska ishockeyhistorien på grund av att han reste med sin dåvarande fru till USA så pass tidigt. I alla fall vill jag hylla denne pionjär genom att presentera denne Leksandshjälte för er läsare.

Hockeyallsvenskans tre mest intressanta lag