DSC_0411 Lisa HedengrenFoto: Ronnie Rönnkvist.

VM-meriterade Lisa Hedengren kan inte spela hockey just nu. Anledningen är att hon åkt på sin andra hjärnskakning på kort tid. Smällar mot huvudet är inte bara ett problem inom herrhockeyn.
– Tar jag en promenad i rask takt så blir jag yr och slut. Det är på den nivån det ligger på just nu, säger Hedengren till hockeysverige.se.

SOLNA (HOCKEYSVERIGE.SE)

Debatten går hårt kring huvudtacklingar i SHL och Hockeyallsvenskan. Det talas däremot inte mycket om samma fenomen inom damhockeyn och då i första hand Riksserien. Men en av AIK:s damspelare, Lisa Hedengren, har drabbats av sin andra hjärnskakning på grund av en tackling mot huvudet.

Det här var i december under en match mot Linköping och efter det har inte Lisa Hedengren kunnat spela hockey eller träna. Allt talar dessutom för att det inte blir något mer spel för henne den här säsongen.
– Jag åkte, precis som du säger, på en hjärnskakning i en seriematch i början av december som jag inte har kommit tillbaka till hockeyn efter. Jag har inte börjat träna ännu. Sedan är min förhoppning, vilket jag också har sagt till laget, att jag kunna spela igen den här säsongen.
– Samtidigt måste jag vara realistisk. Det har gått över två månader och det har inte hänt så jättemycket. Jag försöker bara klara av vardagen på ett så bra sätt som möjligt samtidigt som jag vet att det är en lång väg kvar till isen, säger Lisa Hedengren när hockeysverige.se träffar henne för en pratstund på fiket i Ritorps Ishall.

Vad hände när du fick den här smällen?
– Först var jag i en situation med en spelare där vi båda ramlar. Jag sitter på knä och är på väg upp från isen igen. Jag hade fortfarande pucken och passade den vidare. När ska resa mig upp kommer en annan spelare bakifrån och drar in i mitt huvud bakifrån.

Det här var dessutom inte Lisa Hedengrens första hjärnskakning i karriären.
– Det är den andra som jag har varit tvungen att vara borta en längre tid för. Sedan har jag även fått smällar mot huvudet tidigare. Efter första hjärnskakningen har jag fått smällar som triggat igång symtom som gjort att jag har fått bakslag, men då har det rört sig om att vara borta en vecka eller tio dagar.

Den senaste hjärnskakningen drabbade alltså Hedengren i december. Idag skriver vi 4:e februari och resan däremellan har varit tuff för den 23-åriga Solna-tjejen.
– Jag mått sådär och det går mycket upp och ner. Vissa dagar känner jag mig piggare, men andra dagar ligger jag bara hemma. Jag klarar inte av när det är för mycket intryck runtomkring mig. När det är mycket ljud och rörelse så blir jag väldigt påverkad.
– En hockeyhall är absolut inte den bästa miljön, säger Lisa Hedengren med ett lätt skratt och titta när på isen utanför fönstret där kilarna från AIK:s hockeygymnasium tränare.
– Det har varit tungt, men samtidigt kan jag inte göra så mycket. Jag måste ändå se framåt.

Hur ser dagarna ut för dig just nu?
– Det ser väl inte så roligt ut. Jag är ganska konstant trött och jag sover en hel del.
– Jag går upp på morgonen. Sedan lägger jag mig och vilar. Jag försöker ta någon promenad eller liknande och sedan lägger jag mig och vilar igen. Det blir nästan lite pensionärsliv.

Det är ändå en ganska stark kontrast till det liv du levde innan hjärnskakningen, jag tänker då med träning, exempelvis.
– Jag saknar träningen enormt mycket. Den svåraste grejen är att gå från elitträning med träning varje dag till att bara ligga på soffan under två månader. Just den förändringen är det som är tyngst.
– Självklart saknar jag isen och att få spela med tjejerna väldigt mycket. Det är också en av anledningarna till att jag åker ner hit till träningarna så mycket jag kan och orkar, för att få vara runt laget. Det ger mycket energi.
– När sedan laget går ut på isen och jag inte gör det, vissa dagar är det jobbigt. Samma sak på matcherna. Allt jag vill är att vara med och spela, framförallt nu när det drar ihop sig till slutspel och allt det roliga… Lisa Hedengren tystnar lite innan hon fortsätter:
– Det är väldigt tungt, så är det, men det hör väl till.

Det här har inte bara drabbat Lisa Hedengrens ishockey utan det har även fått konsekvenser på andra sätt.
– Jag skulle påbörja fyraårsstudier nu, men jag har fått lov att skjuta upp det ett halvår. Förhoppningsvis kan jag börja till höstterminen. Så det är inte bara hockeyn som blir drabbad utan hela privatlivet också.

DSC_0404

Det har varit en het debatt inom herrhockeyn då det gäller smällar mot huvudet, men Lisa Hedengren ser inte att problemet skulle vara lika utbrett inom damhockeyn även om det förekommer där också.
– I och med att vi inte tacklas på samma vis blir det i alla fall inte lika mycket våld mot huvudet. Samtidigt har vi ändå att det smäller längs sargerna. Klart att där ligger huvudet illa till.
– Man kanske ändå kan se en del likheter. Många av tacklingarna man ser inom herrhockeyn tycker jag handlar om att det inte finns tillräckligt mycket respekt för motståndaren. I dom fall det varit hjärnskakningar inom damhockeyn kan jag tycka att det är lite av respekten som har saknats.

Upplevde du smällarna du själv fått mot huvudet som respektlösa eller såg du det mer som oflyt?
– Jag kan nog tycka att det var respekten som saknades i båda fallen.

Har våld mot huvudet ökat mer senaste tiden inom hockeyn?
– I herrhockeyn definitivt, men inom damhockeyn vet jag inte riktigt. Det har varit några fall av hjärnskakning inom damhockeyn också, men jag tror att det mer är medvetenheten runt om det här som har ökat.

Vad tror du är anledningen till att det blivit mer tacklingar mot huvudet inom herrhockeyn?
– Spelet har ju blivit bättre och snabbare och jag tror att man verkligen måste göra något för att få det här att minska. Avstängningarna och böterna har uppenbarligen inte hjälpt jättemycket. Det sker fortfarande väldigt fula grejer på isen.
– I första han tänker jag på den som blir utsatt eftersom jag vet hur mycket det kan förstöra. Det kan till och med förstöra en hel karriär.

Har du något konkret förslag hur man ska komma tillrätta med det här problemet?– – Just för herrhockeyn med ”open ice”- tacklingarna, som den man såg mellan Leksand och Björklöven (Robin Jacobsson mot Kim Karlsson), så håller det inte att fortsätta på samma sätt och en sådan tackling kan verkligen förstöra en hel karriär.
Inom damhockeyn däremot förekommer inte just den sortens tacklingar eftersom man inte fårtacklas på ”open ice”.
– Nej, det gör inte det. Våra kamper är mest efter sargerna och att sträva åt det hållet inom herrhockeyn kanske kan vara en tanke.
– Många tror att det inte är någon kamp alls inom damhockeyn. Klart att det smäller mitt på planen där också, men det är inte att sikta in sig på folk som kommer åkande och inte har en aning om vad som kommer att komma.

Lisa Hedengren har spelat två VM-turneringar i rad och var med i förra säsongen SM-final mot Linköping. Den här säsongen missar hon hela den go biten, vilket givetvis känns tufft för henne.
– Mitt hopp lever fortfarande för att jag ska kunna vara med i slutspelet. Hoppet måste jag få ha kvar. Annars blir jag helt knäckt.
– SM slutspel och VM är det man vill spela. Jag är otroligt ledsen över att det har blivit som det har blivit. Vi går snart in i slutspel med AIK och jag har en kaptensroll där. Jag vill verkligen, mer än allt annat, vara med och hjälpa laget att gå så långt som möjligt.
– Nu är det dessutom VM i Kanada och det är inte ofta man får uppleva ett världsmästerskap där. Man vet och har hört att det är något extra. Jag var med 2013 i Ottawa och det är en helt annan uppmärksamhet där. Ett av mina mål var att få vara med och spela där, men nu blir det inte så.

Hur har stödet varit från laget och kompisarna runt om i Hockeysverige?
– Det har varit jättebra och det är tur att jag har tjejerna i laget som är med och stöttar. Annars hade det varit tyngre än vad det är.
– När jag kommer ner hit är det precis som vanligt. Tjejerna säger att dom saknar mig på isen och så vidare. Det är skönt att höra att dom inte glömmer bort mig, säger Lisa Hedengren med ett leende och fortsätter:
– Jag kan inte träna någonting eller rättare sagt så innehåller min träning just nu promenader. Tar jag en promenad i rask takt så blir jag yr och slut. Det är på den nivån det ligger på just nu. Jag har varit ute på isen och glidit lite en gång, men då mådde jag inte så jättebra efter.
– Det är ett tag kvar till jag är tillbaka. Blir det inte något spel den här säsongen så är det nästa säsong som gäller och förhoppningsvis då till seriestart.

Du har aldrig känt att ”nu skiter jag i det här med hockeyn”?
– Jo, det har jag. Under min första hjärnskakning slog inte den tanken mig en enda gång. Den här gången har det varit mycket tyngre fysiskt och mentalt, att behöva gå igenom det här igen.
– Tanken har slagit mig, men samtidigt har det inte varit någon jätteseriös tanke. Drivkraften att komma tillbaka är betydligt större. Att jag skulle sluta…, alltså, det kommer inte hända, avslutar Lisa Hedengren med ett leende.

Inför JVM – ett möte med Tomas Montén:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *