BB141213ZH013 Jonas FrögrenFoto: Bildbyrån/Simon Hastegård

Hans karriär har bland annat innefattat fyra SM-guld, och nu hoppas han få föra upp Leksand i SHL igen. Men efter säsongen är det slut. Jonas Frögren avslutar karriären.
– Det blir ett avslut, men ett härligt sådant hoppas jag, säger han till hockeysverige.se.

LEKSAND (HOCKEYSVERIGE.SE)
Jonas Frögren, 35, ”Sheriffen” kallad i vissa hockeykretsar eftersom han oftast håller rent framför mål, har fått en del kritik för att hans spel inte riktigt levt upp till ryktet den här säsongen. I den fjärde av direktkvalmatcherna mot Modo visade dock den stentuffa Lekandsbacken var skåpet skulle stå. Folk som bara kan räkna på sina tio fingrar fick nog inte ihop hur många skott han täckte den här kvällen.

Frögren var också en av få som valde att stanna kvar i Leksand efter Leksands degradering från SHL förra säsongen.
– Varför jag stannade i Leksand? Va fan… Alltså det har alltid gnagt i mig att jag aldrig hade spelat i Leksand. Jag har trivts jättebra under mina år i Färjestad, Skellefteå och Ryssland, men det hade gnagt i mig om jag inte hade fått spela i Leksand, säger Jonas Frögren till hockysverige.se när vi träffar honom för en intervju utanför Leksands omklädningsrum efter matchen.
– Jag kom hit förra säsongen och lyckades ta med laget ur SHL. Det var bara att ta chansen, på något vis, att stanna kvar och försöka hjälpa till.

Var det den känslan redan direkt efter sista Malmömatchen föra våren?
– Nej, det kan jag inte påstå. Då ville man ju mer eller mindre bara ta livet av sig. Sedan hade ett bra möte med Tore (Jobs, dåvarande sportchef) samtidigt som jag visste att några till killar skulle stanna.
– Sedan har vi ju fansen här i Leksand, man ville ju ge någonting tillbaka. Dom ställer verkligen upp i både vått och torrt. Året runt dessutom. Det finns ingen mellansäsong för fansen, säger Frögren med ett leende samtidigt som han skakar på huvudet av beundran.

DSC_0549

Jonas Frögren är den som ska leda det här nya Leksand, men när det gick som tyngst i höstas och laget låg sist i Hockeyallsvenskan var det inte samma leende på lagkaptenens läppar.
– Det är inget snack om saken att det var jäkligt tufft och det var många sömnlösa nätter. Vi hade bra tränare (Sjur Robert Nilsen och Johan Rosén) och ett bra gäng. Trots det så låste det sig, men varför det blev så kan jag faktiskt inte riktigt svara på.
– Synd för tränarna att dom fick lämna eftersom det ändå är vi spelare som ska prestera där ute. Men det kommer hit tre nya gubbar och vi höjer oss automatiskt då. Sedan har det bara byggts på.

När Leksand låg sist i november fanns inte några tankar hos Frögren att laget idag skulle vara två matcher från spel i SHL nästa säsong.
– Då var tanken att vi skulle göra allt för att hålla oss kvar. Hade vi kunnat ta oss till playoff hade det bara varit en stor bonus. Det är en jäkla resa vi har gått igenom (skratt) men vi har gått starka ur det.
– Det är lätt hänt att det blir grupperingar och man börja snacka i termer som ”vad fan är det här”, men vi har hållit ihop som ett lag samtidigt som vi har pratat mycket varje dag före och efter träning. Det tror jag också är anledningen till att vi står där vi står idag.

Vad hände egentligen med gruppen när ni bytte tränare, några ur ledningen och skickade in några nya unga spelare i truppen?
– Vi sa att när ”Perra” (Johnsson), Gereon (Dahlgren) och ”Sigge” (Magnus Svensson) kom in att nu glömmer allt som har varit. Nu tar vi en dag i taget och det har vi fanimej gjort. Det låter klyschigt, men efter den här matchen, vi kommer givetvis glädjas åt vinsten ikväll, kommer vi bara ha fokus på morgondagens träning. Det är vad som gäller.

DSC_0438 (2)

Perra.

Just nya tränaren, Per-Erik ”Perra” Johnsson är ingen ny bekantskap. Redan under Frögrens tid i Färjestad hade han honom som tränare.
– ”Perra” är tryggheten själv. Han står där bara och man känner sig trygg samtidigt som han står upp för killarna och går i bräschen tillsammans med ”Sigge” och Gereon. Det är mycket hjärta i deras ledarskap.
– Det gick ganska snabbt allting när det blev klart, men jag blev väldigt glad då jag fick reda på att det skulle bli ”Perra”. Gereon kände jag också sedan tidigare. ”Sigge” hade jag aldrig träffat tidigare, men det är fantastisk kille och som har betytt mycket för oss backar.
– Vi får garva en del med dom tre, vilket också är viktigt. Man ska kunna ha kul och skratta när man är här också. Det får inte bara vara fokus.

Jonas, första matchen mot Modo i direktkvalserien, 4-0 och deras spelare åkte mer eller mindre åttor runt er. Idag har ni tagit matchserien till 2-2 och Modo kommer inte in på mål längre, vad har hänt under den här korta resan?
– Jag vet inte om det i början var lite stundens allvar eller för stor respekt. Vi pratade efter match ett att vi skulle hålla oss inom våra ramar. Vi var jäkligt besvikna efter första och andra matchen eftersom vi visste att vi kunde så mycket mer. Det tycker jag att vi visat idag och i tredje matchen.

Du är själv 35 år ung…
– Ja, tack ha ha…

… är det lika kul med hockey fortfarande?
– Ja, en sådan här dag är det verkligen det. Jag tycker det är kul att då jag får spela med Tom (Hedberg, 16 år) och även några andra unga killar. Det känns som att dom tar hand mig. Det är kul att vara med dom både i gymmet och på isen. Dom är på väg uppåt i sina karriärer samtidigt som jag är på väg att sluta. Det här inspirerar mig verkligen. En gång var man ju där själv.

Med tanke på det du säger, blir det en fortsättning för Jonas Frögren även efter den här säsongen oavsett vilken serie ni hamnar i?
– För mig? Nej, det blir ett avslut, men ett härligt sådant hoppas jag.

Senaste avsnittet av PowerPlay:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *