Guldhjälte i Luleå – nu ska hon se till att pokalen hamnar i Stockholm

I våras blev det ett SM-guld med Luleå. Den här säsongen ska hon se till att guldet hamnar söderut, i Stockholm. Rebecca Stenberg ser Djurgården som en potentiell guldkandidat.
– Ja, absolut. Av det jag har sett på träningarna nu så är det en jäkla vilja även på smålagsspelet, säger hon till hockeysverige.se.

STOCKHOLM (HOCKEYSVERIGE.SE)

Förra säsongen vann hon SM-guld med Luleå/MSSK. Den här säsongen ska hon se till att SM-guldet hamnar i Stockholm. Närmare bestämt hos Djurgården. Den vi pratar om är den 23-åriga målfarliga forwarden från Piteå, Rebecca Stenberg. Under tre säsonger var hon dessutom lagkapten i det som då hette Munksund/Skuthamn och inför förra säsongen fick hon uppleva förvandlingen av och organisationen från ett lag med en svag och darrig ekonomi till det att Luleå HF gick in med både muskel och pengakraft i damlaget.
– Jag tyckte att det var en bra förändring. Vi hade kämpat många år med framförallt ekonomin. På så vis var den här förändringen jättebra, säger Rebecca Stenberg när hockeysverige.se träffar henne för en intervju på ett café i Globens köpcenter. Bara några meter från hennes nya hemmaarena Hovet.
– Pappa (Ronny Stenberg) var väldigt involverad. Jag fick lite inside information av honom så jag var lite mer förberedd på hur det skulle bli. Det blev en bra övergång från Munksund, vi hade fortfarande kvar namnet och så vidare.

Rebecca Stenberg ser också Luleås satsning som något väldigt bra för både klubben och svensk damhockey.
– Jag tycker fortfarande att satsningen är jättebra. Det är en långsiktig plan som klubben har och som är väldigt bra för damhockeyn. En satsning som jag hoppas många andra klubbar ska ta efter, se det på samma sätt, att man bygger upp damhockeyn på längre sikt.

Den skicklige ”snipern” från Piteå svarade för en mycket stark fjolårssäsong. På 30 matcher svarade hon för elva mål och totalt 30 poäng på lika många matcher. I slutspelet blev det ett mål och totalt åtta poäng på sju matcher.
– Personligen tycker jag att höstsäsongen var lite knackig. Jag hade en lite längre uppstart än vanligt innan jag kom igång. När vi kom fram i oktober, november så tyckte jag att det rullade på bra. I slutet av november bröt jag tummen och blev borta några matcher.
– När jag sedan kom tillbaka i januari var jag lite mer taggad på hockeyn. När man kommer tillbaka efter en skada vill man verkligen visa att man ska vara med och spela. Efter det tycker jag att min vårsäsong blev riktigt bra och den är jag också nöjd med.

Luleå/MSSK går till final mot Linköping. En finalserie i bäst av tre matcher som inleds med att Linköping vinner första matchen hemma. Efter den förlusten visade norrbottniskorna varför dom är Sveriges bästa lag när man vände och vann serien med 2-1 i matcher.
– Det är lite roligt det där. Vi kände verkligen inte att Linköping var bättre trots att dom vann första finalen. Vi kände att vi skulle vinna det här. Det fanns inga tveksamheter och vi hade redan bestämt oss.
– Klart att i omklädningsrummet precis efter första matchen kändes det tungt att förlora när det bara är bäst av tre, vilket är ett väldigt underläge. Vi deppade i en kvart sen tänkte vi bara att vi ska ha det här. Det var positivt hela vägen fram till lördagsmatchen.

Kändes det som att ni vann finalserien redan då ni kvitterade till 1-1 i matcher, eller kanske rättare sagt fick ett moraliskt övertag?
– Ja, det tycker jag. När vi kom ut till söndagsmatchen kände vi det enorma stödet från publiken. Det var helt enormt och något jag aldrig någonsin tidigare upplevt. Jag tror att alla kände då att det var vår match. I tredje matchen var det inget snack, vi var bättre. Klart att matchen alltid ska spelas, så är det, men vi kände oss väldigt starka. Hade vi inte haft publiken med oss hade det kanske varit en helt annan sak.

Det har talats om att statusen mellan herrarna och damerna i Luleå är, förutom då det gäller det ekonomiska, ganska likvärdiga. Det här var något som även Rebecca Stenberg upplevde.
– Ja, bortsett från det ekonomiska så tycker jag det. Vi var alltid välkomna i gymmet och dom såg på oss som vilka som helst. Dessutom var vi med på samma marknadsföringar och event som herrlaget. Den biten var väldigt bra från klubbens sida.

Rebecca Stenberg har spelat två VM, 2011 och 2012. Efter det har det bara blivit några sporadiska inhopp i Damkronorna. Förra säsongen blev det bara tre inhopp, men just landslagsspel är något som hon siktar på.
– Just nu har jag en bra dialog med (Leif) Boork och har inga frågetecken där. Jag vet vart jag står och vad jag ska jobba på.

Vad ska du jobba på enligt Leif Boork för att komma med i landslaget?
– Jag är en ganska offensiv spelare som gör mycket mål och poäng. Det är den defensiva delen som jag måste jobba på. Han vill se att jag blir en bättre tvåvägsspelare. Det spelet är vad jag måste utveckla helt enkelt.

Ofta ser vi Damkronorna spela ganska uppstyrt, kände du att din spelstil passade in i det här spelet när du var med förra säsongen?
– Ja, det tycker jag. Man blir inkallad på en viss position och jag var tillåten, eller vad man ska säga, att spela mitt spel. Sedan får man passa in sig i ledet utefter hans spelidé och så vidare, men han tar ut mig för att jag är en kreativ spelare så han vill ha dom delarna också.

Så landslagsspel lockar?
– Ja, absolut. Det är där jag vill spela, säger Rebecca Stenberg med ett leende innan vi kommer in på att hennes kompis Emma Eliasson, Sveriges bästa spelare för närvarande, inte är med i landslaget.
– Jag vet faktiskt inte så mycket om det där så det är svårt att säga något, men hon är Sveriges bästa back så det är klart att hon ska vara med.

Inför årets säsong har alltså Rebecca Stenberg valt att lämna Luleå/MSSK för huvudstaden och spel i ytterligare en klubb som satsar hårt på damhockeyn, Djurgården.
– Jag kände att nu hade jag varit med och vunnit SM-guld med Luleå och ville då ha nya utmaningar. Dessutom har jag pluggat klart som hälsovägledare efter tre år så jag ville prova mina vingar och få ett bra jobb, vilket Djurgården kunde hjälpa mig med. Jag kommer att jobba ungefär 50 procent så jag kan kombinera det med hockeyn.

Du har bara varit i Stockholm en vecka, hur har första tiden varit?
– Den har varit bra. Jag har försökt lära mig lite hur man åker tunnelbana (skratt), hitta till saker och känna mig för. Nu har jag inte jobbat första veckan utan jag har fått tagit det lite lugnt, men jag tycker att det känns jättebra och tjejerna i laget är supertrevliga och välkomnande.

Vad har du för förväntningar på din tid i Djurgården?
– Hockeymässigt förväntar jag mig att vi ska vara med och slåss högt upp och ta oss till slutspel. Men även att vi ska ha kul tillsammans på resan dit. Sedan är det klart att man alltid vill vinna guld, men vi har ett ungt lag så vi får se vad som händer. Vi har inte heller ännu börjat lägga upp någon sådan plan inom laget.

Finns kvalitén i det här laget att gå hela vägen?
– Ja, absolut. Av det jag har sett på träningarna nu så är det en jäkla vilja även på smålagsspelet. Det är verkligen kul att se.

Kommer Rebecca Stenberg vinna SM-guld även säsongen 2016/17?
– (Skratt) Ja, det tror jag.