Nu är mardrömssäsongen ett minne blott: ”Jag har varit med om värre saker”

Skador, sjukdomar, bakslag – och slutligen en bruten fot som avslutade säsong. Erika Grahms fjolår var fyllt av motgångar och elände. Därför kliver hon in i årets säsong med både ett revanschsug och glädje över att äntligen vara frisk.
– Många har kanske sett och hört min otroliga glädje för att spela hockey igen och för allt som händer inom svensk damhockey, säger Grahm till hockeysverige.se.

JOHANNESHOV (HOCKEYSVERIGE.SE)
Modos landslagsforward Erika Grahm har haft några milt sagt splittrade säsonger bakom sig. Först kom hon tillbaka till hockeyn efter en svår nervsjukdom som hon har berättat om i boken ”Från förlamad till olympier”. Förra säsongen var det dags för ett nytt bakslag som kom att testa hennes karaktär. Efter en trög inledning på säsongen närmade hon sig toppform när hon skadade sig mycket olyckligt och bröt ena foten i en match mot Djurgården.
– Tankarna då var ”lika bra att det hände”. Det var pricken över i:et, säger Erika Grahm med ett litet leende när hockeysverige.se frågar henne om hur tankarna gick då hon precis hade brutit foten och insåg att säsongen var över.
– Det där var min säsong i ett nötskal. Det var nästan bättre att få den där allvarliga frakturen i foten än att ha en massa småskavanker. Nu har jag förhoppningsvis ”rehabat” ihop hela kroppen och det känns på riktigt hur bra som helst att vara tillbaka.

Några destruktiva tankar som att exempelvis lägga av med hockeyn när sjukdomarna och skadorna kommit slag i slag fanns aldrig hos forwarden.
– Nej, absolut inte. Jag har varit med om värre saker då jag legat i en nervsjukdom där jag inte visste om jag skulle kunna leva som en riktig människa igen. En fotfraktur, visst det har varit jättetufft, jättejobbigt och jättetråkigt, men jag har aldrig haft en tanke på att sluta.

Med tanke på resan tillbaka du hade efter din nervsjukdom, var det ”lättare” att ta sig tillbaka efter den här skadan?
– Jag upplevde att det var mer mentalt jobbigt den här gången. Efter min sjukdom var det som att börja om livet. Allt var en bonus som jag kunde göra då. Jag fick lära mig gå igen och så vidare.
– Det har varit jobbigare den här gången eftersom jag inte haft någon erfarenhet av den här typen av skada. Jag hade inte förstått riktigt… Jag bröt foten. Det blir sex veckor i gips och sedan två veckor rehab. Efter det skulle jag vara tillbaka. Så var det absolut inte. Jag hade nog en annan bild av hur den här resan skulle se ut jämfört med hur den har varit. Det är kanske därför som det har varit extra jobbigt.

Innan skadan svarade Erika Grahm för elva mål och totalt 22 poäng på 29 matcher. Själv upplevde hon hela säsongen, inte bara slutet, som skadefylld.
– Det började lite knackigt. Jag hade en nervskada i foten som satte stopp för mig i början. Det gjorde att jag missade otroligt mycket is. Det är stor skillnad på att springa och åka skridskor. Det blev en jättetuff höst.
– Sedan gjorde jag illa höften och ryggen. Efter det fick jag halsfluss två gånger. Under julen åkte jag hem till mina föräldrar i Kramfors för att verkligen koppla bort hockeyn. Jag tränade ingenting och jag kände att jag verkligen måste komma bort ett tag.
– Efter det bestämde jag mig för att nu är den bästa delen av säsongen, vårsäsongen, kvar. Det började kännas bra i laget och sådana grejer. Jag hade själv också verkligen kommit igång innan jag kraschade in i sargen. Det var lite snöpligt, men så här i efterhand står jag här hel och har gått igenom något otroligt jobbigt igen som jag tror att jag kommer ha med mig längre fram.

Foto: Bildbyrån/Petter Arvidson

Med tanke på nervsjukdomar, ryggskada, bruten fot och så vidare, är du helt återställd och frisk i dag?
– Ja, nu är jag helt frisk, laddad och redo för att köra. Många har kanske sett och hört min otroliga glädje för att spela hockey igen och för allt som händer inom svensk damhockey. Jag är stolt över att få vara med på den här resan och jag hoppas vi lägger en fin grund för nästa generation, vilket är dom jag tävlar med hemma varje dag.

Modo har ungefär samma lag den här säsongen som den förra men Erika Grahm är lite osäker på hur höga förväntningar man ska ha på det här unga laget
– Det är svårt att svara redan nu då säsongen just börjat på vilka förväntningar vi ska ha på laget. Vi hade en liten mellan säsong förra året. En tuff säsong för både laget och föreningen. Herrlaget åkte ner i Hockeyallsvenskan. Det har hänt otroligt mycket i Modo Hockey, många frågetecken och mycket turbulens.
– Vi vet vad vi kan och vill i gruppen. Vi gör ett avstamp nu med ny tränare (Jens Öhman) och sedan tar vi det därifrån och en dag i taget. Vi vet att vi kan tävla med alla lag i SDHL och det kommer vi verkligen gå för.

Ni har saknat en del rutin och erfarenhet i laget, med tanke på det hur viktig är värvningen av Annie Svedin från Sundsvall?
– Annie är lite av en nygammal spelare. Hon har tidigare spelat fyra säsonger i Modo, kan stan och föreningen. Det har ändå inte hänt så mycket sedan hon försvann från Modo så hon kände sig direkt som hemma.
– Det känns kanonbra. Hon är en otroligt duktig hockeyspelare ute på isen och en fantastisk människa utanför isen. Dessutom är hon äldre och rutinerad. Det är sådana spelare vi behöver i våran grupp.

Det vimlar av unga talanger i Modo, men vem kommer få sitt stora genombrott i laget den här säsongen?
– Jag får den här frågan varje säsong och jag tycker den alltid är lika jobbig eftersom vi har en drös av lovande spelare. Jag vet inte vilka som räknas som unga längre, men jag tycker en spelare som Nathalie Ferno är gammal nu fast hon inte är det (20 år).
– Vi har supertalangen Celine Tedenby. Vill hon så kommer hon gå hur långt som helst. Sedan har vi Emma Söderberg i målet som är otroligt duktig. Nu kan jag nog stå hela dagen här och rabbla upp hela laget (skratt), men vi har en otrolig organisation som jag är stolt över och jag tror på varje tjej som spelar hos oss. Dessutom har vi en otrolig 00- kull som börjat på hockeygym så fortsättning följer från ”Ö-vik”.