Curt Bennett.Foto: Arkivbild

I dag vimlar det av amerikanska stjärnor i NHL, men när Curt Bennett slog sig in i ligan i början av 1970-talet var han en av få amerikaner i ligan. I dagens Old School Hockey berättar pionjärforwarden om sin egen karriär – men även om hur hockey växt sig allt starkare i USA under hans levnadstid.
– Vid den här tiden var det mest tuffa killar från USA som spelade i NHL. Vårt smeknamn under Canada Cup blev ”Team Lumber” eftersom vi brukade hugga killarna vi spelade mot med våra klubbor, berättar Bennett.

Curt Bennett var en av USA:s bästa forwards under 1970-talet. Han föddes visserligen 1948 i Regina i Kanada, men blev amerikansk medborgare eftersom hans pappa Harvey Bennett spelade för Providence Reds i AHL under hans uppväxt.
– Eftersom alla fem syskon spelade hockey så måste pappa ha påverkat oss en del. Han kunde verkligen motivera och övertyga oss om att vi kunde klara av att spela hockey på en hög nivå, säger Curt Bennett till hockeysverige.se.
– Mamma tyckte att jag skulle satsa på tennis, men pappa ville att jag skulle bli hockeyspelare och så blev det.

Pappa Harvey Bennett spelade även en säsong med Boston Bruins. Det var säsongen 1944/45 och då delade han målvaktsjobbet Paul Bibeault. Stora stjärnor i det Boston-laget var annars Bill Cowley, Herb Cain och Jack Crawford. Efter att han spelat i Boston Bruins gjorde han en säsong i Boston Olympics, en säsong i Hershey Bears innan Harvey Bennett skrev på för Providence Reds säsongen 1947/48.
– Jag var bara tio år när pappa slutade spela så jag hann inte se honom i action speciellt mycket. Pappa blev invald i AHL:s Hall of Fame i februari förra året så han måste i alla fall haft en ganska stor inverkan på ligan.

Hur minns du själv dina första träningar som knatte i Cranston, Rhode Island?
– Det jag minns bäst var att jag var för ung för att kunna knyta mina skridskor själv när jag gick till pappas träningar, skrattar Bennett.
– Jag fick själv försöka hitta någon som kunde knyta skridskorna åt mig, men det blev nästan alldeles för löst så det blev aldrig riktigt bra.

Efter Cranston High School flyttade Curt Bennett vidare till Brown University som ligger i Providence på Rhode Island. Under tre säsonger i NCAA med universitetslaget spelar Bennett 60 matcher och svarar för 135 poäng. Säsongen 1969/70 kommer han dessutom med i collegeligans All Star Team.
– Vi hade ett väldigt bra lag på Cranston East. Dom flesta av killarna som gick i min klass flyttade sedan till Harvard eller Brown University. En stor anledning till att det gick bra för så pass många i min klass var att det vi hade en väldigt aktiv grupp av föräldrar i Cranston som hjälpte till mycket när vi hade matcher som knattar.
– College betydde sedan att jag fick en chans att fortsätta utveckla mig till en hyfsad amerikansk forward, men jag trodde aldrig att jag skulle bli en professionell hockeyspelare. På den här tiden var inte collegehockeyn roten till NHL. Jag tror att 99,9 procent av alla NHL-spelare då kom upp via juniorhockeyn i Kanada.

Hur stort var egentligen intresset för hockey vid den här tiden i USA?
– Om du tittar på ligan, alltså NHL, så fanns det inga amerikaner som spelade där. Givetvis var det tråkigt och nedslående. Samtidigt var det bra en motivation för oss unga amerikanska hockeykillar att försöka slå oss in där.


Foto: Arkivbild

DRAFTADES ÖVERRASKANDE: ”JAG VAR JU EN PLUGGHÄST”

När St Louis skulle välja spelare vid draften 1968 valde de överraskande Curt Bennett.
– Jag var ju en plugghäst även om jag hade ett väldigt bra år på Brown University som spelare. Som jag sa tidigare så ansågs det ändå som att vi amerikaner inte var tillräckligt bra för att bli proffs.
– Jag var 20 år, plugghäst och hade aldrig en tanke ens på att hoppa av skolan för att bli professionell hockeyspelare. Man gjorde helt enkelt inte det om man kom från det området jag kommer ifrån.

Curt Bennett debuterade för St. Louis säsongen 1970/71 men säljs efter två säsonger till New York Rangers. Där blev det bara 16 matcher innan Atlanta Flames blev hans nya klubbadress.
– Jag såldes till Atlanta i december 1972. Jag älskade verkligen att spela för Rangers, men där fick jag inte så mycket speltid eftersom vi hade ett väldigt bra lag där. Emile Francis, vår coach i Rangers, sa ”Curt, det här är ett bra tillfälle för dig att få mycket speltid och en viktig roll i ditt lag”.
– När jag kom till Atlanta fick jag spela med många bra spelare, men dom bästa centrarna jag spelade med var Tom Lysiak, Jerry Meehan och Claude St Saveur. Det hände att även jag spelade center trots att jag egentligen var vänsterforward.

Vad minns du bäst från åren i Atlanta?
– Atlanta växte och var en mycket vacker stad med bra väder året om. Hockey var något nytt där, men stan var full av människor och företag som hade flyttat norrifrån och dit. Dom här människorna blandades med syd statare som inte hade en aning om vad hockey var.
– Vår första tränare var Bernie ”Boom-Boom” Geoffrion. Han var med i Hall of Fame och hade en enorm passion för hockeyn. Hans sätt att leda laget och hans personlighet gjorde att sydstatarna också började älska hockeyn. Redan andra året i ligan gick vi faktiskt till slutspel. Då var det verkligen intresse och spänning i stan.


Foto: Arkivbild

TILLBAKA I ST. LOUIS: ”HATADE ATT LÄMNA ATLANTA”

Efter sju år i Atlanta säljs Curt Bennett åter till St. Louis. Då är vi framme vid säsongen 1977/78. Innan dess hade han säsongen 1974/74 blivit den första spelaren från USA som hade gjort fler än 30 mål på en säsong.
– Jag verkligen hatade att lämna Atlanta. St. Louis var ju mitt första lag i NHL så jag kände till organisationen när jag kom dit igen vilket var bra.

Spelade du med Inge Hammarström i St. Louis?
– Inge och jag spelade en kort tid tillsammans med vår kapten, Red Berenson. Som både jag och Inge var vänsterforwards spelade vi oftast i olika kedjor.

Även din bror, Harvey Bennett Jr spelade i St. Louis vid den här tiden. Hur upplevde du det?
– ”Harv” och jag hade redan spelat ihop under Canada Cup 1976. Det är fyra år mellan oss så när vi växte upp spelade vi sällan i samma liga. När jag tog examen hade ”Harv” ännu inte börjat på Boston College. Men det var bra att ha honom i laget för då var jag längre inte lagets fulaste spelare, skrattar Curt Bennett.
– Efter att vi slutat spela i NHL gjorde vi två säsonger i Japan. Vi spelade i Furukawa mellan 1980 och 1982. Mest gjorde vi det för att få göra något annorlunda jämfört med NHL.

Hur minns du Canada Cup 1976?
– Det var ett utmärkt tillfälle att få visa upp våra amerikanska talanger som spelade i NHL. Vid den här tiden var det mest tuffa killar från USA som spelade i NHL. Vårt smeknamn under Canada Cup blev ”Team Lumber” eftersom vi brukade hugga killarna vi spelade mot med våra klubbor.

USA förlorar premiärmatchen i Canada Cup mot Tre Kronor med 5-2 efter att svenskarna utnyttjat fyra numerära överlägen i första perioden och dessutom gjort ytterligare ett mål. Det innebar att Tre Kronor ledde efter första perioden med hela 5-0.
– Vi visste att Sverige var bra och dom hade slagit Kanada i någon match tidigare. Vid den här tiden var det inte många svenskar som spelade i NHL, men betydligt fler hade kunnat spela redan då fast kanadensarna krävde att dom skulle kunna slåss om man skull spela i NHL. Slagsmål var ju inte speciellt vanligt i Europa och en ganska okänd företeelse på hockeymatcher. Det stämmer det som Börje Salming sa vid något tillfälle att kanadensarna tror att pucken ligger mellan skulderbladen, haha…
– Jag tror att dom här internationella matcherna blev en ögonöppnare för kanadensisk hockey. Kunde helt gäng svenska killar slå Kanada så måste dom ju vara bra annars skulle dom ju sluta.

Inför matchen mot USA får Börje Salming den idag klassiska ”Standing ovation”.
– Jag minns Börje och Inge som dom två första svenskarna som stod emot det fula fysiska spela som kanadensarna utsatte alla icke-kanadensare för. Som jag sa tidigare var dom amerikanska spelarna som spelade i NHL våra tuffaste killar. Kanadensarna accepterade dom eftersom man helt enkelt måste göra det.
– De kunde slåss mot våra unga amerikanska talanger så dom lämnade ligan, men man kunde aldrig göra det mot våra tuffaste spelare.


Foto: Arkivbild

”VÅRA BÄSTA SPELARE FICK INTE SPELA I NHL”

Curt Bennett spelar även VM 1978 och 1979. I båda turneringarna slutade USA långt ifrån pallen. Vid VM 1978 slutar man sexa och vid VM 1979 kommer man sjua med endast Polen bakom sig. Bennett svarar för tre mål 1978 men endast en assist 1979.
– Landslagshockeyn var fortfarande ganska nytt för våra spelare samtidigt som våra bästa spelare inte fick spela i NHL. Vid VM 1979 var det mest collegespelare coachade av Herb Brooks. Jag var en av fem NHL-spelare i det laget. Jag minns mycket väl då vi spelade mot Kanada. Herb Brooks blev riktigt förbannad och skrek att dom inte var något annat än några skithögar.
– Det tog lång tid innan vi amerikaner blev accepterade i NHL och därför sa många att det var bättre att lära oss spela ett eget spel än att lära oss av Kanada. Det här förändrades med stormsteg då ligan tog tag i slagsmålen och det fula spelet så alla som spelade i NHL gjorde det på samma villkor.

Vad betydde VM för er spelare i USA vid den här tiden?
– VM togs egentligen inte på allvar vid den här tiden. Det var Stanley Cup som räknades och man ansåg att den bästa hockeyn spelades i NHL.
– Summit-serien mellan Kanada och Sovjet 1972 visade egentligen på hur bra den europeiska hockeyn var. Efter hand kom det in fler européer i ligan som blandades med skickliga kanadensiska och amerikanska spelare. Då försvann också alla fördomar som hade funnits mot icke-kanadensiska spelare.

Herb Brooks coachade det VM-lag som Curt Bennett spelade i 1979. Alltså året innan han blev känd som coachen i ”Miracle on ice” där USA slog Sovjet och senare även vann OS-guld.
– Herb var fortfarande collegecoach 1979, en stor collegecoach kan man väl tillägga, men han skulle aldrig komma på tal då som NHL-coach.
– Craig Patrick var vår lagkapten vid VM 1979. Herb Brooks gjorde honom till assisterande coach vid OS 1980. Craig blev general manager för New York Rangers 1981 och då gjorde Herb honom till huvudtränare. Det är bara att följa historiken.

Hur ser Curt Bennetts liv ut i dag?
– Jag bor på Hawaii och vi brukade spela veteranhockey på Oahu, men vi har inte spelat sedan 2006. Man brukade flyga in gamla NHL-spelare till dom matcherna. Jag är en av några få tidigare NHL-spelare här på Hawaii. Man har ingen riktig rink i Maui, men man har en rollerhockeyrink som folket på Hawaii älskar att vara på.