KRÖNIKA: Nej till direktnedflyttning – ja till att allsvenska vinnaren går upp direkt

Det har på senare tid varit en livlig debatt om att SHL-klubbarnas nya TV-avtal kommer öka klyftorna i mellan SHL och serierna under. Vissa vill hävda att detta är ett stort kliv mot en stängd högstaliga, att det kommer bli svårt, mycket svårt för klubbarna underifrån att kunna avancera i seriesystemet.
Tidigare i veckan kom Aftonbladets Mats Wennerholm med den här krönikan där han föreslår direkt upp- och nedflyttning mellan SHL och Hockeyallsvenskan. Helt fel väg att gå, enligt mig, och jag ska förklara varför.

Att införa direkt nedflyttning för sista lag i SHL tror jag skulle skapa en cirkus utan dess like med de nuvarande transferreglerna vi har i svensk ishockey där övergångsstoppet är satt till 15 februari. Kolla bara Medvescak Zagreb i KHL som var bortom chans till slutspel långt innan grundserien var färdigspelad och passade då på att dumpa spelare för att spara pengar.
”Men de kan ju inte åka ur”, säger säkert en del. Nej, det kan de inte eftersom KHL är en stängd liga. Men det är väl ingen som tror att, exempelvis, Karlskrona förra säsongen hade behållit sitt lag grundserien ut för att de hade varit klara för nedflyttning? Tro mig, de hade självklart passat på att göra sig av med dyra poster inför omstarten i Hockeyallsvenskan. Kanske rent av kört med J20-laget i SHL? I och med att vi har det systemet vi har i Sverige just nu fanns det ingen annan väg än att behålla truppen för att klara av kvalet sen. Vilket de gjorde.

På ett sätt kan jag köpa Wennerholms resonemang. Jag är också en förespråkare för en ruljans i seriesystemet där det ska finnas en rimlig chans/risk att klättra upp/åka ner en nivå. Även jag ser Premier League som en förebild. Jag tror ändå att det inom en överskådlig framtid kommer att bli svårt att applicera den modellen inom hockeyn. Övergångarna ser rätt olika ut inom sporterna. Inom fotbollen betalar man övergångssummor för att värva kontrakterade spelare, medan det inom hockeyn inte alls förhåller sig på samma sätt. Det blir skillnader på agerande då.
Sen skulle jag köpa direkt upp- och nedflyttning rakt av om övergångsstoppet låg, låt oss säga exempelvis i början på december. Men så ser inte verkligheten ut för tillfället.

Hur löser vi detta inom ishockey då? Jag är inne på en kompromiss, ett mellanting mellan direkt upp- och nedflyttning. Jag skulle vilja se ett system där ettan i Hockeyallsvenskan går raka vägen upp i SHL, men att de två sämst placerade lagen i högstaligan ändå ges en extra chans att kunna kvala sig kvar. Se bilden nedan på ett potentiellt upplägg.

Förslaget går alltså ut på att lag 2-9 möts i ett playoff tills två lag återstår. Där kliver lag 13 och 14 i SHL in och play-out tar vid tills endast ett lag återstår som får spela i SHL kommande säsong. Samtliga matchserier skulle kunna spelas i bäst av sju och på så sätt skulle det kunna skapa en enorm fest och intressehöjare runt Hockeyallsvenskan. Tror jag.
Med detta förslag får vi en garanterad ruljans av lag in och ut ur SHL, samtidigt som varenda lag i seriespel kan hålla drömmarna vid liv.

Ser man på det hela ur en ekonomisk synvinkel. Det är ju populärt att göra det nu med TV-avtal och allt. Ett avtal som ger SHL-klubbarna runt 45 miljoner kronor per säsong från och med 2018. De allsvenska klubbarna kommer casha in lika mycket – tillsammans. Milsvid skillnad såklart och det är det här som gör att folk tror det kommer bli oerhört tufft för klubbarna i allsvenskan att kunna mäta sig mot SHL-motstånd i kvalspel. Jag lägger egentligen ingen värdering i det, men jag är fullständigt övertygad om att kvalsystemet ni ser här ovan bara i sig kommer generera mer pengar till klubbarna i andraligan. Bara vetskapen inför säsongen om att något av lagen är garanterade att gå upp i SHL framåt våren gör ju att intresset ökar och jag tror nog att det kan locka en och annan stjärna till ligan. Självklart kommer det generera mer TV-pengar till de allsvenska lagen.

Sen finns det alltid risker också med ett sådant här system. Jag tänker såklart på ”klubbarna rustar ihjäl sig för att ha en chans mot SHL-lagen”, men jag tror faktiskt inte att den risken blir större än vad den är i dag med. Det finns ju fortfarande en elitlicens att ta hänsyn till.

Jag drog parallellen med Premier League ovan och någonstans är det väl inte helt rättvist att göra det. Exempelvis har man ingen 51 procents-regel att ta hänsyn till där, det vill säga att medlemmarna ”äger” störst del i klubben. Där finns det enorma möjligheter för affärsmän att pumpa in pengar i den klubb de nu vill göra det i. Ta Leicester som exempel. I våras vann de sensationellt Premier League, men 2008/2009 låg de i tredjedivisionen. Klättringen möjliggjordes av ägare som gick in med kapital.

Åker en klubb ur Premier League delas en rejäl ”fallskärm” ut för att fallet ner i den mindre glamourösa andraligan inte ska bli lika smärtsamt. Även i andraligan finns det TV-avtal som ger bra med slantar till klubbarna. Dessa två punkter, ”fallskärm” och TV-avtal, hade högst troligt varit mindre fördelaktiga om det inte inför varje säsong låg tre platser till finrummet i potten.

Summa summarum: Garantera de allsvenska lagen minst en uppflyttningsplats till SHL inför varje säsong och ekonomin lär, i många fall, lösa sig själv genom TV-avtal, plus att SHL nog blir ”tvingade” att dela med sig mer frikostigt av sina pengar till lagen underifrån. Ligan tjänar knappast på att få upp minst en bankrutt slagpåse varje säsong.