”Jag accepterade att säsongen inte skulle bli vad jag hade tänkt mig”

Han gick in i säsongen rankad tvåa inför draften. Körtelfeber, en lårskada och Rögles problem i SHL har dock satt käppar i hjulet för backlöftet Timothy Liljegren. Nu ska 17-åringen använda U18-VM till att visa att han är att räkna med igen.
– Efter att jag blev sjuk ändrade jag mitt tankesätt och accepterade att säsongen inte skulle bli vad jag hade tänkt mig, säger Liljegren till hockeysverige.se.

UPPLANDS VÄSBY (HOCKEYSVERIGE.SE)
Det kändes som om hela hockeyvärlden låg för hans fötter. Blott 16 år gammal hade Timothy Liljegren klivit in i SHL och fått Röglefansen i Lindab Arena att höja på ögonbrynen på ett sätt som man inte hade haft anledning att göra sedan Hampus Lindholms explosionsartade genombrott våren 2012. Den eleganta skridskoåkningen, förmågan att få pucken på mål i trafik och tålamodet med pucken var egenskaper som fick honom att sticka ut ordentligt.

Med prestationer kommer förväntningar. Inför årets säsong hade de trissats upp ordentligt och merparten av de stora scoutbyråerna hade Liljegren rankad som tvåa inför NHL-draften när det var dags att släppa pucken i september. Efter en bra sommar var självförtroendet på topp och han kände sig redo att gå ut och visa att han var den äkta varan. Men som de flesta elitspelare tvingas uppleva någon gång i sin karriär är resan mot toppen aldrig spikrak. Det fick Rögles backlöfte erfara redan innan säsongen startats på allvar.

Det var alldeles inför öppnandet av SHL-säsongen som Timothy Liljegren kände att allt inte stod rätt till. Under en match var kroppen seg och orkeslös på ett sätt som han aldrig hade upplevt tidigare. När hockeysverige.se träffar honom på ett hotell i Upplands Väsby inför avresan till U18-VM i Slovakien minns han tillbaka på de jobbiga dagarna som förändrade hans säsong med en suck.
– Man kan givetvis vara trött under en match, men det här var något annat. Jag spelade klart och nästa dag orkade jag knappt resa mig ur sängen, berättar han.
– Jag hade en kompis som hade körtelfeber och kände igen symptomen, så jag tänkte att det var lika bra att åka in och testa.

Körtelfebern bekräftades och var i sig inte speciellt långdragen. Sjukdomen satt i under en tvåveckorsperiod, men bieffekterna som den för med sig gjorde vägen tillbaka till vardagen som elitidrottare snårig och tålamodsprövande.
– Jag var tvungen att vara borta från hockeyn och all fysisk aktivitet i fyra veckor för att levervärden och sådant skulle bli bra. Sedan tränade jag på i två veckor innan jag började spela igen. Jag var borta två månader totalt, säger Timothy Liljegren och erkänner att tålamodet inte var tillräckligt bra i hans fall.
– Så här i efterhand känner jag att jag gick på lite för tidigt just när det gällde att spela matcher. Jag hade nog behövt två veckor till för att verkligen träna upp fysiken igen.

Foto: Bildbyrån/Petter Arvidson

”JAG BLEV SATT LITE ÅT SIDAN”

Det var först i början av november som han gjorde comeback i J20-laget. Därefter dröjde det en månad till innan han kände igen sig själv som hockeyspelare. Då kom nästa problem: jakten på rejält med speltid.
– Rögles A-lag gick inte jättebra och de hade svårt att ge mig mycket istid. Jag tyckte att jag gjorde det helt okej när jag var med och att jag förtjänade mer istid, men sedan tog jag och agenten beslutet att jag skulle bli utlånad till Timrå för att få istiden jag ville ha.

Det blev fem matcher i Hockeyallsvenskan innan han kallades tillbaka till Ängelholm i mitten av januari. I SHL-comebacken med Rögle sköt han säsongens första och enda SHL-mål i derbyt mot Malmö. Men det var inte tillräckligt.
– Laget gick fortfarande tungt och det blev mindre och mindre istid för mig. Jag kanske inte är den bästa defensiva spelaren och vi hade problem med att vi släppte in mycket mål och då blev det så att de defensiva spelarna fick mer istid, konstaterar han.
– Jag blev satt lite åt sidan och det accepterade jag, även fast jag tyckte att jag lirade bra själv. Men sedan tog jag beslutet att gå ned i J20 i stället för att få istid och kontinuitet. Eftersom A-laget var kort om folk blev träningarna inte riktigt bra, så jag fick varken den träning eller den istid jag ville ha. Då tyckte jag att det var bättre att kliva ned i J20, få den träning jag behövde och de minuter jag ville ha.

Efter att ha drabbats av en trilskande lårskada och missat ytterligare tre veckor av den redan rumphuggna säsongen avslutades allt med ett J20-slutspel där fjolårets bronsmedaljörer Rögle blev utslagna av HV71 redan i åttondelsfinalen. Sjukdomen, skadan och hattandet mellan olika lag har påverkat Timothy Liljegrens aktie negativt inför NHL-draften, men han säger själv att han har hanterat det snacket på ett bra sätt.

Foto: Bildbyrån/Simon Hastegård

”DET SOM HÄNDER EFTER DRAFTEN SOM GÄLLER”

– Jag tycker att jag kunnat koppla bort det faktiskt. Innan jag blev sjuk kände jag att jag var tvungen att visa att jag hörde hemma där jag var rankad. Men efter jag blev sjuk ändrade jag mitt tankesätt och accepterade att säsongen inte skulle bli vad jag hade tänkt mig. Då kände jag att jag skulle göra så gott jag kunde.
– Det är mer andra som har påmint mig om att jag varit rankad si eller så och det har kanske varit lite jobbigt i och med den säsong jag har haft. Men jag tycker ändå att jag har varit ganska lugn och bra på att koppla bort det. Det är inget jag har stressat upp mig över, menar han och säger att det är viktigt att ha ett långsiktigt fokus när det gäller hans utveckling som spelare.
– Visst, det är skitkul att vara rankad högt och att bli draftad, men det är det som händer efter draften som är det som gäller. Jag har accepterat den här säsongen för vad den är och ska försöka ta ett nytt kliv nästa år. Det är det jag satsar på.

Var han kommer att spela då är inte klarlagt än. Han har visserligen kontrakt med Rögle ytterligare en säsong, men utesluter inte möjligheten att sticka till Nordamerika.
– Jag har funderat lite på det, men det är inget jag har beslutat ännu. Det lag som draftar mig får säga sitt, så får vi se vad jag tycker är bäst för mig och vad de tycker är bäst för mig.

Innan han behöver ta något beslut i den frågan väntar först och främst ett U18-VM i Slovakien – Liljegrens andra i ordningen. Det ger honom möjligheten att visa NHL-scouterna att han trots motgångarna har tagit steg i rätt riktning den här säsongen.
– Självklart är det viktigt för mig. Jag tycker att jag har spelat bra på slutet och jag har en bra känsla inför VM och tycker att vi har ett bra lag. Men självklart ser jag det som ett bra tillfälle att visa upp mig inför draften. Samtidigt får man inte tänka på det för mycket. Det är VM som gäller, säger Timothy Liljegren som har stora förväntningar på turneringen.
– Vi har stora möjligheter att gå långt. Även om vi inte skulle få med (Rasmus) Dahlin har vi en bra backsida och jag tycker att vi har en bra forwardssida och starka målvakter. Vi har spelat bra i de flesta turneringarna. Det känns som vi kan göra något bra av det här.

På torsdag kväll 19.30 är det upp till bevis. Då ställs Liljegren och Småkronorna mot Ryssland i VM-premiären. En match som sänds i TV4 Sport.

Han tänker bli VM-hjälte – nästa generation Bemström är redo att göra avtryck