KRÖNIKA: Moderklubbarna förtjänar mer uppmärksamhet!

Jag är en person som har lätt för att störa mig på saker. Framför allt stör jag mig på saker som jag bryr mig mycket om. Den största delen av min vakna tid – och ibland till och med när jag sover – kretsar kring hockey på något sätt. Hockey är troligtvis det jag bryr mig mest om här i världen, bortsett möjligtvis från min familj. Därför är det ganska naturligt att jag ofta sitter och tänker på saker som stör mig med just hockey.

Något jag har tänkt mycket på ett tag nu är det här med egna produkter inom sporten. Kanske är det för att jag själv är ungdomstränare och vet hur mycket tid och resurser det krävs för att utveckla ungdomar som den här frågan känns viktig för mig. Det som stör mig med den här frågan är hur lite uppmärksamhet alla småklubbar som producerar de allra flesta av SHL-spelarna får. Hur lite uppskattning de får för sitt jobb. I stället hör jag ofta hur elitklubbarna får beröm och tar åt sig äran för spelares utveckling.

En kille som har fått väldigt mycket uppmärksamhet den här säsongen är Rasmus Dahlin. Han är också ett utmärkt exempel på vad jag tycker är trist i den här frågan. Att Rasmus har fått mycket uppmärksamhet har jag inget emot, tvärtom. Han är en stor talang och förtjänar all beröm han får. Det jag stör mig på är hur mycket positiv uppmärksamhet som Frölunda får för hur klubben utvecklat en så stor talang. Men faktum är att Dahlin endast har spelat i Frölunda i två säsonger. Han har alltså fått en stor majoritet av sin hockeyfostran i en annan klubb. Hur ofta får man höra talas om den klubben och vilket fantastiskt jobb den har gjort? Hur många av er som läser här vet ens vilken klubb han kommer från? För att den klubben också ska få lite uppmärksamhet kan jag säga att det är HC Lidköping. I stället för att ge lite beröm till småklubbarna som utvecklar talangerna får ofta elitklubbarna all uppmärksamhet och beröm, som Frölunda till exempel. Frölunda får ofta beröm för sitt sätt att plocka fram spelare från egna leden, men hur många är det egentligen som är från Frölunda?

En dag för några veckor sedan satt jag och läste en artikel efter en match mellan Frölunda och Brynäs i semifinalen i SM-slutspelet. Frölundas tränare Roger Rönnberg blev intervjuad och fick frågan om hur viktigt det är för klubben att ha så många spelare från den egna akademin i a-laget (12 st). Roger svarade att det självklart var viktigt för att spelare som gått genom klubben hade ett större hjärta för föreningen. Enligt Rönnberg var det också viktigt för att det visade andra talanger att i Frölunda får man chansen vilket skulle locka dit fler utifrån. Någonstans där fastnade jag och fick en liten fundering. Om det nu är viktigt att kunna locka talanger till Frölunda, hur många av dem som spelade Frölundas match mot Brynäs är faktiskt Frölunda-killar och vilka har kommit in senare? Faktum är att av Frölundas tolv spelare som gått genom klubbens akademi var det endast en spelare som kommer från klubbens egna ungdomsverksamhet och övriga spelare kom till klubben senare. Ändå är det Frölunda som får beröm för sin fina akademi som pumpar ut spelare.

Nu låter det som att jag är emot Frölunda, men det är jag inte. Jag är bara emot att ignorera de småklubbar och de ungdomstränare som kämpar dag ut och dag in för att utveckla unga killar till bra hockeyspelare. Frölunda är dessutom inte det enda laget i SHL som får den här behandlingen. Både Brynäs och Djurgården får också ofta beröm för att det är många ”egna” spelare i de respektive lagen. Brynäs hade två spelare från det egna ledet som fått speltid under säsongen i SHL den gångna säsongen, Djurgården hade ingen. Tillsammans hade Brynäs, Djurgården och Frölunda tre spelare från den egna ungdomsverksamheten. Ändå får dessa klubbar ofta beröm för sin talangutveckling.

Visst, Brynäs trupp innehåller många spelare från Gävleområdet, Frölunda har många göteborgare i sitt lag och Djurgården har många stockholmare i truppen. MEN, hur ofta får man höra om vilket bra jobb Huddinge, Tumba, Tyresö, Härryda, Kungälv, Lerum, Huge, Sätra eller Hille/Åbyggeby har gjort med de talanger som dessa klubbar har utvecklat genom åren? Visst är det så att spelare som kommer in i en elitförening vid 15 års ålder också utvecklas i den föreningen och att den föreningen ska ha visst beröm för sitt jobb. Vi får bara inte glömma vilka det är som har lagt grunden för dessa hockeyspelare – småklubbarna. De förtjänar mer uppmärksamhet än vad de får. Därför blir jag också så otroligt glad när en person som når ut till så många under en tv-sändning som Lasse Granqvist då och då säger saker som Arlanda-fostrade William Karlsson eller Anton Strålman, ursprungligen från Tibro IK. Eller som när min kollega Henrik Skoglund uppmärksammar en liten järnvägsknutpunkt som fostrat ett koppel bra hockeyspelare.

Hur ska vi då lösa det här problemet? Jag vet faktiskt inte och även om jag personligen stör mig på det här så vet jag inte om det är något som måste lösas heller. Men ett steg kan ju vara att media blir lite mer påläst om var spelarna kommer i från istället för att lite slentrianmässigt säga att en spelare kommer från de egna leden när han eller hon kommit dit till U16. Samtidigt kan elitklubbarna också släppa lite av prestigen och ge mer cred till klubbarna som utvecklat deras talanger istället för att ta åt sig äran. SHL-klubbarna förtjänar inte all uppmärksamhet, småklubbarna förtjänar mer. Det är trots allt så att majoriteten av spelarna i SHL inte fostrats i SHL-klubbarna utan i småklubbarna runt om i landet.

Fredrik Sandquist är en snart 27-årig sportnörd med drömmar om att en dag få ha sport som jobb. Han är ungdomstränare i HV71 men drömmer om att bli sportjournalist och allra helst inom hockey. Han är nu inne i slutet på utbildningen och har nu praktik här på hockeysverige.se