Robin Kovacs.Foto: Ronnie Rönnkvist

Han bytte AIK mot New York Rangers för ett år sedan efter en produktiv säsong i Hockeyallsvenskan. Men efter att ha blivit en av de sista att plockas bort från Rangers träningsläger fick han en mer undanskymd tillvaro i AHL och farmarlaget Hartford.
— Jag blev en tredje- eller fjärdelinaspelare, berättar Robin Kovacs i en intervju med hockeysverige.se.

HÄGERSTEN (HOCKEYSVERIGE.SE)
Robin Kovacs åkte över till New York Rangers camp med målsättningen att slå sig in i NHL i höstas. Länge såg det också ut som att han skulle få inleda säsongen på Manhattan. Men som en av dom sista spelarna fick han lämna Rangers för att istället inleda i AHL med Hartford. Där blev det en poängmässigt sett ganska trög säsong. På 72 matcher svarade 20-åringen från Västertorp för två mål och totalt tolv poäng.
— Jag hade inte så stora förväntningar då jag åkte över till campen, men mitt mål var att ta en plats direkt. Jag tycker att det är lite fel om man åker över dit med andra tankar, säger Kovacs till hockeysverige.se när vi ses på ett fik på Hägerstensåsen i södra Stockholm för en intervju.
— Jag visste att jag kunde ta en plats men även att jag kunde bli nerskickad. Nu tycker jag att det gick bra på campen och dom var nöjda, men sedan blev det AHL.

Det blev också en viss omställning för Kovacs då han fick byta dom stora rinkarna här i Sverige till dom betydligt mindre i USA och Kanada.
— Där är stor skillnad. Allt går mycket snabbare, du får mindre tid med pucken…

Var det svårt för dig att komma in i det spelet?
— Ja, lite tycker jag. Jag är en mer teknisk spelare som gillar att komma med fart, ta hem puckarna och sedan ta upp dom igen med fart. När jag nu fick pucken var jag tvungen att ta fram den på en gång, vilket jag också inledningsvis hade svårt att komma in i.

FLICKVÄNNEN KVAR I SVERIGE

Däremot har det inte varit några problem att anpassa sig socialt till livet i USA. Detta trots att hans flickvän, AIK-målvakten Minatsu Murase, bott kvar i Sverige.
— Det har gått ganska bra och hon var över två gånger under säsongen. Vi hade ändå kontakt varje dag så det var inte så stora problem.
— Sedan hade två till svenskar (Magnus Hellberg och Malte Strömwall) och en dansk (Nicklas Jensen) i laget så jag tycker att jag kom in i allt ganska snabbt.

Du hade en extremt offensiv roll i AIK, fick du en liknande i Hartford?
— Jag trodde att jag skulle få en ganska liknande roll då jag kom över. På campen hade jag också en offensiv roll, samma sak under träningsmatcherna med Rangers.
— Tio första matcherna i Hartford hade jag också en offensiv roll, men sedan vände det där och jag blev en tredje- eller fjärdelinaspelare. Man tog bort den rollen som jag hade haft.
— Jag och Malte spelade tillsammans i början, men sedan blev han skadad. Efter det, när han var skadad, blev det mycket upp och ner. Ibland fick jag spela tio matcher i ”förstalinan”, jag gjorde poäng och spelade bra. När Malte kom tillbaka blev det fjärde igen. Jag tycker att det var lite synd.

”Bara” tolv poäng på 72 matcher, hur tänker du kring det?
— Det var motgångar hela den här säsongen. Självklart är jag inte nöjd med tolv poäng. Jag hade förväntat mig lite mer. Det är som det är och jag hade en lärorik säsong.

Är du besviken på säsongen som har varit eller ser du det mer som läropengar?
— Lite både och. Mest ser jag det som en lärogrej. Det var min första säsong och jag tycker ändå att det jag gjorde gjorde jag bra, även om jag inte riktigt fick chansen.
— Det var en lärorik säsong på så vis att jag flyttade över till andra sidan världen och allt det där.

Robin Kovacs i New York Rangers-tröjan. Foto: Ronnie Rönnkvist

Robin Kovacs fick beröm på campen med New York Rangers, men efter det att han blev nedflyttat var det aldrig aktuellt att få chansen där uppe igen.
— Det var inte aktuellt vad jag vet i alla fall. Tränarna sa att dom var nöjda med mig på campen, att jag skulle gå ner i Hartford och fortsätta spela på samma sätt för då kanske chansen skulle komma, men nu blev det aldrig riktigt så.

Hur går dina tankar kring nästa säsong?
— Jag åker tillbaka i september. Det som har varit har varit och det kan jag inte ändra på. Nu är det bara att träna på ännu hårdare och blicka framåt och göra allt ännu bättre.

Vad är det du måste jobba extra mycket på för att ta steget upp ytterligare en nivå?
— Det är inget speciellt utan mer en hel bild. Att träna på bra fys under hela sommaren, bara gnugga. På isen handlar det om att bli ännu starkare med puck, få ett bättre skott och så vidare.

Känner du en revanschlusta med tanke på att tredje-, fjärdekedjan i AHL var inte det du siktade på?
— Så är det självklart, men det är ingenting jag tänker på just nu. I stället tänker jag bara på att träna på bra och komma tillbaka ännu starkare.

Även om säsongen inte blev som Robin Kovacs hade förväntat sig så finns inga tankar på att ge upp NHL-äventyret och återvända till Sverige.
— Nej, det är ingenting som jag tänkt på alls faktiskt. Jag hade en tuff säsongen och visst, jag kanske inte hade hemlängtan, men självklart började jag fundera en del. Men det fanns aldrig i tankarna att åka hem igen. Det var tufft.

Tvivlade du på dig själv?
— Ja, självklart gjorde jag det. Jag funderade på vad jag gjorde för fel. Men ju längre det gick så insåg jag själv att det inte var jag som gjorde något fel. Jag gjorde det jag kunde och jag tycker att jag spelade bra under dom minuterna jag fick per match. Med den tanke på den speltid jag fick och det jag presterade på den så är jag nöjd över min säsong. Men absolut skulle jag vilja haft en annan roll och gjort mer poäng.
— Jag vet vilken spelare jag är och vad jag kan göra. Hade jag fått spela det spelet som jag gjorde i AIK så tror jag att säsongen hade sett annorlunda ut.

Känner du dig redo att testa på NHL nästa säsong?
— Ja, absolut. Jag tycker nästan att jag var redo redan förra säsongen och jag tycker att försäsongen gick riktigt bra. Jag var en av tre killar som blev nedskickad sist till Hartford så tankarna fanns självklart att jag kanske skulle få börja i NHL redan förra säsongen. Nu känner jag mig redo att ta klivet.

Vinnaren av Bästemanpriset 2017: