HOCKEYKORTET – Loobs vän motbevisade tvivlarna: ”Förverkligade en pojkdröm”

Theo Fleury hade kanske inte oddsen på sin sida. Men han hade viljan. Det var få som trodde att forwarden ens skulle ta sig till NHL. Sen gick allt av bara farten. Tillsammans med kompisen Håkan Loob fick han vinna hela Stanley Cup. För Hockeysverige.se berättar Fleury om en helt fantastisk resa. 
– Det går inte riktig att beskriva. Det var stor lycka att fått vara med om att förverkliga en pojkdröm.

Det var egentligen inte många som trodde att Theoren ”Theo” Fleury skulle ta sig hela vägen till NHL. Det som talade emot var hans längd. Han var ”bara” 168 cm. Nu var den lille kanadensaren en riktig krigare och efter att ha representerat Kanada i två JVM i rad fick han säsongen 1989/90 chansen av coachen Terry Crisp att spela i NHL. Fleury gjorde stor succé redan från början och svarade för 14 mål och totalt 34 poäng på 36 matcher i grundserien.

Succén fortsatte i slutspelet dör han gjorde fem mål och totalt elva poäng på 22 matcher. Inte nog med det, hans Calgary vann för första gången Stanley Cup.
– Det var stort att träffa alla stjärnorna, Joe Mullen, Håkan Loob, Doug Gilmour, Al MacInnis med flera.
– Hela mitt liv hade jag sett fram mot att få spela i NHL och nu var jag så nära att uppfylla min största dröm. Jag spelade i tre av träningsmatcherna, men jag började den säsongen i farmarlaget Salt Lake, berättar Theo Fleury för hokceysverige.se.

”HÅKAN ÄR EN AV DE BÄSTA SPELARE JAG NÅGONSIN SPELAT MED”

I laget fanns sedan 1983 Håkan Loob från Slite på Gotland. Samme Loob som är den kanske målfarligaste spelare som svensk elithockey skådat.
– Håkan är en av de bästa spelare jag någonsin spelat med. Jag minns hur jag i början var helt fascinerad över vilka fina handleder han hade när han spelade. En av NHL:s riktigt stora spelare vid den här tiden.
– Vid sidan av isen var han alltid schysst mot oss andra och han skojade och skrattade mycket. Håkan var kille som verkligen gjorde oss andra glada. Det hände ibland att vi åt middag ihop och det var alltid måltider med mycket skoj och skratt. En kanonkille helt enkelt och en mycket bra vän.

Kan du berätta om din NHL-debut?
– Januari 1989 mot Québec Nordiques. Jag minns hur nervös jag var och hur stolt min familj var över att jag skulle få spela för Calgary Flames i NHL, säger Fleury med mycket stolthet i rösten och ett stort leende.
– Ett riktigt kul minne. Däremot minns jag inte riktigt vilka som spelade i min kedja debutmatchen. Det kan ha varit Tim Hunter och Jiri Hrdina, men jag är inte säker.

”EN VÄLDIGT SPECIELL KÄNSLA ATT FÅ VINNA DEN AVGÖRANDE FINALEN”

Vad gjorde Calgary Flames till mästare 1989?
– Jag tror det handlade om den kvalité vi hade på spelarna i laget. Vilka lag vi än spelade mot hade vi kvalitéer och skicklighet i laget för att bemöta det.
– Oavsett om lagen spelade tufft och fysiskt eller tekniskt mot oss så visste vi att vi kunde vinna matcherna. Vi spelade tajt bakåt och hade en bra offensiv checkning som gjorde det väldigt svårt att spela mot oss.

Calgary Flames vann finalen över Montréal Canadiens med 4-2 i matcher och kunde den 25 maj 1989 för första gången titulera sig Stanley Cup-mästare.
– Den finalserien och framför allt den sista finalen i Montréal minns jag som den hade spelats igår. Det var så otroligt spännande och då det stod klart att vi var mästare var känslan helt underbar.
– Det går inte riktig att beskriva hur man känner just då, men det var stor lycka att fått vara med om att förverkliga en pojkdröm.
– Det var även en väldigt speciell känsla att få vinna den avgörande finalen över Canadiens i Montréal. Det var ju något som aldrig hänt tidigare.

Theo Fleury spelade i Calgary Flames fram till och med 1999 utan att vinna ytterligare någon Stanley Cup-titel. Efter karriären har han bland annat föreläst och hjälpt folk som varit i svåra situationer. Något som han har egen erfarenhet av sedan han själv i junioråldern utsatts för sexuella övergrepp av sin coach Graham James.

Hockeykortet är hämtat från serien Score 92

Jaromir Jagrs enorma hyllning till Håkan Loob: ”Han skulle dominera”