Oliver Ödman Hadzinikolic utanför hemmaarenan Hovet.Foto: Ronnie Rönnkvist

Han debuterade i A-laget redan förra säsongen men i år är 18-åringen på väg att på allvar etablera sig i AIK:s hockeyallsvenska trupp. Detta efter några krokiga år.
— Jag är en spelare som funkar så att får jag mycket förtroende och istid så spelar jag också bättre. När jag kom till AIK fick jag spela mycket, berättar Oliver Ödman Hadzinikolic för hockeysverige.se.

JOHANNESHOV (HOCKEYSVERIGE.SE)
Oliver Ödman Hadzinikolic, 18, tillhör den nya generationen AIK:are. Han debuterade i Hockeyallsvenskan redan förra säsongen och har under den här hösten svarat för ett mål och totalt två poäng på 18 matcher.

Linus Nässén. Foto: Ronnie Rönnkvist

Nu är inte ”Hadzi”, som han kallas, född och uppväxt i Solna, men väl i Norrtälje som har fostrat många skickliga hockeyspelare genom åren. Bland annat Peter Åslin, Eddie Läck, Niklas Andersson och Linus Nässén.
— Jag började spela med brorsans (Sebastian) lag då jag var fyra år. Han är två år äldre än jag. Efter några år började jag köra med min egen årskull och dom som var ett år äldre. Det fortsatte jag med till det jag var tio år, berättar Oliver Ödman Hadzinikolic då vi ses på ett café i Globens köpcentrum för en intervju.
— Jag flyttade sedan in till Stocksund som senare blev SDE och körde där i fyra säsonger. Jag pendlade dit in med Linus Nässén och vi har egentligen tampats med varandra hela tiden. Jag har varit lite avundsjuk på honom hela tiden eftersom han har varit med i landslaget och fick ett kontrakt i Luleå. Efter SDE blev det Täby en säsong för mig.

FUNKADE INTE LÄNGRE I SDE

Varför valde du spel i Täby?
— Det kom in lite nya ansikten i SDE vilket gjorde att det inte funkade för mig. Jag är sådan att kommer jag inte överens med en tränare så får jag inte ut något av mitt eget spel. Då flyttar jag hellre på mig, men det var många andra också från SDE som flyttade till Täby samtidigt.
— Jag ville inte flytta hem till Norrtälje igen utan ville stanna i Stockholm och spela. Då var Täby ändå ganska nära hem. Det blev även TV-pucken den säsongen och redan då gjorde jag klart med Timrå.

Men sejouren i Timrå blev inte vad ”Hadzi” hade förväntat sig.
— Det var en kille som kom fram till min pappa under en match i TV-pucken och sa att jag var välkommen upp och testa på och att Timrå ville ha mig.
— Jag hade kontakt med Örebro samtidigt och valde mellan dom och Timrå. Jag kände att Timrå var rätt val för mig, vilket sedan visade sig inte var rätt val alls.

TOMMA LÖFTEN

Det blev bara 12 matcher i J18 Elit med Timrå innan han lämnade klubben.
— Jag blev lite såld på det dom sa till mig innan jag flyttade upp, men sedan hände inte det dom hade sagt till mig. Jag presterade inte heller speciellt bra så då blev det lite jobbigt samtidigt som jag inte fick spela speciellt mycket.
— Vid sidan av trivdes jag jättebra. Jag bodde i ett lägenhetshus med bara hockeyspelare och vi kom hur bra som helst överens, men hockeyn fungerade inte alls. En dag kände jag att det var nog. Får jag inte spela någonting nu, vad kommer då hända sedan?
— Då flyttade jag hem till tryggheten och min gamla tränare Róbert Döme. När jag var i Norrtälje var han också där och sedan gick han till Arlanda då jag gick till Timrå. Vi hade bra kontakt hela tiden och han har ändå spelat några matcher i NHL (55) och vunnit SM-guld så jag lyssnade på honom. Han hjälpte mig mycket och hade en bra koll på mig. Samtidigt var det J18 Arlanda, alltså samma nivå som i Timrå. Visst, Arlanda var kanske ett sämre lag, men jag skulle få spela mycket och då få chansen att utvecklas mer.

En av hans lagkamrater i Timrås J18 var jättetalangen Elias Pettersson.
— Vi spelade till och med i samma kedja. Han har gått hur bra som helst och jag unnar honom all framgång. Att det går så bra för honom och vi satt bredvid varandra i J18 är helt sjukt. Nu är han i SHL och gör det hur bra som helst.

VÄRVADES TILL AIK

Under säsongen 2015/16 blir sedan Oliver Ödman Hadzinikolic värvad till AIK:s J18.
— Jag hade haft Per Wernström som lagledare i TV-pucken och han hade samma roll i AIK:s J18. Han tog kontakt med mig och då blev det AIK. Det var nära hem, jag gillar att komma hem och bara vara med familjen. Det var inte längre än en timme hem med buss.

När du kliver in i AIK så kommer du till en stukad klubb som hade haft ett konkurshot hängande över sig och så vidare, hur märkte du av det här?
— Jag märkte faktiskt inte av det alls. Jag kom dit med höga ambitioner. Samma sak var det med tränarna, att dom hade höga ambitioner och vi skulle ta oss till slutspel, vilket det nu inte blev. Samma sak var det i J20. Dom var topp tio och ville ta sig till slutspel och sedan ta sig så långt som möjligt. Men jag vet inte hur det var i A-laget för då spelade jag ingenting där.

UTVECKLINGEN STANNADE AV

Oliver Ödman Hadzinikolic var stor en talang som väldigt ung, sedan stannade hans utveckling av lite innan den tog fart på nytt sedan han kom till AIK.
— Ja så var det. Jag är en spelare som funkar så att får jag mycket förtroende och istid så spelar jag också bättre. När jag kom till AIK fick jag spela mycket.
— Visst, det gick bara så där i J18, men jag fick ändå göra en match i J20. Det gick inte bra alls och då kände jag ”får jag nu vänta till efter sommaren på nästa chans?” Jag kom ändå till AIK för att få spela lite i J20 SuperElit.
— Sedan var det en kille från J18 som inte kunde åka med J20. Då fick jag hoppa in istället och dom två matcherna fick jag spela hur mycket som helst. Sedan var det bara J20 för mig. I slutspelet fick jag spela med Fredrik Karlström och Max Lindholm som var två riktigt bra medspelare. Det var bara att hänga på dom så flöt allt på igen.
— Förra säsongen stannade jag av lite igen faktiskt. Jag hade en bra start på säsongen och fick spela fyra matcher med A-laget. Sedan ville man att jag skulle gå ner i J20 igen för att få mer istid. Då började jag tänka för mycket ”jag måste göra det bra här för komma upp igen”. Då blev det bara dåligt och tufft istället, men nu har det lyft sig igen och jag kör bara med A-laget.

Hur skulle du sammanfatta den här säsongen för egen del?
— Den har varit över all förväntan. Jag och min agent (Tobbe Kraft) kom överens om att ta den här säsongen och göra det hur bra som helst i J20. Sedan skulle vi försöka få någon match i Division 1 under säsongen för att få seniorspel så vi inför nästa säsong kan börja titta på ett A-lagskontrakt.
— Nu fick jag köra sommar-fysen med A-laget. Sedan var det någon i laget som skadade sig och då fick jag chansen och jag tog väl den. Efter det har det flutit på bra.

Nils Höglander. Foto: Ronnie Rönnkvist

Oliver Ödman Hadzinikolic har ofta konkurrerat med en annan stor talang, Nils Höglander, om en plats i laget.
— Ja, det har varit lite han eller jag faktiskt. Dom som är bäst på träning får spela, så är det alltid, och dom som gör det bra på matcherna får förtroendet att fortsätta spela.
— Jag och Nisse är bra vänner så vi bryr oss inte om vid sidan av att vi konkurrerar om samma plats. Får han spela är jag glad för hans skull och spelar jag så peppar han mig från båset. Det är bara glada miner, men på träningarna är det fullt krig. Skulle vi hamna i ett tjafs så får det bli ett tjafs, men efter träningen har vi släppt det. Så måste det fungera.

Du har ett inte alldeles vanligt efternamn, vad kommer det ifrån?
— Serbien. Min morfar kommer därifrån. Jag har lite utländskt blod i mig. Farfar är från Italien, morfar från Sverige och mormor och farmor från Sverige. Det är en liten mix där, säger Oliver Ödman Hadzinikolic, med ett leende och fortsätter:
— Det var just morfar som gillade AIK från början så det är lite extra kul för mig att spela i den klubben som han gillade.

VILLE BLI FOTBOLLSPROFFS

Serbien, är inte det mycket fotboll?
— Ja så är det. Morfar gillade fotboll men han var även tränare i handboll då mamma spelade där. Själv såg jag upp till brorsan som spelade hockey och då ville jag också göra det. Annars var det så från början att jag ville bli fotbollsproffs, men det visade sig att jag var bättre på hockey.

Oliver Ödman Hadzinikolic är ”bara” 170 cm lång, men det är inget som han sett som något negativt genom karriären. Dessutom är hans temperament inte helt okänt i hockeykretsar.
— Jag förlitar mig på min fart, men sedan spelar jag mycket med känslor. När jag var yngre brann det över ganska lätt faktiskt. Jag skällde på domaren och det var många avslagna klubbor, men jag tror att när man lär sig att hantera temperamentet så är det bra och istället visa det känslorna på isen, säger ”Hadzi” som tystnar och tänker efter en stund innan han fortsätter:
— Det har nog ändå hjälpt mig på ett sätt att jag har ett hett temperament för då vågar jag visa känslor och det ska man ha i hockey, annars funkar det inte.

Har du fått många frågor kring just din längd?
— Ja, en del har det blivit. Jag har fått höra mycket att jag är kort och allt sådant, men jag tycker att jag har hittat ett spel som funkar bra för mig. Jag får förtroende här i AIK och dom litar på den spelstil jag har. Det är inte så att jag kan bestämma min längd så jag får dra nytta av det jag har, avslutar den 18-åriga talangen från Roslagen med ett leende.