FRÅN BOTTEN TILL TOPPEN. Djurgården har omvandlats från den dystra fjolårssäsongen. Foto: Bilden är ett collage (Bildbyrån)

I fjol fick Djurgården slita för att ens ta sig till slutspel. I år har Robert Ohlssons spelfilosofi satt sig och laget har tagit sig till toppen. Och hur kommer det sig egentligen? Hockeysverige.se tog sig en närmare titt på vad som gett DIF den här framgången.
– När saker och ting går som de ska så kan vem som helst bli hjälte, och vem som helst kan vara en ledare och kan sitta där och tycka att livet är helt underbart. Det är verkligen i de tyngre ögonblicken man märker vad människor är byggda av, berättar kapten Calle Ridderwall.

JOHANNESHOV (HOCKEYSVERIGE.SE)
Djurgårdens IF har i år utvecklats till en framgångssaga. Efter att Robert Ohlsson fått ett år på sig som huvudansvarig efter sin tid som assisterande tränare i Frölunda så har saker och ting börjat röra på sig. Men någon enkel resa har det inte varit. För när fjolårssäsongen summerades så hade Djurgården blivit utslagna redan i åttondelsfinalen mot Färjestad.
– Jag tyckte att vi startade säsongen för dåligt för att kunna genomföra den på ett bra sätt. Vi var nere i källaren fram till november och vi hade en lång, lång väg att ta oss till slutspelsplats, till vart vi ville komma. Men någonstans därifrån så tyckte jag att vi landade i vad vi vill vara för lag och vad vi behövde göra för att vinna hockeymatcher, berättar Ohlsson för hockeysverige.se.

Säsongen 2016/17 var hans första år som huvudtränare i en SHL-klubb. Och 43-åringen kom direkt in med en genomtänkt spelidé där väldigt hårt arbete och mycket skridskoåkning var nycklarna. Men det blev alltså inte riktigt som han hade tänkt sig. Filosofin blev för tuff för spelarna och det tog för lång tid innan den började ge verka. Det vittnar både målvakten Adam Reideborn och kapten Calle Ridderwall om.
– Robban hade ju en idé när han kom in, och det var väldigt mycket nytt för oss andra. Det var tufft i början, man kände sig trött och sliten i kroppen. Och det var svårt att spela matcher när man inte kände sig helt hundra. Nu har man blivit lite mer van vid det här sättet att spela. Det är mycket skridskoåkning och forechecking. Vi ska spela väldigt hårt och aggressivt på motståndarlagen, säger Reideborn.
– Om man ska vara helt ärlig så förlorade vi mycket matcher då vi var fullständigt dominanta, men inte fick in puckarna. Det hade kunnat sett mycket annorlunda om vi hade haft lite högre effektivitet. Vi kunde ha perioder på säsongen där vi var väldigt dominanta, men sedan gav vi bort tre frilägen och så låg vi under med två puckar. Det är små detaljer. Men det är klart att när man får så mycket förluster så klickar inte riktigt spelidén, instämmer Ridderwall.

 Calle Ridderwall deppade mycket under säsongen 2016/17 med Djurgården. Foto: Bildbyrån/Anders Bjurö

”DET GÅR INTE ATT VARA LÄNGRE NED I BOTTEN”

Djurgården förlorade 12 av de 15 första matcherna den säsongen, trots att de många gånger hade spelövertaget. Men efter sju avslutande vinster och alltså slutspelsmatcher mot Färjestad så tändes en gnista av revanschlusta hos Djurgårdarna. För den här säsongen har man inlett på ett strålande sätt. Laget ligger i skrivande stund på en andraplats i SHL-tabellen och på hemmaplan har man bara förlorat två matcher under ordinarie matchtid.

Kapten Ridderwall beskriver vad som togs med från de dystra stunderna under fjolåret.
– Ja, alltså man växer ju betydligt starkare som grupp när man har väldigt mycket motgång än medgång. När saker och ting går som de ska så kan vem som helst bli hjälte, och vem som helst kan vara en ledare och kan sitta där och tycka att livet är helt underbart. Det är verkligen i de tyngre ögonblicken man märker vad människor är byggda av och vad de är för typ av karaktär både på och av isen. Det går väl egentligen inte att vara mycket längre ned i botten än vad vi var förra året om man ska se till lagresultatet. Jag tyckte vi grävde oss ur det på ett väldigt fantastiskt sätt och gick till play-in i slutet, och en sådan grej växer man av, menar han.

”VI HAR MÖTTS OCH ENATS SOM LAG”

Om man ser till själva truppen så är skillnaderna att bland annat Matt Anderson och Jeff Tambellini utgått. In har i stället Andreas Engqvist och René Bourque kommit. Robert Ohlsson sticker inte under stol med att dessa förändringar har varit faktorer.
– Jag ser som det som så att gruppen bestämde sig tidigt vad de ville vara för typ av spelare. Och sedan fick vi behålla många spelare, samtidigt som vi fick in ”Ante”, René och även ett par backar. Det har hjälpt till. Men jag tror att gruppen har lärt sig vad för lag man ska vara och vad som måste göras för att kunna vinna, säger han.

Flera spelare har varit inne på att du kom in med en helt ny spelidé som innebar väldigt hårt jobb och som tog lite tid för dem att veta vad som egentligen krävdes?
– Ja, det är väldigt mycket skridskoåkning och det krävs väldigt mycket av en själv att orka göra det tre gånger i veckan på matcher och sedan trycka in det på träningar. Jag försökte väl också effektivisera vad som finns i tanken hos spelarna så att jag inte ställer för höga krav, och där kanske kravbilden blev lite hög för dem. Men jag tror att vi har igen det nu från förra säsongen. Vi har tränat på riktigt bra.

Och resan som Ohlsson har gjort har som tidigare nämnt inte varit spikrak.

Du kom in som huvudtränare för första gången i fjol och nu är du inne på din andra säsong. Vad har du tagit med dig personligen under den här resan?
– Jag blev ju kölhalad direkt och fick lära mig den sidan av coachyrket. Jag har haft mycket fina erfarenheter där jag fått vinna mycket. Det är enkelt att vinna och svårare att förlora. Men någonstans så bottnade jag i vad ville vara och vad jag ville stå för. Det blev tydligare och tydligare ju längre den säsongen gick. Jag blev tryggare och tryggare, även om resultaten inte gick som jag ville. Till slut så fick jag och killarna ihop den bilden och då blev det ganska bra. Där tycker jag vi har börjat ifrån i år. Nu har vi liksom mötts och enats om en bild om hur vi ska vara som lag.

 Robert Ohlsson har omvandlat Djurgården till en vinstmaskin den här säsongen. Foto: Bildbyrån/Avdo Bilkanovic

”ETT FÖREDÖME FÖR HUR MAN KAN NÅ SIN DRÖM”

Det är inte bara han som har gått igenom en resa i det här laget. Utan målvakten Adam Reideborn blev hårt kritiserad så sent som i fjol för hans målvaktsspel. Den här säsongen är han, sett till räddningsprocenten (93,83), SHL:s bästa målvakt.
– Jag var absolut inte nöjd med hur jag spelade. Jag tycker att ”Tellan” (Mikael Tellqvist) fick dra ett litet för stort lass för vad jag hade hoppats på. Det slet mycket på honom. Det blev inte så mycket vinster när jag stod i målet, och det var jobbigt. Det tog ett tag för mig att komma in i det. Jag fick gå tillbaka väldigt mycket till mitt grundspel, säger Reideborn själv om sin prestation förra året.

Robert Ohlsson om Reideborn:
– Jag tror att han är ett bra föredöme för hur man kan göra en resa genom att bestämma sig för vad man vill, ha en dröm och sedan börja jobba stenhårt för det. Det kan vara för det personliga- och lagplanet att ha en utveckling, och det tycker jag att han har visat. Idag är han en av SHL:s bästa målvakter. Det är kul att se vilken resa han har gjort.

Och hur långt det kan bana väg för det här årets Djurgården kommer förbli okänt tills säsongen summeras i april. Men huvudtränaren är säker på en sak:
– Ja, i ett slutspel blir det de här tätare matcherna och jag tycker att det är många av killarna som är bättre i det föret än att åka på allmänhetens åkning och slå flippmackor till varandra. Jag tror att många av killarna gillar att stoppa in nosen där det smäller och händer.