Senaste nytt
Spelarövergångar
Tog tre miljoner ur egen ficka – för att rädda Modo: ”Nödvändigt”
Modo Hockeys ekonomi drabbades hårt av att man åkte ur SHL för två år sedan. Nu kommer nyheten att klubbens tidigare ordförande tagit pengar ur egen fick – för att rädda klubben.
– Annars hade Modo Hockey gått i konkurs, berättar Tomas Byberg för Örnsköldsviks Allehanda.
Två säsonger i Hockeyallsvenskan – två säsonger med uteblivna framgångar. För andra året i rad missade Modo Hockey Slutspelsserien och tvingades avsluta sin säsong i tidiga mars.
Men trots att det råder hockeymässigt sett tuffa tider i Ö-vik var läget som allra värst alldeles efter klubbens nedflyttning till Hockeyallsvenskan för två år sedan. I dag berättar Örnsköldsviks Allehanda om hur tidigare ordföranden Tomas Byberg kände sig nödgad att rädda klubben med egna pengar. För tidningen bekräftar han att han tog tre miljoner ur egen fick för att stoppa blödningen i föreningen.
– Vi, Modo alltså, var på väg överstyr och jag kände att jag måste gå in med de här tre miljonerna för att vi skulle överleva. Det ekonomiska läget blev akut då vi åkte ur och vi blev av med SHL-pengarna, garantierna och så var det en del sponsorer som lät bli att betala sina fakturor eftersom de trodde att vi skulle gå överstyr, säger Byberg i intervju med Pelle Hägglund på ÖA.
ÖVERGIVNA AV SPONSORER
Han är besviken på sponsorerna som helt sonika valde att överge klubben när de behövde stödet som allra mest.
– Det finns många, många jättefina Modo-hjärtan som alltid ställt upp, men det fanns också sponsorer som lät bli att betala trots att vi hade avtal. De såg risken att vi kunde gå i konkurs, och det hjälpte ju oss inte. Vi fick inte likvida medel som vi hade räknat med, förklarar Tomas Byberg som erkänner att klubben kom snubblande nära konkurs.
– Nära, väldigt nära, det är inget snack om det. Vi hade åkt ur SHL, vi fick mindre pengar men hade en stor kostym och sponsorer fick kalla fötter. Läget var väldigt akut, det är inget att hymla om.
För Tomas Byberg var det en självklarhet att gå in med pengar. Dels för att han hade pengarna att göra det, dels för att han kände en plikt att hålla den flytande.
– Jag satt som ordförande under de här svåra åren och jag känner ett ansvar mot föreningen, mot alltihop, och man vill ju inte lämna över någonting som sedan gått till ekonomisk ruin.
