Adam Ginning.Foto: Ronnie Rönnkvist & Bildbyrån

Det är inte många 18-åringar som får chansen i Tre Kronor, men Adam Ginning är en av dem. När han laddade inför stundande U18-VM i Ryssland fick han ett högst oväntat samtal.
– Garpenlöv ringde och sa att jag skulle vara med, säger han till hockeysverige.se.

UPPSALA (HOCKEYSVERIGE.SE)
Den 1 april av alla datum fick en 18-åring från Linköping ett meddelande på telefonen som han lätt skulle ha kunnat tolkas som att någon försökte driva med honom. I Adam Ginnings telefonsvarare lät en röst meddela att han skulle inställa sig för tjänstgöring hos Tre Kronor några dagar.
– Det var (Johan) Garpenlöv, säger backen med ett stort leende när hockeysverige.se träffar honom för en intervju inför avresan till U18-VM i Ryssland.

Ginning, som vid det här laget hade börjat fokusera på just JVM-turneringen, satt mitt i ett lagmöte när telefonen började vibrera. Eftersom han inte kände igen numret tryckte han bort samtalet. Överraskningen lät inte vänta på sig.
– Garpenlöv sa att jag skulle vara med och att jag skulle ringa upp honom. Han berättade att jag skulle vara med Tre Kronor i Norrköping och Oskarshamn.

Ett par dagar senare stod han på isen med Tre Kronor och gjorde senare samma vecka landslagsdebut mot Slovakien.
– Vi kom till Norrköping på tisdagen och sedan tränade vi där då och på onsdagen. Vi spelade match på torsdagen och sedan åkte vi vidare till Oskarshamn under fredagen. Det var absolut jättekul och jag försökte bara njuta så mycket som möjligt.
– Vilka erfarenheter jag tar med mig? Att spela seniorhockey med ett landslag, hur stort det är och kul det var.

Givetvis betydde den här uppmärksamheten en hel del för 18-åringens självförtroende.
– Man blir glad, absolut, av att folk har sett att jag gjort något bra. På så vis betyder det mycket. Sedan är det alltid viktigt att ha ett bra självförtroende.


Foto: Bildbyrån/Kenta Jönsson

TACKAR TRÄNARNA FÖR UTVECKLINGEN

Adam Ginning har fått sitt genombrott den här säsongen. I SHL spelade han 27 matcher och samtliga sju matcher LHC gjorde i slutspelet.
– Säsongen har varit ungefär som jag förväntade mig ändå. Ungefär som dom sa till mig innan säsongen att den skulle bli. Sedan fick jag kanske spela ännu mer i A-laget än vad jag hade trott att jag skulle få göra.
– Framför allt fick jag spela mycket i början då vi hade spelare skadade. Jag fick inte spela lika mycket runt jultid och då gick det inte heller lika bra för mig. I stället fick jag gå ner och spela i J20 och det var bra att för mig att spela lite där. Jag tyckte att jag spelade bra i J20, kom upp igen och sedan gick det som bäst för mig under slutspelet.

En som har kommit att betyda en hel del för honom är den nu avgående A-lagstränaren Dan Tangnes som Ginning haft till och från under två säsonger.
– Han, Klas (Östman) och (Johan) Åkerman har gjort ett väldigt bra jobb och hjälpt mig mycket. Det har ändå varit lätt att komma in i A-laget, men man är lite smånervös när man kommer upp dit som junior.
– Jag har inte velat göra bort mig, men det har alltid varit ”shit happens, det är bara att köra på”. Klart att om något händer så följer dom upp det så inte samma sak händer nästa gång. Det hjälper också upp självförtroendet att även om det blir fel någon gång så får man chansen att rätta till det i nästa byte.

Hur var det att komma upp till ”Pajen” (Niklas Persson) och dom här hockeyrävarna?
– (Skratt) Dom tog hand om mig jättebra. Det är några där som jag följt sedan jag började med hockeyn. När jag då fick spela med exempelvis Tony (Mårtensson) eller ”Pajen” var det speciellt. Det har varit kul att få spela i samma lag som dom, men också lite overkligt i början.

Nu kliver Dan Tangnes åt sidan och i dagsläget är det inte klart vem som tar över som tränare i Linköping.
– Jag trivdes med att ha Dan som tränare, men vi får se vem som kommer in i stället. Det blir nog bra det också, hoppas Adam Ginning.

INTE INTRESSERAD AV HOCKEY SOM BARN

För att vara en spelare som tagit sig så långt som Adam Ginning redan har gjort vid 18 års ålder så har resan till SHL, landslagsspel och U18-VM varit allt annat än självklar. Från början var han inte alls intresserad av sporten.
– Innan jag började spela brukade jag kolla lite hockey med farsan, men jag ville först inte börja med hockey. Jag började spela något år senare än alla andra. Det var min bästa polare, Fabian, som först började med hockey. Sedan sa han åt mig att hänga med på en träning. Jag tyckte det var roligt och fortsatte, men han slutade redan efter en månad (skratt). Det var i alla fall han som fick mig att börja.

Om du blickar fram emot nästa säsong, hur går dina tankar?
– Tanken är att jag kommer spela i Linköping även nästa säsong. Jag har ett år kvar på mitt kontrakt i alla fall. Jag hoppas att jag får en lite större roll nästa säsong jämfört med den här, spela lite fler matcher och minuter. Spelar jag bra kommer jag säkert få mer speltid också.

Dessutom är det en draftsommar för dig.
– Ja, det stämmer. Jag försöker inte tänka på det allt för mycket utan koppla bort det och spela här och nu.

Går det att koppla bort helt?
– Klart att det inte går helt och hållet. Jag försöker göra det så mycket det går. Sedan får jag ta det där som det kommer.

Under U18-VM kommer många scouter följa dig inför draften, är det här något som ändå finns i bakhuvudet?
– För mig kommer det nog mest finnas någonstans i bakhuvudet under turneringen, men inte när jag spelar. Det är mer mellan träningarna eller efter matcherna när jag sitter och tänker på hur det gick nu när dom var här och kollade.
– Jag försöker koppla bort det så mycket som möjligt och när jag spelar tänker jag inte alls på det. Då har jag fullt upp att tänka på annat.

Vilka förväntningar har du på dig själv och laget i U18-VM?
– Vi vet att när vi spelar som bäst är vi väldigt duktiga. Vi har jättebra spelare och kan med det här laget gå rätt långt. Det ska bli en jäkligt rolig turnering att åka iväg på och få spela mot dom bästa lagen i världen.

Vem avgör VM-finalen?
– Jacob Olofsson!