SPARKADES. Nu ska Magnus Sundquist ta klivet ner som assisterande tränare i Brynäs nästa säsong.Foto: Ronnie Rönnkvist

I februari fick han sparken av Tingsryd. Trots två starka säsonger ansågs inte Magnus Sundquist ha lyckats motsvara förväntningarna i sin tränarroll. Men till nästa säsong väntar en ny utmaning. Sundquist blir en av Brynäs assisterande tränare. 
— Det blir ovant, men bara kul, inspirerande och inget som jag ser som något problem i alls, berättar han för hockeysverige.se. 

Magnus Sundquist klev in i Tingsryd och Hockeyallsvenskan för tre säsonger sedan. Han gjorde stor succé både säsong ett och säsong två. Trots det fick han lämna klubben i februari efter att 2017/18 inte blivit vad Taif hade hoppats på. Och trots att han satt på ett relativt nyskrivet tvåårskontrakt med smålandsklubben.
— Tiden i Tingsryd var helt fantastisk. När jag fick förfrågan gjorde jag en research på Taif. Vad dom hade varit med om tidigare, ekonomi, nästintill konkurser och polisundersökningen kring svarta pengar som är allmänt känt, berättar Sundquist från ett hotell inte långt ifrån Madison Square Garden på Manhattan i New York och fortsätter:
— Jag fick många varningar ”passa dig och tänk på vad du gör”. Tingsryd var nykomlingar i Hockeyallsvenskan, 85 procent var division 1-spelare som hade tagit upp laget säsongen innan. Dessutom var jag ny som tränare i Sverige. Många visste vem jag var men jag hade ändå varit under radarn i många år. Det var en härlig utmaning, men det var även många som höjde pekfingret.

Trots varningarna valde Magnus Sundquist att tacka ja till utmaningen.
— Från det jag träffade klubben tog det inte mer än en halvtimme för mig att känna att det här kändes riktigt bra. Att jag tackade ja är inte heller något som jag ångrar.
— Första säsongen var magisk och något man nästan borde göra en film om. Säsong två var faktiskt näst intill lika bra eftersom kraven fanns där samtidigt som ingen trodde att vi skulle göra det igen. Trots det låg vi i toppen fram till januari innan vi till sist blev sexa.

LÄRORIK SÄSONG

— Sedan blev det en tuffare tredjesäsong med mindre ekonomi. Säsongerna vi gjort innan gjorde också så att förväntningarna på oss ökade. Vi kom inte alls upp till den nivån, men samtidigt hamnade vi där vi med tanke på material och förutsättningar borde ligga. Vi ska också komma ihåg hur klubbarna som misslyckats med sin satsning till säsongen innan satsade till den här säsongen. Bland annat missade Björklöven playoff två säsonger i rad, Södertälje missade också playoff, men det fanns även många andra klubbar som höjde ribban samtidigt som vi var tvungen att sänka våran ekonomiskt. Den säsongen blev inte alls lika kul för Taif, men lärorik.

Nådde du fram till killarna med din spelidé på samma sätt som du gjorde dom två säsongerna innan?
— Efteråt, när jag har rannsakat mig själv, tycker jag att jag under tredje säsongen gick ifrån mitt ”grundtänk”. Jag menar att man måste spela ishockey utifrån det material och förutsättningar man har. Det handlar om att vinna hockeymatcher, prestera och få resultat. Växjö spelar på ett sätt och Rögle på ett annat för att nå dit. Har du material och förutsättningar kan du också spela på ett speciellt sätt.
— Jag gick ifrån min princip att spela enkelt, rakt och med snabba spelvändningar för att få fart i spelet. Vi hade ett skridskostarkt lag och det visste motståndarna om efter första två säsongerna så tredje säsongen fick vi absolut ingenting gratis då det gäller den delen.
— Vi fokuserade för mycket på det här med puckinnehav, vara det puckförande laget och sådana saker tredje säsongen jämfört med säsong ett och två. Det visade sig också i statistiken, att vi hade mycket mer puckinnehav säsong tre. Men var det resultatbringade för Taif? Nej, så var det inte.
— Min ”point” är att jag ville att vi skulle bli ett mer spelande lag säsong tre, hitta mer lösningar och vårda pucken mer. Men det visade sig inte vara vinstgivande. Speciellt när vi inte hade samma spets som tidigare. Hade vi agerat på samma sätt säsong ett och två, att vi skulle vårda pucken mera i egen zon, då hade lagen i Hockeyallsvenskan kört över oss.
— Därför tar jag också på mig att vi inte lyckades lika bra säsong tre som vi gjorde säsong ett och två, eftersom vi gick ifrån vårt enkla, snabba och tajta spel som varit Taifs signum.

I februari fick Magnus Sundquist en käftsmäll när han tvingades till att lämna tränarjobbet i Tingsryd.
— Det kom som ett slag rätt i ansiktet. Oftast, vad jag har hört eftersom jag aldrig tidigare fått sparken, har man fått en indikation, hört rykten eller rent av haft möten med ledningen. Visst vi hade förlorat fyra raka matcher men låg nia eller tia. Med lite flyt hade vi kunnat ligga femma eller sexa, för så jämn var Hockeyallsvenskan. Jag sa hela tiden att vi inte bara kunde se till Taif utan även till våra motståndare, vad gör dom, men just då… Jag hade inte fått någon förvarning. Jag blev otroligt överraskad, men vem fan hade inte blivit det.

 Magnus Sundquist i Tingsryd. Foto: Bildbyrån

INGA HARD FEELINGS

Först blev det också några riktigt tuffa dagar för den då före detta Tingsryds-tränaren.
— Första dagen var väldigt tuff. Jag tänkte ”vad fan är det här”? Som jag sa kom det som en smäll i ansiktet och jag hade inte fått några indikationer från varken spelarhåll, fans eller något.
— Samtidigt vet jag att branschen är så här. Det är resultatbaserat och där kan det tas sådana här beslut. Ledningen tar det beslut som dom anser just där och då är det bästa att ta. Jag säger inget om det, men det var tufft och det var inte heller långt efter det att jag hade skrivit ett nytt tvåårskontrakt. Tanken var att TAIF skulle bygga kontinuitet precis som många klubbar gör idag med tränare som står för det klubben står för.
— Det finns många klubbar som lyckats med en bra kontinuitet. Dom tar en eller två säsonger som är tuffa, men dom vet hela tiden vad dom har och får. Istället får dom klubbarna en kontinuerlig utskiftning i laget. Sedan är det många som grips av panik och menar att det är rätt beslut att ta för stunden. Att låta mig gå menade ledningen var rätt för stunden och det var, som sagt var, ett otroligt tufft besked att få. En riktigt smäll på näsan.

Har du någon förståelse för beskedet?
— Det jobb jag har är otroligt mycket färskvara. Jag förstå att dom tänkte ”Oj, ska vi hitta på någonting nu för att få en ny röst”. Just dom orden menar jag är förbrukat redan på 1980-talet. Det måste även finnas spelare som tar ansvar för saker och ting.
— Klart att när det blåser lite grann så hittar man orienteringslösningar på lösa saker. Det här var ingenting vi behövde fundera alls på första två säsongerna.
— Inga sura miner, men det var tufft första två dagarna. Efter någon dag var det ändå en lättnad eftersom det var ett beslut dom tog för stunden. Det visade sig också vara rätt beslut eftersom Taif klarade kontraktet.
— Det är inga ”hard feelings”. Jag tycker bara att man bör sett helheten. Det är många klubbar som också ser den och inte grips av hybris och panik så fort det kommer motgång.

Just det här med kontinuitet är något som Magnus Sundquist tycker är viktigt om man ska bli en framgångsrik klubb.
— I dag finns det klubbar som förlänger med tränare hela vägen upp till åtta år. Det innebär inte att den tränaren passar lika bra i en annan klubb. Generellt, nu menar jag inte Taif eller mig personligen, tror jag att klubbar ska försöka hitta en tränare som står för vad klubben står för och binder ihop bitarna även mot sponsorer och fans. Dessutom ska han ha ordning och reda i omklädningsrummet och jobbar utifrån förutsättningarna som är. Jag tror ledarna i klubbarna inom idrotten borde börja ta sitt ansvar också och inte bara sparkar spelare och tränare.
— Det finns till och med klubbar som tar in en tränare i maj och sparkar honom i augusti eftersom det är samarbetssvårigheter. Den researchen borde man gjort bättre. Det finns många exempel på det.
— (Tobias) Thermell i Karlskoga är ett bra exempel. Karlskoga är i final i april månad och gör nästan en Tingsryd som vi gjorde säsongen innan. I november fick han sparken. Utan veta grunderna så menar jag att hela hockeysverige skrattade åt Karlskoga när Thermell fick sparken.

 Tommy Sjödin blir assisterad av Magnus Sundquist i Brynäs nästa säsong. Foto: Bildbyrån

SKA ASSISTERA TOMMY SJÖDIN I BRYNÄS

Magnus Sundquist behövde inte vänta länge innan det blev klart med ett nytt jobb för honom. Dessutom blev han sparkad uppåt en serie. Från och med säsongen 2018/19 är han assisterande tränare i Brynäs.
— Jag fick några samtal om att ta över lag för resten av säsongen när jag gick från TAIF. Det var inte aktuellt för min del eftersom jag ville landa. Sedan var det ganska hektiskt från säsongsslutet fram till det här med Brynäs blev klart.
— Det har varit många samtal, möten, jobb jag har sagt nej till och jobb jag inte fått ihop med konkurrens med andra tränare. Modo är ett exempel på det. Dom sa tydligt och klart att dom ville se hur det gick med Björn (Hellkvist) först.
— Trots allt är jag glad över att folk inte bryr sig om att jag fick gå från TAIF under märkliga omständigheter utan ser helheten.

Varför blev det till slut just Brynäs?
— Brynäs och (Stefan) Bengtzén var riktigt professionella från början. Han frågade om jag var intresserad eftersom dom var intresserade av att få dit mig. Vi ordnade till ett snabbt möte och nästa steg var att jag skulle träffa resten av tränarteamet så även den biten skulle kännas bra och efter det känns allt verkligen jätteinspirerande.

Magnus Sundquist blir assisterande tränare tillsammans med Janne Larsson åt Tommy Sjödin. Att inta den positionen blir också en ny utmaning för 52-åringen från Fagersta.
— Jag har inte varit assisterade efter min första säsong i Rödovre (2007/08). Att bli assisterande har jag inga som helst problem med. Nu har jag haft huvudansvaret för seniorlag i 13 år och det här är ett jobb man lär sig nya saker i varje dag. Det här är inte bara att träna ett lag, gå på is, göra övningar och tala om hur vi ska spela. Det här är även att få grupper att prestera och känna tillhörighet. Det gör man som ett team.
— SHL är ytterligare ett steg med större ansvarsområden. Därför är det för mig otroligt inspirerande att dels få jobba i en klubb som Brynäs men också tydligheten med vad dom ville ha in och att jag kan vara behjälplig till resten av tränarstaben med Tommy Sjödin som huvudansvarig i spetsen.
— Det blir ovant, men bara kul, inspirerande och inget som jag ser som något problem i alls. Sedan är det saker jag står för och inte kommer att ändra på. Det här har vi pratat om i Brynäs och det passar dom bra. När vi går ut från tränarummet gäller det vi kommit överens om oavsett vem som bestämt det. Jag tycker verkligen det ska bli jättekul att dra på mig erfarenhet från den här nivån.

52-åringen från Fagersta växte upp tillsammans med ”vinnarskallar” och blivande storspelare som Ulf Samuelsson, Mats Lööv, Tomas och Mikael Sandström. Till viss del ha det här präglat hans ledarskap.
— Många jag pratat med vet att jag kommer uppifrån bruket i Fagersta och vi var några riktiga ”vinnarskallar” där uppe. Förutom dom du nämnde så hade vi även Mauri Liikamaa och Joakim Eriksson som gick till Frölunda. Det var ett jäkla bra gäng och vi kom trea i pojk-SM. Vi drev varandra något otroligt mycket så det här ligger helt enkelt kvar i min natur.
— Jag minns många historier där vi nästintill bröt oss in i ishall, kopierade några nycklar så vi kunde tända lamporna i hallen på morgnarna och kvällarna när vaktmästarna gått hem för att vi skulle kunna spela ishockey. Framförallt var det bröderna Sandström som drog det här till sin spets. Dom var verkligen vinnarskallar. Det gäller även deras yngre bror Krister. Jag måste säga att det var en fin tid i Fagersta och det finns mycket tradition där.