Erik de la RoseFoto: Dukla Jihava

Han gjorde en fin debutsäsong i Tjeckien och kontrakterades av topplaget Vitkovice. Men Erik de la Rose drömmer fortfarande om spel i SHL.
– Jag har inte fått något erbjudande därifrån ännu så det är bara att försöka göra det bra nere i Tjeckien så kanske det är någon som får ögonen för mig, berättar han för hockeysverige.se.

Dukla Jihlava har haft många klassiska spelare i sin organisation. Namn som bröderna Jaroslav och Jiri Holik, Jan Klapac, Jan Suchy och Milan Chalupa satte skräck i Tre Kronor mellan 1960 och 1980. Lägg därtill Robert ”Bobby” Holik, Jiri Slegr, David Výborný och Petr Buzek så förstår alla att det är en klassisk klubb vi talar om.

Innan säsongen 2017/18 var det inte någon svensk som hade spelat i laget, men då passade klubbledningen där på att värva Erik de la Rose som närmaste tre säsongerna hade spelat i norska Storhamar.
– Jag hade bestämt mig för att pröva något nytt för att se hur långt jag kunde ta mig. Jag kände ändå att jag hade gjort Norge och ville testa på att spela någon annanstans i Europa eller komma tillbaka till Sverige, berättar Erik de la Rose för hockeysverige.se från hemmet i Hamar.
– Då fick jag chansen att spela i Dukla som var nykomlingar i den tjeckiska högstaligan och jag valde jag att ta den.

Lars Volden.

I laget fanns även målvakten Lars Volden, som tidigare spelat bland annat Rögle, och backen Nicolai Bryhnisveen, som vi känner från spel i Asplöven, Tingsryd och Timrå.
– Det var såklart en fördel när jag kom dit. Allt blev mycket lättare när jag hade två norrmän i laget. Dom är inte jättebra på engelska där nere och då är det skönt att ha någon att kunna prata med.
– Dukla har inte haft så många importer tidigare, men jag tycker att dom tog väldigt bra hand om oss och verkligen uppskattade att vi ville komma dit och spela för dom. Sedan skulle jag säga att det är lite mer ”Old School” än vad det är i Sverige och Norge när det gäller hur man tränar och beter sig.

Kan du utveckla det här med ”Old School”-träning?
– Jag hade en rysk tränare i Norge (Alexander Smirnov) och han var lite samma sak. Det är mycket att alla ska göra samma saker. Sedan tänker dom ofta att funkade det då som kommer det att fungera nu.
– Man tänker inte så mycket på individen utan mer på kollektivet. Även om en spelare är två meter lång och väger 100 kilo, när vi går till gymmet ska han köra samma bänkpress som en junior. Alla ska göra samma saker och jobba hårt för laget.

Hur stort var intresset för laget i Jihlava?
– Hockey är väldigt stort i Tjeckien och vi hade mycket folk på matcherna. Nu hade vi inte någon jättestor arena, men ser vi till resten av lagen i ligan så är det mycket folk, bra stämning och så vidare. Det är också många som känner igen oss hockeyspelare på stan i Jihlava.

Erik de la Rose gjorde en mer än godkänd säsong i tjeckiska ligan. På 48 matcher svarade värmlänningen från Arvika för fyra mål och totalt 14 poäng på 48 matcher.
– Jag tycket att det gick bra. Nu visste jag inte riktigt vad jag skulle ha för förväntningar eftersom det inte är så många svenskar som har spelat där nere.
– Jag fick mycket speltid och även fast inte vi som lag gjorde det så bra så tycker jag personligen själv att jag hade en bra säsong.

Han upplevde heller inte att det var någon större omställning spelmässigt.
– Det gick lite snabbare än under mina tre säsonger i Norge, men jag tyckte att jag kom in i det ganska fort. Jag tycker det fungerade bra efter det att jag fått känna på det lite mer. Sedan är det några spelare som är väldigt skickliga i varje lag som man får passa sig för. Jag skulle ändå säga att största skillnaden är tempot. 

Erik de la Rose sträcker sig efter pucken under en CHL-match med Storhamar.

Hur fungerade socialt att bo i Tjeckien jämfört med Norge och Sverige?
– Förra säsongen bodde jag själv, men nu när jag ska ner dit igen ska jag bo med min flickvän och hund. Då tror jag att det blir lite lättare.
– Som jag sa innan var det lättare ha två ”norskar” som jag kunde umgås med. Jag umgicks inte så mycket utanför isen med dom andra i laget för det blev mycket att dom pratade tjeckiska och det förstår jag ingenting av (skratt). Även om dom flesta kan prata engelska så är dom inte alltid är så bekväma med det. En del är lite bättre än andra och vissa kan nästan ingenting.
– Vi svenskar är erkänt bra på engelska från skolan medan dom inte har det som ett obligatoriskt ämne i deras skolor.

Inför kommande säsong byter Erik de la Rose klubb från Dukla Jihlava till toppklubben Vitkovice.
– Jag fick ett erbjudande från Vitkovice som är en ganska stor klubb och var ett topplag förra säsongen i serien. Då kände jag att jag ville ta den chansen och se om jag utveckla mig ännu mer med en ny tränare och miljö.

25-åringens fina insatts förra säsongen gör också att förväntningarna på honom ökar inför nästa säsong.
– Det blir ett steg upp. Dom kommer kräva mycket av mig då jag kommer dit och allt sådant. Det tycker jag bara är roligt och jag har förtjänat att komma hit genom hårt jobb.
– När jag var yngre fick jag chansen eftersom jag var talangfull, men nu har jag jobbat lite i skymundan under några år så det ska bli kul att få chansen i ett bra lag i Europa.

Filip Forsberg och Jacob de la Rose med VM-pokalen.

Har det funnits anbud från Sverige och har det varit aktuellt med en flytt hemåt igen?
– Det slutliga målet är att jag vill spela i SHL någon dag. Jag har inte fått något erbjudande därifrån ännu så det är bara att försöka göra det bra nere i Tjeckien så kanske det är någon som får ögonen för mig, berättar Erik de la Rose som även var på plats i Köpenhamn under några dagar för att följa brodern Jacob de la Rose resan mot VM-guldet.
– Jag var nere och såg några av gruppspelsmatcherna, men inte några i slutspelet, vilket var lite synd. Det var ändå roligt att vara där nere på gruppspelsmatcherna också.

Hur ser du på brorsans insats?
– Han gjorde en bra turnering. (Rikard) Grönborg vet varför han tar med Jacob. Han är exemplarisk i boxplay, jobbar alltid hårt och ställer upp för laget. Att han i slutet fick spela med Filip (Forsberg) och (Viktor) Arvidsson var en belöning för hans hårda slit. Han syns inte ofta i målprotokollet men är en viktig spelare för laget.

Kan du klä ord på dina känslor när lillebrorsan blev världsmästare?
– I alla fall väckte jag några grannar här i Norge när jag stod och skrek i soffan, avslutar Erik de la Rose med ett skratt.