Startklar – nu får Rasmus Dahlin sitt tillstånd att köra i NHL också

Körkortet säkrades alldeles innan han åkte till Dallas. Nu ska Rasmus Dahlin fixa körkortet till NHL också. I natt blir han den andra svensken att gå som nummer ett i draften. Hockeysverige.se tog rygg på Dahlin dagen innan den stora händelsen.
– Det ska bli magiskt, säger han.

DALLAS (HOCKEYSVERIGE.SE)
”Hey Ras! How did you do?”, ropar en röst längst bak i bussen när Rasmus Dahlin kliver på. Han flinar stort, gör tummen upp och meddelar: ”I got it!”

Det är dagen innan NHL-draften. Dagen innan Dahlin kommer att få sitt namn uppropat i American Airlines Center i Dallas och bli den första svensken efter Mats Sundin att väljas först i draften. Men det bussens största stjärna är så sprudlande glad över har ingenting med vare sig draften eller hockey att göra.
– Nej, jag lyckades fixa min uppkörning alldeles innan jag kom hit, så nu har jag körkort, berättar han stolt när han slår sig ned på sätet intill mig.
– Jag började inte köra förrän i slutet av slutspelet och insåg att det inte skulle gå. Sedan drog jag lite på det innan jag tog en intensivkurs under de sista veckorna här.

Precis som Rasmus Dahlin fått det att se enkelt ut på isen fick han det att se enkelt ut bakom ratten. Han hade aldrig kört en bil innan han började övningsköra på en trafikskola i Göteborg. Uppkörningen gick givetvis vägen.
– Vi körde i Göteborg och det är lite knepigt där, speciellt vid Korsvägen. Jag var nervös, men när han sa att jag var godkänd kändes det väldigt skönt. 

”MAN BÖRJAR FÖRSTÅ VAD MAN HAR GJORT”

Körkortet är bara ännu ett steg mot vuxenlivet som har smugit sig på för jättelöftet under det senaste året. På ett år har han gått från att ha varit den där gallerprydde spännande junioren i Frölunda till den gallerprydda stjärnbacken som hela hockeyvärlden har hållit ögonen på. Rasmus Dahlin erkänner att han har fått nypa sig i armen ibland.
– Man börjar förstå vad man har gjort, säger han.
– Jag har varit på JVM, spelat OS och spelat en hel SHL-säsong och det har gått jättebra. Så här mycket intryck som jag har haft under ett år tror jag aldrig att man kommer att ha igen. Det är svårt att fatta att jag har gjort allt det här, men jag har ju det.

Det är nog svårt att som utomstående förstå vilken press som 18-åringen har haft på sig. Att få varenda skridskoskär och puckkontakt dissekerad samtidigt som man ständigt har media i hasorna borde ta ut sin rätt.  Men varje gång ord som ”press” och ”krav” kommer på tal så rycker han bara på axlarna.
– Jag tror bara att det är sådan jag är som person. Jag har ju koll på att om jag åker över (till NHL) nästa säsong så kommer det att vara stentufft. Jag är inställd på det, att man får kriga. Om det går bra är det en bonus.

Ödmjukheten som Dahlin har visat upp under säsongen gränsar till provokation. Det har i princip varit omöjligt att få honom att säga något positivt om sig själv. Och nämner man att det är givet att han kommer att gå som nummer ett i draften möts man återigen av en axelryckning och ett konstaterande att ”vi får ta det när det kommer”. Varifrån kommer den här extrema ödmjukheten som inte ens för en sekund tillåtit honom att tappa fotfästet?
– Jag tror att det är min omgivning, min familj och mina vänner. Mitt lag och mina tränare framför allt. Allt påverkar nog. Men framför allt är jag väldigt nöjd med hur mina föräldrar har format mig som människa, säger Dahlin.

Foto: Bildbyrån

”VI HAR DET SÅ JÄKLA BRA JUST NU”

Familjen är ett återkommande tema när man pratar med Rasmus Dahlin. Han är alltid noggrann med att understryka hur mycket mamma Åsa och pappa Martin betytt för honom, men även vilken tajt relation han har med storebror Felix och lillasyster Ella.
– Jag är så glad att jag får ta med dem på den här resan och att vi får göra det tillsammans. Vi går ut och käkar på kvällarna och har det så jäkla bra just nu, säger han.

Uppväxten i Lidköping beskriver han som idealisk. Det var mest idrott som gällde för Rasmus Dahlin. Han testade på det mesta som gick att testa – pingis, fotboll, innebandy och tennis – och inte sällan i konkurrens med brorsan Felix. Bröderna duellerade i det mesta och som den yngre brodern fick Rasmus jaga sin storebror. Det bidrog till att födda den enorma hungern efter att vinna. Eller kanske i ännu större utsträckning avskyn mot att förlora.
– Det var mycket kamp och tävling. Vi testade det mesta och gick en del hårda duster. Jag har honom att tacka för mycket, säger han med tacksamhet i rösten.

Lidköping är mest känd som en bandymetropol annars…
– Ja, jag spelade en gång i skol-SM och då vann vi faktiskt guld. Jag avslutade på topp där, skrattar han.

DEBUTERADE I A-LAGET 2014

Hockeyn har aldrig haft en speciellt framskjuten roll i det lilla västgötska samhället. HC Lidköping spelar i division 3 och har bara några enstaka besök i Hockeytvåan bakom sig . Men just i Dahlins fall lyckades klubben bevisligen riktigt bra.
– Hockeyn är inte alls stor hemma. Men vi hade en ålderskull som verkligen brann för hockey. Vi kvalade upp till U16 Elit och gjorde något jättebra för en sådan liten förening, säger Dahlin som gjorde debut klubbens seniorverksamhet redan under 2014.
– Jag var 13-14 år då. Det var lite läskigt när de stora gubbarna kom. De vek inte direkt undan för att vi var små (skratt).

I samma lag hade han polarna Oliwer Fjellström och Jacob Peterson, som både följde med till Frölunda säsongen därpå.
– Vi har alltid spelat i samma lag och de har hjälpt mig otroligt mycket. Det har varit en trygghet att kunna ha två så nära kompisar i sitt lag, konstaterar Rasmus som även haft pappa Martin nära till hands.
– Han var tränare hela min uppväxt fram till det att jag flyttade till Frölunda. Jag stod på skridskor första gången när jag var två år. Sedan rullade det bara på. Både brorsan och farsan spelade hockey så det var bara att följa på tåget. Farsan lirade med Mölndal i gamla allsvenskan och lite med Grästorp i ettan. Han började som back men slutade som forward.

Foto: Bildbyrån/Tomi Hänninen

TAR MED SIG MAMMA?

Mamma Åsas roll ska naturligtvis inte heller förringas. Hon kommer antagligen att fortsätta hålla efter sin son – även efter att han blir klar för Buffalo Sabres.
– Om nu laget säger att jag ska flytta över då tror jag att jag vill ha med mig mamma tills jag känner mig bekväm. Det är en fördel, förklarar Rasmus Dahlin som inte är intresserad av att flytta in hos någon lagkamrat likt andra NHL-ynglingar har gjort.
– Jag har bott själv i tre år och känner att det är skönare att bo själv än hos någon annan.

Bussen är på väg att stanna vid Dr. Pepper StarCenter där Dahlin tillsammans med Noah Dobson, Evan Bouchard, Filip Zadina, Brady Tkachuk och Andrei Svechnikov ska hjälpa Dallas Stars stjärnduo Jamie Benn och Tyler Seguin att instruera ett lokalt gäng tjejer och killar på isen. För Rasmus Dahlin är det ytterligare en av invigningsriterna till NHL. Snart har han fått sitt körkort även i världens bästa hockeyliga och nycklarna till en stor roll i Buffalo Sabres.
– Det ska bara bli roligt. Jag är väldigt förväntansfull och nerverna börjar komma, ler han när draften kommer på tal.
– Jag har fått höra lite mer specifikt vad som kommer att hända. Då känner man att det är på riktigt. Det är det här man har gått och väntat på. Det ska bli magiskt faktiskt.