Efter genombrottet i Kanada – nu hoppas Hugo på JVM: ”Närmade mig förra säsongen”

I helgen blev Hugo Leufvenius ratad i NHL-draften för andra året i rad. Men den storvuxne forwarden från Ekerö är inte nedstämd för det. I stället tar han sats mot en ny stark säsong i OHL med Sarnia Sting – och hoppas kunna visa sig mogen för en plats i det svenska JVM-laget nästa säsong.
– Det är en dröm jag har, säger Leufvenius när hockeysverige.se träffar honom hemma i Ekerö.

EKERÖ (HOCKEYSVERIGE.SE)
Han är inget hushållsnamn i svensk hockey – än. Men Hugo Leufvenius fick faktiskt ett ganska tidigt genombrott som juniorspelare. Redan 2015 gjorde han nämligen stor succé då Djurgården vann SM-guld för U16-lag. Han utsågs då till SM:s bästa spelare. Sedan följde två säsonger i Linköping innan han förra säsongen valde att flytta till Kanada för spel i OHL med Sarnia Sting. Om säsongerna innan kanadaäventyret var okej så kan man sammanfatta hans senaste säsong som ett lyft.

19-åringen kommer urpsrungligen från Ekerö som är placerat i vackra Mälaren. Det är också där hockeysverige.se träffar den stadiga forwarden (188 cm/102 kg) för en intervju. Närmare bestämt på Träkvistavallen.
– Min brorsa är sex år äldre än jag. Då han var åtta år spelade han hockey här nere på Ekerövallen. När jag var två, tre år var det allmänhetens åkning här och då åkte hela familjen hit ner så jag skulle få testa att åka. Jag tyckte direkt att det var jättekul med skridskor och det sa jag också till pappa. När jag var fyra eller fem år började jag spela hockey här på Ekerö med dom som var lite äldre eftersom jag var ganska tidig i utvecklingen, berättar Hugo Leufvenius när vi slår oss ner på bänkarna utanför fritidsgården intill idrottsplatsen.
– Jag körde två säsonger här. Sedan fick min pappa jobb i Linköping. Då var jag och min brorsa, Calle, så pass unga att det inte skulle skada om vi flyttade med dit. Jag spelade där i fem säsonger. Sedan flyttade vi hem hit till Ekerö igen och jag började spela för Göta/Traneberg. Sedan blev det Djurgården och efter det Linköping igen.

Du väljer Linköping igen efter en säsong där du vinner U16-SM guld och har stora framgångar personligen, varför väljer du just då att ta det steget?
– Jag hade några alternativ när jag skulle välja hockeygymnasium. Jag hade pratat lite med Linköping innan och dom sa ”vi vill verkligen ha dig” och att jag skulle passa bra hockeymässigt. Samtidigt skulle jag få chansen att mogna lite genom att flytta hemifrån.
– Mamma, pappa, jag och brorsan kom överens om att nog Linköping skulle bli bäst och det ångrar jag inte.

Blev det som du förväntade dig?
– Ja, det tycker jag. Linköping var skitbra. Jag fick mogna både som hockeyspelare och person. Det blev att jag spenderade mycket tid med grabbarna i laget. Först var det ”HG” (Hockeygymnasium) tidigt på morgonen. Sedan var det skola, träning på eftermiddagen och efter det hem. Vi var väldigt tajta i laget och gjorde mycket tillsammans.

Du hade precis vunnit SM-guld och utsetts till SM-slutspelets bästa forward, vad ville du då uppnå med en flytt till Linköping?
– Jag brukar sätta upp mål inför varje säsong, hur jag vill ha det när det är som bäst. Jag minns att pappa, mamma, jag och brorsan satte oss ner för att prata om det. Målet var att det skulle gå så bra som möjligt i J18. Inte bara då att göra en massa poäng. Givetvis är det kul att få göra poäng, men framför allt ville jag spela bra och se till att jag i varje match kämpar hårt och inte bara åker runt på en skridsko.
– Jag ville ta mig så långt som möjligt, men även sköta skolan. Framför allt ville jag ändå vinna J18-SM eftersom jag hade många tankar på att vinna U16-, J18- och J20-SM-guld. Ett personligt mål var också att få prova på J20 i Linköping och se hur det var. Det fick jag också göra även om vi tyvärr inte vann något SM-guld.

Foto: Bildbyrån/Stefan Persson

”KÄNDE MIG LITE LÅST”

Efter två säsonger i Linköping flyttar Hugo Leufvenius över till Kanada och Sarnia Sting.
– Då hade jag spelat två säsonger i Linköping och hade fått göra både SHL- och Champions League-debut. Jag trivdes jättebra där, men kände mig lite låst med hockeyn.
– Jag ville testa på något nytt samtidigt som jag, mamma och pappa hade pratat om det här med Kanada redan säsongen innan, att det skulle vara väldigt kul att åka över och att det skulle utveckla mig som hockeyspelare mycket.
– Vi satte oss ner med min dåvarande agent (Erik Ryman). Mitt beslut var att köra på Kanada för det skulle passa mig. Då bad jag Erik att försöka fixa det åt mig på bästa sätt.

Hur var första dagarna där?
– Jag valde att komma dit några dagar tidigare än många andra i och med att allt var nytt. Men det var skitkul. GM (General Managern) mötte mig på flygplatsen, vilket var skönt. Vi pratade en del, åkte ner till hallen så jag kunde lämna mina grejer där, fick kolla runt lite där och det var lite annorlunda med en stor arena och att det skulle vara mycket folk på våra matcher. Det var skitkul att se det där.
– Sedan ringde jag pappa och mamma på Facetime och dom tyckte allt verkade skitcoolt. Efter det fick jag åka bil hem till mina värdföräldrar så jag fick träffa dom.
– Värdföräldrarna var jättebra. Ett lite äldre par. Deras barn var för gamla för att bo hemma så det var bara jag och han jag bor med, Adam Ruzicka från Slovakien, som var där. Mamman hade gått i pension säsongen innan vi kom dit och hon gjorde verkligen allt för oss. Det enda vi behövde fokusera på var hockeyn.

Derian Hatcher. Foto: Imago Sport

FICK FORNE STANLEY CUP-VINNAREN SOM COACH

Som coach får Hugo Leufvenius ingen mindre än Stanley Cup-vinnaren och tidigare storbacken Derian Hatcher, som även är en av klubbens ägare.
– Vi hade varit på is några gånger innan han kom eftersom jag var där innan säsongen började. Runt 28 eller 29 augusti började vår ”training camp”. Vi var på isen lite innan träningen. När han klev ut på isen… Jäklar vad stor han är (195 cm/104 kg), säger Hugo Leufvenius med ett lätt skratt och fortsätter:
– Man gav verkligen respekt till honom. Det gick några dagar och sedan introducerade han sig ”Hello, I’m Derian, how are you?”. Han är cool.

Är han även en bra coach?
– Ja, jag tycker att han är jättebra. Han pratar inte så mycket med oss grabbar i omklädningsrummet, men när det är match pratar han mycket och är samtidigt stenhård. Är han inte nöjd får vi höra det.
– Har man gjort något fel så är han där direkt och markerar ”så där ska du inte göra utan gör så här istället”. Han är väldigt rutinerad och har spelat 17 säsonger i NHL. Dessutom har min assisterande coach, David Legwand, också spelat länge i NHL. När dom pratar med mig försöker jag verkligen lyssna för är det någon som vet om hur det är att spela hockey på toppnivå så är det dom. Det är jätteskönt och skithäftigt att få ha två så erfarna coacher.

Vad är det som gör att lyfte dig i spelet så pass mycket som du gjorde förra säsongen?
– Det kanske är lite av en självförtroendefråga. Slutet av senaste säsongen i Linköping var självförtroendet kanske inte på topp. Jag försökte jobba upp det under sommaren med stenhård träning och mycket snack med mamma och pappa. ”Det är Kanada, tänk inte på det negativa”. Det gjorde jag inte heller samtidigt som jag är en väldigt positiv människa.
– Jag kom till Kanada med huvudet högt och tänkte bara att jag skulle visa dom hur bra jag är. Jag tycker också att jag gjorde det bra och försökte hålla spelet så bra som möjligt under hela säsongen.

Foto: Ronnie Rönnkvist

”DET FINNS EN ANLEDNING TILL ATT JAG ÅKER DIT IGEN”

– Det gick bra i början, gjorde inte många fel på isen och under säsongen tänkte jag inte alls på poäng. Sedan hade jag ändå ganska många poäng (19 mål och totalt 47 poäng på 68 matcher), vilket var väldigt kul.
– Jag hade en lite nedåtgående kurva runt jul som sträckte sig över ett antal matcher. Jag pratade lite med nya agenten då (Peter Nilsson) ”Tänk inte så mycket utan det är bara att köra. Du ska åka så mycket skridskor som möjligt och tänk inte på det där med poäng”. Direkt efter det gick allt bättre igen samtidigt som jag fick mycket stöd av tränaren, vilket var skönt.
Det låter som du hade väldigt kul.
– Ja, det hade jag. Det finns en anledning till att jag kommer åka tillbaka dit igen och det är för jag hade så pass kul.

Många trodde att Hugo Leufvenius, efter hans fina säsong i OHL, skulle bli draftad förra helgen av något NHL-lag, men så blev det inte.
– Klart att det spelar roll och hade varit kul att bli draftad, men det är ingenting jag tänker på nu. För mig handlar det nu om stenhård träning så min säsong blir så bra som möjligt.
– Jag har pratat med ganska många NHL-lag, kanske tio stycken. Någonstans kände jag ändå att jag kanske blir draftad i år. Jag satt framför tv:n, men tyvärr blev det ingenting. Klart att det var lite tråkigt för stunden, men nu efteråt vill jag i stället visa att dom gjorde fel som inte tog mig.

DRÖMMER OM JVM-SPEL I VINTER

Förra säsongen spelade Hugo Leufvenius fyra matcher i U20-landslaget, men kom aldrig med till Junior-VM. Han har dock som mål att få chansen att komma med dit den här säsongen.
– Ett mål den här säsongen är JVM. Jag närmade mig lite förra säsongen, men jag trodde aldrig då att jag skulle komma med. Nu har jag haft en bra säsong i Kanada och ska starta den här så bra som möjligt. Det kanske leder till att jag får spela JVM. Det skulle vara en dröm.
– Jag tror inte att det är helt fel att tänka så. I och med jag har en bra säsong i ryggen och har tränat hårt tror jag att det kan bli så.

Du kom inte med till turneringen i Kanada som spelas i juli/augusti, hur tänker du kring det?
– Det är väl inte så farligt. Han (Tomas Montén) har sagt att han vill testa några spelare som inte varit i Kanada tidigare och spelat på liten rink. Det kommer flera landslagsturneringar som jag kan få chansen att vara med på så jag tänker inte så mycket på det där, avslutar Hugo Leufvenius som åker tillbaka till Sarnia i slutet av augusti.