Daniel Muzito-Bagenda och Jimmy DurmazFoto: Ronnie Rönnkvist samt Bildbyrån

I Sverige utsattes han för rasism. I Nordamerika har Daniel Muzito Bagenda inte stött på de problemen. I en intervju med hockeysverige.se berättar han om det, tålamodet i Buffalo, och drömmen om SHL-spel.
– I Sverige är målet SHL. Får jag inte kontrakt där så får ta det vidare utifrån det, men SHL är dit jag vill om jag ska spela här.

BÅLSTA (HOCKEYSVERIGE.SE)

När hockeysverige.se träffade Daniel Muzito Bagenda på ett läger i Norrtälje 2014 berättade han om hur han själv utsatts för rasism i Stockholmshockey.
– Det har hänt även mig några gånger. Det är väl något som man försöker glömma och jag tycker att rasism är något som måste ur sportvärlden. Man får stå upp för sig själv och säga till när det går för långt. Det var mest då jag spelade stockholmshockey det förekom. Det har inte hänt så ofta där uppe i Örnsköldsvik, sade han då.

Sedan tre säsonger tillbaka spelar den nu 22-årige centern i Nordamerika. Där har det inte varit några som helst problem med just rasism och liknande.
– Under mina år jag varit där borta har det inte varit någonting faktiskt. Jag skulle säga att det är ganska snyggt skött och fair play. Det är ingen som har gått över gränsen på det sättet.

Tror du dom här bitarna har blivit bättre i Sverige senaste åren?
– Jag hoppas det, att vi är på väg framåt, men jag läser ju mycket i media. Jag tycker inte rasism har med idrott eller sociala livet att göra överhuvudtaget.
– Det som hände Jimmy Durmaz är förfärligt och onödigt. Det är tråkigt att sådant ska hända. Man kan bedöma folk utefter deras prestationer, men jag tycker inte att man ska blanda in etnicitet eller hudfärg, säger Daniel Muzito Bagenda med mycket irritation i rösten.

Daniel Muzito Bagenda inledde sin sejour i Nordamerika med spel i Mississauga Steelheads i OHL. Efter det följde två säsonger i Buffalo Sabers organisation med spel både i Rochester Americans och Cincinnati Cyclones.
– Tiden där borta ha betytt mycket för mig och det har varit lärorika år. Första säsongen i juniorligan var väldigt rolig. Jag hoppades att jag skulle upp i draften, men så blev det inte. För mig var det ändå bara att köra på. Alla har ett mål och jag fortsatte drömmen mot det.
– Andra säsongen fick jag spela en hel rookiesäsong i AHL, vilket var väldigt lärorikt. Jag fick mycket beröm av coacherna och dom sa att jag spelade bra. Förra säsongen var lite upp och ner. Jag blev nedskickad till East coast (ECHL). Där fick jag en stor roll, en ledarskapsroll trots att jag var en av dom yngre spelarna i laget. Samtidigt fick jag spela mycket och utvecklades genom det som både hockeyspelare och person.

När du flyttade över 2015, var det en stor omställning socialt?
– Det gick väldigt bra. Vi var två svenskar i det laget, jag och Alexander Nylander. Vi bodde hos en familj och dom var väldigt trevliga. Dom som var runt laget och lagkamraterna tog väl hand om oss och visade oss runt, så det var kul.

Kanada är ett hockeyland, upplever du samma intresse på ställena du varit på i USA?
– Både ja och nej. Det beror på vilken stad man är i, men samtidigt skulle jag inte säga att intresset är lika stort som i Kanada. I USA skulle jag säga att amerikansk fotboll och basket ligger före.

Förra säsongen blev, som sagt var, splittrad för den storväxta (185 cm/90 kg) 22-åringen från Umeå, men som nu är boende i Bålsta.
– Säsongen började i AHL (Rochester) och jag tyckte att det gick bra på lägret. Sedan var det konkurrens där och en del äldre grabbar som dom ville satsa på, så jag blev nedskickad (Cincinnati). Jag fick ett stort förtroende från tränaren (Matt MacDonald) där och fick spela powerplay, boxplay, fem mot fem. Dessutom fick jag en nygammal roll som center.
– Det var riktigt kul att få vara center igen. Jag fick bära mycket puck, vara delaktig i uppspelen och, som jag sa tidigare, ha en ledande roll. Jag vart uppkallad igen och fick spela sex matcher i februari, mars och vad dom sagt till mig är att dom var väldigt nöjda med mig.
– Det var mycket mentalt i början, jag tyckte att jag var på fel plats och så vidare. Sedan valde jag att kriga på och bita i det sura äpplet.

Blev det en extra kick att få tillbaka din centerroll?
– Ja, så blev det. Det blev inspirerande på många olika sätt. Coachen förklarade varför han ville ha mig som center, att han ville att jag skulle bära puck samtidigt som han ville att jag skulle utnyttja min skridskoåkning mer, vilket var kul.

Givetvis blev det en besvikelse för Daniel Muzito Bagenda att han inte fick vara kvar i AHL där han säsongen innan spelade 61 matcher och svarade för nio mål och totalt 15 poäng.
– Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var besviken. Samtidigt visste jag om förutsättningarna när jag gick in i det. Jag tror att det egentligen stärkte mig ännu mer. Jag tog ilskan och förvandlade den till något positivt. För mig handlade istället om att visa mig från min bästa sida och att dom hade tagit fel beslut.

Hur var dialogen med Buffalo under säsongen?
– Den var bra och några gånger kom det ner några ”development coaches”. Jag fick lite ”feedback” från dom som dom även förmedlade vidare uppåt. Dom var nöjda med mig, vilket var kul, och jag tycker att jag har bevisat att jag inte behöver spela i den ligan något mer, så vi får se vad som händer framöver.

Har du haft tankar på att kasta in handduken och åka hem till Sverige?
– Lite av dom tankebanorna har jag haft, att jag inte ville vara i den ligan utan istället komma hem till Sverige och spela. Den tanken hade jag.
– Nu blev det ingenting och vi hade en dialog med Buffalo om det där, men dom tyckte att det var bättre att jag skulle vara kvar där för att sedan bli uppkallad. Nu tog det ett tag innan jag blev uppkallad…

Det är väl ändå ett tecken att dom ville ha kvar dig?
– Ja, exakt. Som jag förstod det ville inte Buffalo släppa mig, så det var något positivt med det också.

Här i Modos tröja.

Just nu är Daniel Muzito Bagenda kontraktslös, men han hoppas på att spela i Nordamerika även nästa säsong. Samtidigt har han inte stängt några dörrar för spel i Sverige.
– Mina agenter och jag tittar på lite olika klubbar. Vi kollar marknaden både i Sverige och USA. Jag är intresserad av båda, men ska jag åka tillbaka dit då vill jag ha den chansen jag har gjort mig förtjänt av, alltså AHL. Men att spela i Sverige hade också varit väldigt kul.
– Jag gjorde bara några (fyra) matcher då jag var i Modo. Det var kul och bra hockey redan då och jag följer SHL ganska mycket där bortifrån. Det finns ju ganska mycket dötid som hockeyspelare (skratt). Av det jag sett från SHL så blir ligan bara bättre och bättre för varje säsong.

Dörren till Buffalo är inte heller helt stängd.
– Nej, det tror jag absolut inte. Jag har fått en bra feedback och vi hade ett bra möte efter säsongen. Vi har även haft en bra dialog med Buffalo under sommaren, säger Daniel Muzito Bagenda samtidigt som en Bålsta-bo som ska ut med sin båt ropar ”det blir väl AIK nu”.
– Målet är självklart NHL. Det har varit drömmen sedan jag var liten och det är därför jag håller på med hockey. Sedan har jag även delmål under säsongerna och allt får ta den tid det tar.

Hur tänker du kring det lag Buffalo börjar få ihop med bland andra Rasmus Dahlin, Linus Ullmark och Patrik Berglund i truppen?
– Det ser väldigt bra ut, säger Daniel Muzito Bagenda med ett stort leende innan han fortsätter:
– Jag hoppas dom kan få ihop alla bitar. Det har varit några tuffa år, men med all trejder där Patrik Berglund kommer in, Conor Sheary… Buffalo har gjort bra trejder så jag tror att dom kommer få ihop det. Det känns som att det är dags för slutspel nästa säsong.

Det är även en del klubbar i Sverige som också visat intresse för 22-åringen.
– Av det jag har hört så har det funnits intresse från ett antal klubbar så jag hoppas komma fram till en lösning snart. Eftersom säsongen i Sverige snart drar igång känner jag att det måste hända något ganska snart. När det gäller USA så finns det lite mer tid kvar.
– I Sverige är målet SHL. Får jag inte kontrakt där så får ta det vidare utifrån det, men SHL är dit jag vill om jag ska spela här. Personligen tror jag att jag skulle klara av att spela i SHL och göra det bra.

Hockey känns lite långt borta när vi sitter i solen på en brygga i Bålsta, men för den sakens skull har Daniel Muzito Bagenda inte släppt tankarna på ishockey eller idrott överhuvudtaget.
– Jag har kört på med mycket ”off ice” i sommar och fått bra folk runtomkring som hjälpt mig väldigt bra. Under sommaren försöker jag också bli bättre i golf. Jag har en kompis som golfar och vi båda försöker gå ut ganska mycket. Jag ska försöka ta grönt kort också, vilket jag inte gjort ännu, men jag köpte mitt första golfsett för en vecka sedan. Det är inspirerande och kul.
– Jag spelar även mycket tennis med kompisarna, men umgås också mycket med familj och vänner. Mina syskon är utspridda i Sverige genom sina universitet och jobb i Umeå och Jönköping, men det är på sommaren jag får passa på att ungås med dom eftersom jag bor i USA, avslutar Daniel Muzito Bagenda.