Sverige är en av hockeyvärldens största exportörer av högklassiga spelare till NHL och en stor del av det beror på elitklubbarnas talangutveckling via sina hockeygymnasium och Superelit-lag. Men faktum är att spelarna kommer någonstans ifrån också och hade det inte varit för dessa småklubbar hade det förstås sett helt annorlunda ut. Nedan får ni en bild av hur det egentligen ser ut gällande spelarutveckling i Sverige och vilka det är som sår flest frön.

Det kokar just nu inom svensk ishockey gällande ämnet transferdatum och summor klubbarna ska/bör betala för spelarna när de byter arbetsgivare. Det är rejält irriterat på sina håll – med all rätt – och kommunikationen mellan de olika instanserna verkar helt enkelt inte finnas där. Det hela verkar mer vara en avancerad sandlådelek med Jörgen, Stephan och Ronnie i spetsen som var och en tänker på sitt.
— Vi ser en ökad polarisering i svensk hockey. De rika blir rikare, de fattiga blir fattigare. Det kommer in otroligt mycket pengar i systemet, och det tycker jag är fantastiskt bra, men pengarna fastnar i allsvenskan, sa Hockeyettans ordförande Ronnie Glysing till Aftonbladet för några dagar sedan.
— I ett andra försök att ändå nå en överenskommelse så deltog representanter från förbundet och SHL men dessa strandade då Hockeyettan kategoriskt vägrade ta något ansvar för klubbarna under hockeyettan, kontrade Hockeyallsvenskans VD Stephan Guiance till samma tidning.

VARFÖR SKA DE TÄNKA PÅ ANDRA?

Och varför skulle de inte tänka på sitt i första hand? Det är faktiskt inget konstigt i det då Jörgen Lindgren, Stephan Guiance och Ronnie Glysing är satta på sina poster för att verka för sina ligors bästa och inget annat. Jag skulle vilja påstå att det faktum att våra tre högsta ligor har så mycket självbestämmande är en av de största bristerna och farorna inom svensk ishockey. Här behövs det en stark organisation som inte nödvändigtvis behöver vara förbundet som tar ansvar för alla tre ligor, samt har ett krav på sig att även fördela pengar neråt.

Men en sådan verklighet är vi än så länge långt borta ifrån och i dagsläget får vi hålla alla tillgängliga tummar för att alla instanser någon gång börjar kommunicera på riktigt med varandra så alla vet vad som gäller och hur man kan gå vidare därifrån. Är det inte väldigt märkligt att ingen visste vad som egentligen gällde när Dan Pettersson lämnade Södertälje för Linköping? Vem skulle ha transfersumman? Västervik som han tillhörde förra säsongen eller Södertälje som han var tänkt att tillhöra kommande säsong? Igår kom slutligen beskedet att det var Västervik som skulle ha pengarna, nästan en vecka efter det att övergången till LHC blev klar alltså.

GRUNDEN LÄGGS I MODERKLUBBARNA – STORKLUBBARNA SLIPAR DIAMANTERNA

Nåväl. Jag ska inte grotta ner mig mer i detta. Det är så många andra som skrivit bra saker och förslag på lösningar så det blir bara kaka på kaka om jag också ska skriva samma sak. Däremot tänkte jag visa er lite statistik som kanske kan ge en bild av vilka det egentligen är vi ska tacka för vår fina spelarutveckling. De som sår fröet till alla de skickliga spelare vi får fram i Sverige. Hockeyns fantastiska lantbrukare om man så vill.

Innan ni får ta del av den så vill jag bara säga att vi ALDRIG varit en sådan fantastisk hockeynation om det inte varit för storklubbarna som driver hockeygymnasium och har lag i våra högsta juniorserier. Det är i deras verksamheter som spelarna går ifrån att ”bara” vara talanger till att bli professionella atleter. Det är där de förbereds på ett yrke som förutom allt roligt de får vara med om, även innebär en hel del uppoffringar.

Men ingenting av detta hade varit möjligt om inte moderklubbarna hade funnits. Ingenting hade varit möjligt om inte Bengt, Örjan, Carina, Birgitta och Lasse lagt ner hela sin själ ideellt i en förening bara för att traktens ungdomar ska ha en meningsfull fritid. Ingenting av detta hade varit möjligt om inte Niklas och Pär varit där och tränat extra med ungdomarna i Lerum, Järfälla, Jonstorp, Ljungby eller vad nu orten än må heta.

Med hjälp av eliteprospects gjorde jag två undersökningar. I den första gick jag igenom samtliga svenska draftval i 2018 års draft för att se vilken moderklubb de har. I den andra gick jag igenom samtliga spelare som just nu enligt EP står noterad för en NHL-trupp till säsongen 2018/2019. Det är också den eminenta databasens uppgifter om moderklubb jag gått efter och utländska moderklubbar har jag inte tagit med. Det ska också nämnas att de som just nu är free agents också är med i undersökningen, då jag räknar med att de spelar i NHL nästa säsong. Dock har Philip Holm utelämnats då han redan deklarerat att det inte blir NHL-spel 2018/2019.

NHL-DRAFTEN 2018:

30 svenska spelare draftades. 29 av dessa har en svensk moderklubb.

SHL-förening som moderklubb: 4 (13,8%)
Allsvensk förening som moderklubb: 3 (10,3%)
Hockeyettanförening som moderklubb: 5 (17,2%)
Lägre division/ej längre existerande förening som moderklubb: 17 (58,6%)

NHL 2018/2019:

83 spelare totalt per 17 juli 2018.

SHL-förening som moderklubb: 12 (14,5%)
Allsvensk förening som moderklubb: 12 (14,5%)
Hockeyettanförening som moderklubb: 11 (13,3%)
Lägre division/ej längre existerande förening som moderklubb: 48 (57,9%)

Tack Arlanda, Arvika, Bodens IK, Bodens HF, Boo, Boro-Vetlanda, Eksjö, Farsta, Gillbo, Gimo, Gävle GIK, Hammarö, Haninge, HK Kings, Hille/Åbyggeby, Härnösand, Höga Kusten, Jonstorp, Järfälla, Järpen, Kramfors-Alliansen, Kungälv, Kågedalen, Lejonet, Lerum, Lidköping, Limhamn, Lugnvik, Brynäs, Färjestad, Linköping, Luleå, Malmö, Skellefteå, Örebro,
Lycksele, Mölndal, Njurunda, Nor, Nynäshamn, Nässjö, Ore, Spånga, Stocksund, Sudret, Sätra, Sävar, Tibro, Tälje, Valbo, Varuträsk, Ånge, Hammarby, Hanhals, Tyresö/Hanviken, Huddinge, Troja, Trångsund, Östersund, AIK, Björklöven, Leksand, Modo, Södertälje , Tingsryd, Vita Hästen, Västerås, Timrå, Frölunda, Pantern, Piteå, Enköping, Örnsköldsvik, Vallentuna, Hedemora, Malmberget, Fagersta, Ekerö, Bollnäs, Järna, Iron, Falu IF, Täby och Stocksund för allt ni gett och ger svensk ishockey.

Jag tycker att ovan statistik visar på att det är en absolut nödvändighet att de som sitter på pengarna tar ännu mer ansvar för svensk ishockey. Inte genom att strö pengar omkring sig genom allmosor, utan genom högre transfersummor och högre utbildningsbidrag som sipprar ner i systemet. För får vi en inhemsk ishockey där endast de starka överlever så blir sporten mindre tillgänglig och då kan ni lista ut vad som händer sedan.

@hockeystaden