GÄSTKRÖNIKA: Sverige har ett stort domarproblem

Hockeysverige har ett stort problem som inte är känt för särskilt många. Problemet stavas domare. Jag är tyvärr inte säker på att vi om några få år har tillräckligt med domare för att tillsätta alla matcher som spelas. Eller om vi ens har det i dag egentligen.

En granskning från Sportbladet avslöjade stora problem i kommunikationen mellan SHL:s domare och deras chef Ulf Rönnmark. Men det stannar inte där. I en gästkrönika för hockeysverige.se skriver den före detta Hockeyettan-domaren Ludwig Pettersson om vad han anser vara missförhållanden för hockeydomare även under SHL i Sverige.

I ung ålder började jag spela hockey med stort intresse. Jag gick på nästan samtliga brynäsmatcher och växte upp med hockeyn som en naturlig del av livet. Tyvärr räckte inte mina egenskaper till mer än att nästan bli uttagen till TV-pucken, så jag sadlade om och satsade på att bli en riktigt bra domare i stället.

Jag var huvuddomare i Hockeyettan i fyra år och dessförinnan huvuddomare på lägre nivåer i tiotalet år. Jag har under min karriär dömt över 500 matcher, var den enda huvuddomaren yngre än 30 år i domarregion Öst och dömde två år i rad play-off till Allsvenskan.

I dag dömer jag inte längre ishockey över huvud taget.

Till vardags driver jag ett företag med 25 anställda utspridda över Europa. Jag grundade det bolaget för fem år sedan, och sedan starten har vi haft låg personalomsättning. Jag tror att detta till stor del beror på att vi noga följer upp våra medarbetares prestationer, har coachsamtal flera gånger per år samt är tydlig med målsättningar och förväntningar. 

Hur är detta över huvud taget relevant för det faktum att jag inte dömer ishockey längre? Jo, det handlar om ledarskap och arbetsmiljö.

”HAR TUR OM MAN ENS FÅR ETT SAMTAL”

De flesta på läktaren är eniga om att en bra domare är en som inte syns. Frågar du spelarna om vilken domartyp de uppskattar mest får du i stället väldigt ofta svaret en domare som är kommunikativ. Detta visar sig tydligt i att Mikael Nord har fått Guldpipan de senaste åren. Nord är en fantastiskt kommunikatör såväl verbalt som i sitt kroppsspråk, och jag har haft turen att ha Nord som coach vid ett flertal tillfällen. Han är tydlig, rak och konkret i sin feedback. 

Dessvärre återfinns inte dessa egenskaper hela vägen upp till ledningen för domare i svensk ishockey.

I början av varje säsong utlovas det förbättring. Något vi aktiva i Hockeyettan efterfrågat var kontinuerlig uppföljning under säsongen. Detta har endast skett ett fåtal gånger under min karriär som aktiv, men precis som i företagsvärlden är kontinuerlig feedback A och O för att se till att hela gruppen strävar mot samma mål och att alla individer utvecklas.

Vidare är insynen i beslutsfattandet näst intill obefintlig. Jag förespråkar i princip total transparens, men i dag har man tur om man ens får ett samtal om att man inte gått vidare till nästa runda i ett slutspel. Oftast möts man av tystnad och domaren får själv grubbla över vad man kan göra bättre. Det är inte ett värdigt sätt att leda en av Sveriges största sporter. Det är flera, riktigt duktiga domare som har avslutat sina karriärer i brist på återkoppling och brutna löften.

STÄNGDES AV – TVÅ GÅNGER OM

Åter till min egen historia. Det är egentligen tre separata händelser som tillsammans gjorde att glädjen att döma försvann. Alla tre kretsar kring avsaknad av ledarskap och uppföljning. Jag lyckades under min sista säsong som domare att bli avstängd – två gånger.

Första gången tyckte någon av oklar anledning att jag var obekväm på en kurs när jag ställde en fråga hur en föreläsning var relevant för vår utbildning. En tid senare ringer min huvuddomarsansvarige och berättar att ledningen haft ett sammanträde, att mitt beteende är oacceptabelt och att jag blir avstängd tre matcher.  Ingen chans till överklagande eller att få lämna min version av händelsen på ett mer formellt sätt. Det är den enda förklaring jag får. Jag, mina kollegor och övriga närstående är väldigt förvånade.

Jag knyter näven i fickan, får in några extra timmar på gymmet och kommer tillbaka efter avstängningen fortsatt motiverad och säsongen börjar riktigt bra. Jag tar rätt beslut, får hem matcherna bra ihop med kollegorna och har en allmänt bra känsla.

Så kommer matchen med beslutet som fattas och blir helt fel. Det som avslutar min karriär, inte så mycket över händelsen i sig utan efterspelet.

Jag begår ett regelfel på isen och dömer mål när det inte ska vara mål. Jag står för misstaget och säger att det är mitt misstag som huvuddomare, inte mina linjemäns. Responsen från regionschefen är att linjemännen i lägen likt detta ska steppa upp. Vi blir alla tre avstängda från att döma i Hockeyettan i över en månad. Jämförelsevis blev Jakob Lilja avstängd i 14 dagar efter att ha cross-checkat Jens Olsson i bakhuvudet, en händelse hand sedan dessutom dömdes för misshandel för. 

”TOTAL TYSTNAD”

Jag och mina kollegor blir alltså avstängda från vår arbetsplats, utan lön och möjlighet att överklaga beslutet. Hade jag tagit ett liknande beslut i min roll som VD hade jag sett till att de avstängda hade fått professionell hjälp och stöttning. Jag hade tagit fram en tydlig åtgärdsplan för hur vi på ett effektivt sätt ska få våra medarbetare tillbaka i arbete, samt sett till att personen mått bra under avstängningen.

Under vår avstängning hörde vi exakt ingenting. Total tystnad.

Motivationen sjönk givetvis som en sten under denna period. Dessutom blev jag sjuk direkt efter att avstängningen var avtjänad, och detta ledde till att min vårsäsong ställdes in. Jag kontaktar min regionala chef strax före jul och berättar att min säsong är inställd på doktorns ordination varpå han svarar att vi ska höras efter säsongen. Fram till dags dato har jag inte blivit kontaktad av någon från Svenska ishockeyförbundet.

Min motivation var i botten och jag berättade för några av kollegorna att jag gick i tankar om att sluta döma och prioritera mitt arbete i stället. En tid senare får jag reda på att jag inte är uttagen till nästa säsongs trupp genom att en kollega ringer och undrar varför mitt namn inte finns med på mejllistan.

Detta är återkommande misstag i Domarsverige där ledningen är för frånkopplad från verkligheten och inte har örat mot rälsen och hör vad som händer i organisationen. Man har fina ledord och kommunicerar att man ska ha “högt i tak” och “våga säga vad man tycker”, men på grund av rädsla av repressalier sker inte detta.

Ska Sverige även fortsättningsvis ha en eftertraktad domarkår som är respekterad såväl nationellt som internationellt måste man börja med det som är mest viktigt; att måna om sina medarbetare och se till att de mår bra på sin arbetsplats.

Det görs genom att stötta och motivera – och framför allt genom att vara lyhörd.

LUDWIG PETTERSSON

Ludwig Pettersson dömde ishockey i 15 år och över 500 matcher varav fyra år i Hockeyettan där han bland annat dömde play-off till allsvenskan. Ludwig lägger numer allt sitt fokus på företagsbyggande.