Nu kommer en ny generation från hockeysläkten: ”Blir väldigt mycket hockeysnack vid jul”

På släktmiddagarna kryllar det av hockeyfolk. Nu ska Per-Ragnars son Axel Bergkvist bli näste man i släkten att slå igenom.
–  Mest hockey är det ändå på morsans sida, säger talangen till hockeysverige.se.

ULLVI/LEKSAND (HOCKEYSVERIGE.SE)

Det är en speciell miljö att växa upp som hockeyspelare i Leksand. Bygden andas hockey och det gnisslas rejält ute i stugorna då inte herrlaget huserar i SHL. Sanningen är också att det var bättre förr eftersom Leksand vann sitt senaste SM-guld 1975. Det har runnit mycket vatten från Siljan ut i Dalälven sedan dess och idag är klubben ”bara” ett topplag i Hockeyallsvenskan. Trots det är intresset för hockeyn i bygden lika stort som tidigare och förväntningarna på spelarnas prestationer stora. Speciellt om spelaren ifråga dessutom har en pappa som spelat i Leksand under delar av klubbens storhetstid.

LÄS ÄVEN: Nästa generation Karlberg redo för nästa steg 

Pappa Per-Ragnar.

I dagens Leksand hittar vi Marcus Karlberg vars pappa Mikael är en ikon i Leksand och som ni träffat i en längre intervju på hockeysverige.se tidigare. Dessutom hittar vi succébacken Axel Bergqvist. Hans pappa Per-Ragnar gjorde tre säsonger som målvakt i klubben mellan 1995 och 1998. Efter det har han dessutom jobbat i Leksands styrelse.
– Som du säger är det väldigt speciellt att växa upp här, men det har även varit helt fantastiskt, berättar den 18-åriga backen då vi slår oss ner för en intervju vid Ullvi bystuga i utkanten av Leksand med en utsikt som är nästintill magisk. Speciellt den här förmiddagen då det ligger en dimma över Dalälven bort mot Insjön där Axel Bergqvist växte upp.
– Jag tycker Leksand är en av Sveriges bästa hockeymiljöer. Det är nära till allting och har du bara en cykel så klarar du dig. Dessutom har Leksands IF en bra organisation, bra juniorlag och bra ungdomslag.

Känner du någon extra press över att ha en pappa som har spelat i laget tidigare?
– Nej, det gör jag inte. Absolut inte från pappa. I så fall är det att jag kopplats av någon annan till att vara någons son. Nu är det min tur och det är jag som ska spela. Då är det ändå jag som är i fokus och inte det som har varit förr.

”NÅGOT JAG VILL SLIPPA”

Axel Bergqvist har inte heller fått kastat i ansiktet att han får spela bara för att pappa är tidigare spelare i laget eller att han suttit i styrelsen.
– Nej, det har jag faktiskt inte. Det är jätteskönt och något som jag gärna vill slippa, säger Leksandsbacken som också lyfter fram hur viktig hans pappa har varit för honom både på och utanför isen.
– Han har betytt väldigt mycket, men framförallt som pappa. Inte för att han kan eller inte kan något mer än någon annan. Mina föräldrar har skjutsat och stöttat i både bra och dåliga tider. När han dessutom kan hockey och har varit i det själv så hjälper det till. Jag ser inget negativt i det.

Vi kikar bort över ett dimmigt Häradsbyggden och Insjön och konstaterar att det var där borta allting började för Axel Bergqvist.
– Ja, på Insjöns IP, säger backtalangen med ett leende och fortsätter.
– Jag var väldigt sen med att börja spela hockey på riktigt. Farsan tryckte på lite ”ska du inte åka in till hallen ändå?” Vi körde, som sagt var, Insjöns IP ett tag, men så småningom tog jag mig till hallen och det blev ju bra. Även om jag är född och uppvuxen i Insjön så bor vi idag vid bron inne i Leksand.

Var det Kjelle Brus som spolade isen på Insjöns IP?
– Jajamän, det stämmer bra. Varje vinter, säger Axel Bergkvist med ett leende.

HOCKEY, HOCKEY & MER HOCKEY

Pappa Per-Ragnar har spelat i A-laget liksom Olle Bergkvist. Dessutom har farfar Ulf Bergkvist suttit många år i Leksands styrelse. Givetvis blir det då en hel del hockeysnack under familjemiddagarna. Speciellt eftersom släktbanden även svävar ut åt ett annat håll.
– Mest hockey är det ändå på morsans (Johanna Bergkvist) sida. Hon kommer från Söderströms-släkten (Bl.a. Dan och Fredrik Söderström). På så vis blir det väldigt mycket hockeysnack vid jul, när någon fyller år eller vid släktmiddagar.
– Det är mest synd om dom som inte kan hockey, men hockeysnacket ligger ändå på en bra nivå.

Då är du nästan släkt med din backkollega Mattias Nilsson eftersom han är sambo med Dan Söderströms barnbarn, Oliva.
– Nu är dom inte gifta så då kan man väl inte säga att vi är släkt. Det kanske kommer. Han är på väg in i systemet, skrattar Axel Bergqvist och fortsätter:
– Mattias är också med på kalasen. Då är det alltid någon som rycker tag i honom för att snacka hockey, men det är bara kul.

En av dom stora arbetsgivarna i Insjön är familjeföretaget Bergqvistsågen.
– Jag har jobbat någon sommar på sågen. Jag tycker att det är roligt samtidigt som jag vill lära mig hur det går till. Man kan säga att jag är naturligt intresserad av det där.
– När jag presenterar mig för vissa kan frågan komma om jag är släkt med dom som har Bergkvistsågen. Som jag sa så är jag intresserad och tycker det är superkul, men ibland vill jag skapa mig mitt eget varumärke på något vis. Jag förknippas självklart med sågen i Insjön och är också nere där ganska ofta för att bara träffa folk samtidigt som jag tycker det är roligt att se hur det går till.

STOLT ÖVER RÖTTERNA

Axel Bergqvist känner också en stolthet över att ha rötterna i en så pass stort familjeföretag.
– Ja, absolut. Det är ett företag som byggts av familjen från grunden och det nu går i fjärde generationen. 
– Det var min farfars farfar som startade sågen. Han hette också Axel Bergkvist. Jag är född 100 år och en dag efter honom, vilket är rätt häftigt.

Redan säsongen 2015/16 fick Axel Bergkvist, den yngre får vi väl tillägga, chansen att dra på sig juniorlandslagströjan för första gången. Det blev även spel i U17-landslaget säsongen därpå, men förra säsongen ställdes han åt sidan i landslagssammanhang. Trots att han inlett den här säsongen på ett väldigt fint sätt är inte spel i Junior-VM något han funderar speciellt mycket över.
– Jag har i alla fall åldern inne för att spela i Junior-VM, säger Bergkvist med ett leende och fortsätter:
– Just nu fokuserar jag bara på Leksand och att njuta av att få vara med där. Jag har även chansen att spela JVM nästa säsong så det finns egentligen inga tankar på det den här säsongen. Skulle det mot förmodan bli någonting så är det bara en bonus.

I juniorsammanhang fick han sitt genombrott förra säsongen. Då svarade han från sin backplats för 13 mål och totalt 32 poäng på 45 matcher i J20. Med den blev han bästa back i J20 Norra Elit.
– För det första fick jag spela en hel säsong i ungefär samma lag. Jag behövde inte hoppa runt så mycket. Innan hade jag spelat sju matcher där, 20 matcher där, två där, fyra där…
– När jag väl kommer in i ”stämmet” och allt rullar på då är det skönt att veta vilket lag jag ska spela i hela säsongen. Vi hade dessutom ett bra lag förra säsongen där vårt powerplay lyckades bra. Det ska sägas att jag inte hade gjort dom där 32 poängen helt själv. Det flöt på bra helt enkelt.

SNABBARE DEBUT ÄN VÄNTAT

Så pass bra att Axel Bergqvist får, som 17-åring, debutera i A-laget.
– Det var verkligen superkul och ett av mina största delmål som jag har haft under längre tid. Det blev två matcher.

Kom debuten tidigare än vad du hade tänkt dig?
– Jag tänkte nog att jag skulle få chansen under andra säsongen och så blev det.

Axel Bergqvist debuterade borta mot Vita Hästen och i andra matchen fick hans chansen att spela inför hemmapubliken i Tegera Arena.
– Det var helt fantastiskt. Jag stod i klacken då jag var liten och när jag var sju, åtta år såg jag exempelvis Jesper Ollas skrinna ut på isen. Nu fick jag göra det tillsammans med honom och framför den här publiken. Det blev en euforikänsla i hela kroppen.
– Att komma härifrån Leksand… Man vet hur det har gått till och har varit senaste åren. Dessutom känner jag igen många som är och kollar på matcherna, vilket är jättekul.

”VÄXT I DEN ALLSVENSKA HOCKEYN”

Så här långt har 18-åringen den här säsongen spelat elva matcher i Hockeyallsvenskan och svarat för ett mål och totalt två poäng.
– Jag tycker att jag växt i den här allsvenska hockeyn på ett bra sätt och tagit små steg för varje dag. Jag har anammat det här enkla spelet mer eftersom det inte går att spela ungefär samma hockey i Hockeyallsvenskan som det gör i J20.
– Det tar mycket tid att få in det där i huvudet, men jag känner att jag gör små framsteg och då tycker jag det är kul och vill fortsätta.

Du är ingen jätte som back (172 cm), hur har du kunnat nyttja dina styrkor i Hockeyallsvenskan?
– Mina styrkor som spelare är framförallt passningsspelet och spelsinnet. Sedan har jag ett hyggligt skott…

Som du gärna använder?
– Ja, det gör jag. När jag får chansen. Sedan vet jag mycket väl vad jag ska jobba på för att bli bättre över hela banan. Framförallt är det spelet i egen zon och helt enkelt ha snabbare fötter.

STÅR PÅ RÄTT STÄLLE

En styrka hos dig tycks ändå att ”stå” på rätt ställe.
– Ja, precis. Där kommer spelsinnet in. Man får inte åka ihjäl sig utan det gäller att välja rätt lägen. Det går att stå still och bryta en passning så du behöver inte alltid ut och köra över någon.
– I egen zon måste jag ändå jobba mer på att söka upp min kille när det blir snurr i deras anfallszon och då, som sagt var, använda snabba fötter i rätt lägen.

Som infödd leksing, hur känner du kring att Leksand inte spelar i SHL?
– Leksand tillhör utan tvekan SHL. Samtidigt är det bättre för oss juniorer då vi spelar i Hockeyallsvenskan eftersom det då är lättare för oss att få chansen. Det är lättare att testa fler spelare i Hockeyallsvenskan än vad du kan göra i SHL.
– Sedan tycker jag såklart precis som alla andra att Leksand ska vara i högsta ligan. Leksand har inte fastnat där uppe på länge och det måste bero på någonting, men jag vet inte vad det är. SHL är det som utan tvekan gäller för oss oavsett om man är spelare, jobbar på knäckebrödsfabriken eller står i klacken. Jag tror att alla vill se Leksand i SHL.