Andreas Tegström var en lovande ishockeyspelare som bland annat gjorde mål på Mikael Tellqvist i TV-pucken. Men istället för hockeyproffs blev han en framgångsrik fotbollsspelare på hög nivå.Foto: Bildbyrån

Just nu pågår hockeyfesten TV-pucken. Denna gång i Östergötland där framtidens stjärnor presenterar sig för det svenska folkhemmet för allra första gången. Men långtifrån alla som deltar i turneringen blir såklart inte framgångsrika ishockeyspelare. Många väljer att sluta och blir framgångsrika inom andra områden. En av dessa är Andreas Tegström som under flera år var fotbollsproffs i Norge.
— Motivationen dog helt. Då valde jag att sluta, berättar han för hockeysverige.se angående sitt beslut att lägga ner hockeyn i unga år. Det var vägen fram till TV-pucken som ledde till det.

OKTOBER 1994

Året började med att Peter Forsberg blev stor hjälte när han genom en magisk straff såg till att Sverige kunde bärga sitt första OS-guld i ishockey genom alla tider och på sommaren frälste Tomas Ravelli, Tomas Brolin, Martin Dahlin och alla de andra oss framför TV-apparaterna när de tog hem bronset i fotbolls-VM i USA. Samma sommar turnerade Cajsa-Stina Åkerström, Just D, Magnus Uggla och Orup med Rocktåget runt om i Sverige.

TV-puckens semifinaler och final avgörs i Växjö en helg i oktober. Arrangerade Småland, med kommande storspelare som Johan Lindström och Johan Franzén i truppen, är en av förhandsfavoriterna till att plocka hem den prestigefyllda turneringen. Men det tar slut redan i semifinalen mot Skåne, som har Mathias Tjärnqvist och Jakob Johansson i sin trupp.

Småland ska dock lägga beslag på bronset då Stockholm, med Mikael Tellqvist i mål, besegras med 4-3 i matchen om tredjepris. Förste målskytt för Småland i bronsmatchen var Andreas Tegström och han fanns även inne på isen när avgörandet kom i förlängningsspelet.

SEPTEMBER 2006

Det är dags för semifinal i norska cupen i fotboll. En turnering som röner långt mer uppmärksamhet än dess svenska motsvarighet och det är mycket folk på läktarna på Lerkendal stadion där storklubben Rosenborg, med mängder av titlar i prisskåpet och deltagande i Champions League, tar emot småklubben Sandefjord.

I den 16:e spelminuten tar bortalaget Sandefjord mycket överraskande ledningen i matchen. Målskytt är Andreas Tegström som dunkade in bollen med ett skott fem meter från mål efter ett fint inspel från en lagkamrat. Tillslut välte David Goliat med 5-2 och Sandefjord var mycket överraskande i cup-final. Rosenborgs målskyttar hette Steffen Iversen och Jan Gunnar Solli.

Andreas Tegström i Sandefjords tröja 2006. Foto: Bildbyrån

”MOTIVATIONEN DOG HELT”

Det är inte utan att man undrar vad som hände på de här tolv åren som gick mellan bronsmatchen i Växjö Ishall och knallen på Lerkendal. Andreas Tegström, som vid tiden 1994, sågs som en rätt lovande ishockeyspelare med bra teknik och spelsinne berättar att det var just den tiden som lade grunden till att han slutade spela ishockey bara något år efter.
— Det var så mycket träning och allting blev mycket på något sätt, berättar han för hockeysverige.se och fortsätter:
— Vi hade en jäkla massa helger från sommaren och framåt där vi tränade mycket i klubblaget i veckorna och sedan var det varje helg uppbokad fram till tv-pucken väl var. Det blev nog för mycket. Jag kom ju in på hockeygymnasiet samma år och gick där första året. Men där tog det stopp helt mentalt. Motivationen dog helt. Då valde jag att sluta.

Du fick testa lite i HV71 J20 som J18-spelare, det var inget som hjälpte motivationen på traven så att säga?
— Där var jag på något sätt redan utbränd. Det spelar nog ingen roll var du är eller hur långt du har kommit. För har du tappat gnistan så är det nog kört.

KÄNNER ORO FÖR DAGENS UNGDOMAR

Andreas Tegström berättar att han känner en oro för dagens hockeyspelande ungdomar och han upplever att träningsmängden ökat längre ner i åldrarna. Tidsaspekten gör också att han tror barnen måste välja idrott tidigare. Det hinns helt enkelt inte med att hålla på med flera idrotter samtidigt.
— Jag är väldigt orolig nu för ungdomarna som tränar så jäkla mycket. Jag vet hur lätt det är att det kan bli FÖR mycket, berättar han och fortsätter:
— Så länge det är skoj så är känslan att du kan träna hur mycket som helst. Men till slut tar det stopp ändå och kan du bara hålla på med en idrott så har du ingenting att falla tillbaka på.
— Jag hade ändå tränare som var schyssta mot mig i hockeyn, för jag fick ju spela fotboll och hålla gång det samtidigt. Så jag hade ju en backup när jag väl tröttnade. Men nu för tiden får ju ungdomarna knappt chansen att hålla på med mer än en idrott och jag tycker det är helt sanslöst, för du kan inte välja när du är nio-tio år. Det är helt omöjligt.

David Petrasek var med och vann JSM-guld 1996. Foto: Henrik Skoglund

Beslutet att lägga av kom efter första J18-året i HV71. Mot slutet av säsongen var han faktiskt påtänkt som reserv inför det stundande J20-slutspelet. Ett slutspel som HV71 vann med bland andra Johan Davidsson och David Petrasek i laget. Men Tegström var aldrig med där, istället för att vara reserv åkte han till London med sin fotbollsklubb Tenhults IF. Det ska sägas att det var med HV71:s godkännande.
— Det var inga problem på så sätt. Men de andra spelarna tyckte ju att det var lite kul när jag kom tillbaka, just det att jag stack iväg. Det hade ju kunnat vara någon som blev sjuk och man hade fått vara med.

Efter sommaren blev han övertalad att komma och träna med HV71:s juniorer.
— Jag var med på något pass, men det kändes så fel och jag vet egentligen inte varför jag gjorde det.

GICK ÖVER TILL GRANNKLUBBEN – FICK SPELA DERBY

Men det blev ändå en comeback i rinken. I grannklubben HC Dalens J20-lag.
— Då kände jag att det kunde vara kul och spela matcher och träna några gånger i veckan.

Det blev en framgångsrik säsong och laget, som bestod av många före detta HV-juniorer, vann det mesta som de ställde upp i. Bland annat så mötte de HV71 i en DM-match som på förhand var mycket uppskruvad bland folk runtomkring, derby som det var. Det blev dock förlust.
— Då var det mycket folk ute i Smedjehov. Vi förlorade med 4-0 men HV ställde upp med sitt bästa lag. De ville visa att de var bättre än oss. 4-0 blev det och jag trodde faktiskt det skulle skilja mer.

I HV71 fanns bland andra den kommande elitspelaren Daniel Wallin och den sedermera av New York Islanders draftade Johan Halvardsson. En kille som är lika gammal som Tegström, men som inte spelade TV-pucken och som hade ett uppehåll från hockeyn i unga år.
— Han smällde på lite, skrattar Tegström när Halvardsson kommer på tal i samband med DM-matchen.

Johan Halvardsson. Foto: Bildbyrån

Det låter ändå lite som att du fick tillbaka lusten till ishockey där?
— Ja, eller om det var ett avslut. Jag vet inte riktigt.

Han berättar att han tillfrågades om a-lagsspel i HC Dalen inför säsongen efter men valde att inte göra det.

Ishockeyn var ett avslutat kapitel. Men, till skillnad mot vad man kan tro med tanke på kommande framgångar på den gröna gräsrektangeln, så blev det ingen full satsning direkt.
— På något sätt så hade jag ingen tanke på att jag skulle satsa. Men sen har man väl det i blodet att det blir tävling av allt man håller på med. Då föddes det väl naturligt att man ville bli bättre i det hela tiden till slut också. Helt plötsligt var man på en hyfsad nivå och då öppnade sig möjligheterna.
— Men tanken från början var inte det, utan det var att komma bort ifrån det. Jag behövde ha kul helt enkelt. Det blir tristess av det om det är samma miljö och samma saker händer dag ut och dag in.

Det blev några säsonger i moderklubben Tenhult i lägre divisioner. Inhopp byttes mot startplatser och i takt med att målproduktionen ökade för anfallaren blev det tillslut en övergång till Husqvarna FF i dåvarande tredjeligan som på den tiden hette division två. Där låg avancemanget till Superettan på lur under ett par säsongers tid, men laget led smärtsamma förluster i kvalen.

KOM TVÅA I SKYTTELIGAN EFTER SVT-EXPERTEN

Tegström började dock göra sig ett namn, bland annat ryktades det om Öster, Hammarby och Trelleborg och det var också ytterst nära en övergång till de sistnämnda, då i Superettan, och Tegström beskriver att budet var det bästa han kunde få i Sverige på den tiden, men det var bara en halvtidslösning.

Men, vi skriver 2004, och det året mötte Husqvarna Mjällby i kvalet till Superettan. En delegation från det norska andraligalaget Sandefjord åkte till Sverige för att scouta Mjällbys anfallare Marcus Ekenberg. Men de blev mer imponerade av Andreas Tegström, som senare den säsongen utsågs till bäste forward i hela division två med sina 22 mål.
— Då var det ett helt annat bud. Jag skulle kunna fokusera på fotbollen på heltid och jag tänkte att: Jag ger det en chans. Det var ju lyckat.

Första säsongen i Norge sköt Tegström upp Sandefjord till Tippeligan med sina 14 mål. I den avgörande matchen som gällde avancemang sköt han tre av målen i 4-3-segern. Men han var chanslös mot en kommande SVT-profil som då spelade i Staebek.
— Jag kom tvåa i skytteligan bakom Daniel Nannskog som gjorde 29. Så han gjorde lite fler mål. Det var rätt stor skillnad, skrattar Tegström.

Daniel Nannskog. Foto: Bildbyrån

Året efter kom kanske Tegströms bästa säsong i fotbollskarriären när han gjorde tio mål och sex assist i Tippeligan hos nykomlingarna samt var med om att spela cupfinal på ett fullsatt Ullevål mot Fredrikstad. En match som dock förlorades med 3-0. Men Tegströms framgångar började nu ge eko utanför Norden. Holländska och italienska serie B-klubbar började höra av sig. Men det blev aldrig något och Andreas Tegström har egentligen inget svar på varför.
— Jag vet inte om det var klubben som sa nej eller hur det var. Norska klubbar på den tiden hade väldigt mycket pengar, det var 14 lag och en väldigt bra serie. Alla landslagsspelare i stort sett var hemma i Norge och spelade.

SÅLDES TILL FREDRIKSTAD

Men det skulle ändå bli ett klubbyte. Sommaren 2007 såldes han till toppklubben Fredrikstad för den nätta summan av fyra miljoner och blev där lagkamrat med bland andra den före detta svenska landslagsmålvakten Rami Shaaban.

Rami Shaaban i Fredrikstad 2007. Foto: Bildbyrån

Men skador hade börjat komma in i bilden för Tegström som berättar att skavankerna började störa en del. 2011 flyttade han tillbaka till Sverige och några säsongers spel för Jönköping Södra och Husqvarna FF i Superettan och division ett följde innan skorna åkte upp på hyllan. Numera är han tränare för Assyriska Jönköping, en klubb som han tagit från division tre till division ett på tre säsonger.

Men vi backar bandet till TV-pucksåren och det faktum att det i 14-15-årsåldern kanske inte alltid är så lätt att avgöra vem som ska bli stjärna eller ej i framtiden. Ett exempel på det är Tegströms tidigare lagkamrat Johan Franzén.
— En sån som Johan Franzén var ju i tredjefemman i TV-pucken. Man såg att han hade en jäkla talang. Men sedan när han spelade i Landsbro och sedan blev avstängd efter en incident med en domare så trodde man väl inte att det skulle gå hela vägen där. Han har ju haft en helt sanslös karriär.

Där kan man snacka om inneboende kapacitet.
— Ja, verkligen. Personligheten med, jag gillade Johan och jag tyckte han var skön som person.

Franzén kom senare i karriären att vinna både Stanley Cup och VM-guld, samt att han 2008 gjorde flest mål i hela slutspelet då Detroit vann.

Johan Franzén. Foto: Bildbyrån/Joel Marklund

Själva TV-pucken är ändå ett gott minne för dig?
— Nu i efterhand så är det verkligen det. Det blir ju så, du förskönar ju allt och det blir ju de roliga sakerna du kommer ihåg.

Tycker du att TV-pucken är bra eller inte bra?
— Jag tycker den är helt onödig. Det är kul att se på, de här unga talangerna. Men det är bara bortkastade pengar, de ser ju själva hur många procent det är som går vidare. Så mycket samlingar och sånt som vi hade, jag vet inte om det är så fortfarande, men det måste ju kosta enormt mycket pengar.
— Jag har fått känslan av att det är bredden som skapar toppen och jag tycker man ska få med ungdomarna så länge som möjligt och inte börja sätta krav för tidigt.

Har du tagit med något från hockeyn i din vidare karriär både som spelare och tränare?
— Jag vet inte om noggrannheten och sånt där började redan där. HV var ju proffsigt med många delar så utan att man direkt tänker på det så har man nog fått med sig många delar, om vad som krävs för att komma uppåt och komma med i eliten.
— Det kanske inte alltid är på talang det går, utan mer på vad du själv vill. Det är många som tar den långa vägen och som har huvudet med sig som lyckats, det är den största talangen.

Andreas Tegström i Husqvarna FF:s tröja 2014. Foto: Johanna Lundberg/Bildbyrån

LJUSA MINNEN FRÅN HOCKEYN

Trots att lusten till ishockeyn tog slut i samband med TV-pucken så ser inte Andreas Tegström tillbaka på sin ungdomstid med skridskor på fötterna som något negativt. Tvärtom så har han väldigt ljusa minnen berättar han när intervjun börjar lida mot sitt slut.
— Det jag kommer ihåg är att jag hade riktigt kul med laget. Hockeyn skapade väldigt mycket, det var mycket cuper och en jäkla sammanhållning. Det tycker jag inte riktigt att det var i fotbollen i yngre år. Det beror väl på vilka klubbar man haft. Men vi fick åka på extremt mycket turneringar och det är jäkligt mycket roliga minnen man har.