Philip Magnusson var den lovande hockeytalangen som valde att sluta efter juniortiden. Nu producerar han istället musik.Foto: Mathilda Ahlberg / BILDBYRÅN

Igår avslutades TV-pucken och vi fick se en första glimt av morgondagens stjärnor. Vissa av de som lirade turneringen för sex år sedan har nu låtit höra av sig på högre nivå. Men för turneringens poängkung är det numera färdigspelat. Istället satsar 21-åringen på musiken.
— Jag har haft en del tränare genom åren som sagt: Vissa har långa karriärer där det inte händer så mycket, men jag hade en väldigt kort där det hände väldigt mycket, berättar Philip Magnusson för hockeysverige.se.

LÄS MER: Nätade på NHL-målvakten – blev målkung i fotboll: ”Var redan utbränd”

Philip Magnusson vann hela TV-puckens poängliga 2012 med 17 poäng på åtta matcher och bakom honom hittar spelare som Carl Grundström (numera i Toronto Marlies), Einar Emanuelsson (Luleå) och Rasmus Asplund (Rochester).

Magnusson spelade förövrigt turneringen två år i rad för Skåne.
— Det var ett tag sen nu. Men jag har så mycket minnen från både TV-pucken, J18 och U16. Men TV-pucken speciellt kände jag att det flöt på och gick som jag ville. Jag spelade med högt självförtroende, säger Philip Magnusson till hockeysverige.se och fortsätter.
— Jag tycker hockey är lite så att har man självförtroende så vågar man våga och det kan gå lätt emellanåt. Men vid de svåra tiderna kan det gå väldigt tufft.

BLEV EN SNÖBOLLSEFFEKT

Han beskriver att TV-pucken blev startskottet för de framgångar han fick i rinken de kommande åren.
— TV-pucken är ändå någonstans där du börjar mäta dig med toppen i Sverige. Man är ju rätt ung när man gör det, men man börjar ändå mäta sig och när det gick så bra så var det verkligen en boost och sedan fortsatte det. Det blev en snöbollseffekt.

Man kan inte säga annat än att det flöt på för ytterforwarden vid den här tiden. Han dunkade in poäng i parti och minut för Rögles U16-lag, hela 42 stycken säsongen 12/13. I TV-pucken samma säsong blev det 17 och han plockades såklart ut till pojklandslaget där andra prominenta 97:or likt Filip Ahl och Jonathan Davidsson också fick chansen den säsongen.
— Jag skapade kompisar där, både från TV-pucken och pojklandslaget som jag fortfarande har kontakt med. Det har gått bra för vissa och andra gick en annan väg.

Jonathan Davidsson spelade också i pojklandslaget årgång 1997. Foto: Ronnie Rönnkvist

Ulf Lundberg, numera tränare i Södertälje, var på den tiden förbundskapten för pojklandslaget och han minns sin adept.
— Jag minns Philip som en kvick forward, duktig målskytt med bra bollkänsla. Samt en härlig kille som spred bra stämning, berättar SSK-tränaren.

Philip Magnusson blev uppflyttad tidigt till Rögles J18-lag som två år yngre än förstaårsjuniorerna. I laget spelade bland andra  Filip Karlsson (nu i Linköping), Niklas Hansson (Texas Stars), Daniel Zaar (Rögle) och säsongen efter hittar vi exempelvis Ludvig Elvenes (Modo). Vad var det som gjorde att Rögle fick fram så många bra spelare just då? Magnusson menar att det var 94-kullen med bland andra Hampus Lindholm som drev.
— Vinna var extremt värdefullt för dem och de tog ingen skit från folk. De hade många spelare som var bra och konkurrensen var väldigt hög för dem. Jag tycker att Rögle gjorde ett jäkligt bra jobb med dem, för när det gick bra för en så lät man det gå bra för den och sedan fick man jobba med de andra.
Pelle Svensson var tränare på den tiden. Han och Magnus Bogren gjorde ett väldigt bra jobb där att få killarna att konkurrera med varandra varje dag. Det var även sporrade för oss yngre. Jag var tre år yngre än dem, men kunde ändå gå in och peta någon som var tre år äldre och som det gick ganska bra för. Vilket måste gjort dem skitarga och gjorde att de ville slå tillbaka, det blev verkligen den effekten även fast vi var kompisar på utsidan. När det blir så, då har man kommit en bra bit på vägen som lag tror jag.

MOTGÅNGARNA BÖRJADE KOMMA

Karriären fortsatte säsongerna efter med spel i U17- och U18-landslaget samtidigt som det gick bra i Rögles juniorlag. Men samtidigt började motgångarna smyga sig på. Motgångar i form av skador, hög press på sig själv som ledde till att han började må dåligt.
— Det har inte bara varit en sak som gjorde att jag la av med hockeyn, det växte mer och mer fram de sista tre åren, inleder Philip Magnusson berättelsen om varför han la av med hockeyn efter juniortiden.
— Jag mådde rätt dåligt och satte hög press på mig själv. Det handlade rätt mycket om att jag hade fyra hjärnskakningar och en axel ur led de sista tre åren och då blev det rätt så…Jag tittade såklart på mina kompisar och hur det gick för dem. Då satte man lite höga förväntningar, för man ville ju komma tillbaka hela tiden. Så blev man nedslagen av en skada och så fick man gå och vänta.
— Det gjorde att det inte gick så bra i vardagen heller och då började jag må rätt dåligt över att gå till träningarna varje dag. Egentligen låter det rätt konstigt, det är ju bara hockey och man ska gå ut och ha kul. Men när man går dit och har tråkigt, då började jag mer och mer tänka: ”Gör jag verkligen rätt nu som gör detta?”

Du säger att beslutet att lägga av växte fram. Men var det ändå tufft när du väl tog det?
— Ja, det var det. Jag tycker jättemycket om hockey fortfarande och jag läser och följer med. Jag bor fortfarande i Ängelholm och följer Rögle. Jag ska inte säga att jag inte kommer ha någonting med hockey att göra i framtiden, men just nu nöjer jag mig med att följa med.
— Det var jättejobbigt att lägga av. Men på något sätt så var det som att en sten föll från mitt hjärta eftersom jag mått så dåligt över det så länge. Det var jättemycket blandade känslor.

Var det andra som försökte övertala dig att fortsätta?
— Ja. Efter jag hade lagt av så ringde det folk och ville att jag skulle prova. Men jag började rätt tidigt att prata om det med min familj och berättade att jag inte tyckte att det var kul längre. Så i den inre kretsen hade jag hållit på med detta rätt länge innan jag tog beslutet att lägga av.
— Jag hade nog funderat i två år, i alla fall sista året där i J20. Då hade jag redan spelat ett år i AIK. Då började jag känna att…där blev det skador och motgångar. Så sista året i Rögle gick jag egentligen bara igenom för att jag skulle se om det var kul.
— Tiden efteråt när folk ringde och sa att jag skulle ge det en chans till så kände jag att jag redan hade gett det ett år.

GICK TILL AIK FÖR ATT FÅ EN NYTÄNDNING

Philip Magnusson nämner AIK. Det var nämligen dit han gick som första års a-junior. När han nu tänker tillbaka så säger han att det nog handlade om att få en nytändning i karriären.
— Jag fick verkligen en nytändning när jag var i AIK också. Men året innan så hade jag fått min andra hjärnskakning och jag kände att det gick bra i AIK också. Sen var det en J20-match under säsongen när jag skadade mig och var borta i två månader och då hade jag väldigt svårt att slå mig in i AIK:s a-lag igen.
— Då var jag nästan tillbaka dit igen att jag tyckte det var jobbigt och tråkigt att jobba sig tillbaka från en skada igen.

LÄS MER: ”Jag kommer ihåg att jag grät när jag inte kom med i TV-pucken”

15 matcher i AIK:s a-lag blev det under säsongen 2015/2016 innan flyttlasset gick åter till hemstaden Ängelholm och det sista junioråret. Ett år Philip Magnusson alltså beskriver som ett sista test för att se om det var roligt.

Hur var du som spelare, genom att kolla statistiken så känns det som att du var en målskytt av rang?
— Det får jag ändå vara ärlig och säga att jag var. Jag har alltid varit tidigt utvecklad, men i TV-pucken så var det ändå många som var det, så jag skulle inte säga att det bara var det som gjorde det. Men på den tiden var jag verkligen hungrig på att göra mål. Även i landslaget. Jag var med där för att göra poäng, inte för att värma upp bänken, säger Philip Magnusson och skrattar.

27 mål blev det säsongen 2012/2013 för Rögles U16-lag och i TV-pucken blev det nio på åtta matcher.

Joel Eriksson Ek spelar nu i Minnesota Wild. Foto: USA TODAY Network / IBL

Vilka spelade du med i landslaget?
— Jag spelade rätt mycket med Rasmus Asplund. Ett tag spelade vi med Henrik Neubauer. Sen spelade jag och Asplund även ihop med Joel Eriksson Ek.

ALLTID VARIT MUSIKINTRESSERAD

Philip Magnusson beskriver att han alltid varit musikintresserad och att han själv skulle börja producera musik var något som växte fram under hockeykarriären.
— Jag la inte av för att bli någonting inom musiken, utan den hade jag hållit på med rätt länge under hockeyn. Jag satt på bussen på väg till många bortamatcher och man har rätt mycket dötid efter träningar. Då började det växa ett intresse för musikproduktion.
— Det tog ett tag efter jag slutat så var det några som sa att: ”Du borde ju släppa lite och göra någonting med det. Jag hade inte tänkt att göra någonting med det, men sedan växte det fram. Det är en hobby som jag känner att man kan ha med sig hela livet och jag är väldigt glad att jag tog tag i det. Det är kul och det har gått bra nu på sista tiden.

NEDAN KAN NI TA DEL AV PHILIP MAGILO MAGNUSSONS SENASTE LÅT:

Han har jobbat med lite olika saker sedan han la av med hockeyn. Men just nu är musiken det huvudsakliga han jobbar med under artistnamnet Magilo.
— Jag heter ju Magnusson och så blev det att många började säga ”magi” och så var det en kompis som började säga Magilo och så växte det fram, berättar han om bakgrunden till namnet.
— Man måste sticka ut lite, det är så många som håller på med musik så man får hitta på lite småtrix.

Vad är det för musik du producerar?
— Grejen är den att jag känner mig fortfarande väldigt ny i industrin. Så jag försöker ju någonstans hitta min nisch så att säga. Nu producerar jag ganska brett, men det är ändå House/pop-musik kan man säga. Det är enda kategorin jag skulle säga att jag är lite inne i, men jag försöker vara rätt bred för att ha många dörrar öppna.
— Det är lite som med hockeyn att man måste hitta sin grej, sin nisch. Man kan inte ha 100 målskyttar i ett lag för någon måste göra ett jobb och så blir han känd för att göra det jobbet.

Philip Magnusson under ett försäsongspass med Rögle 2016. Foto: Mathilda Ahlberg / BILDBYRÅN

Han beskriver att det på senare tid börjat gå bra med musikproducerandet.
— Senaste låten jag släppte var på ett skivbolag och det är verkligen väldigt, väldigt stort. Jag är inte sajnad av dem men det var väldigt stort men även lärorikt för man fick se hur extrem stor musikindustrin är.
— Det är även andra artister som börjat se min musik nu och jag känner att jag ändå fått in en fot. Så nu är det upp till mig att köra järnet så får man se vad det hamnar.

NEDAN KAN NI LYSSNA PÅ PHILIP MAGILO MAGNUSSONS LÅTAR: